Lovisa känns redan som hemma
Helsingforspolitikern Jan D. Oker-Blom hittade nya utmaningar i öst. Efter mjuklandningen gäller det att kavla upp ärmarna och börja göra Lovisa känt. – Det är mycket potential i staden, säger den nya stadsdirektören.
– Vad gör en stadsdirektör?
Det är en av frågorna som eleverna i Lovisanejdens högstadieskola ställer när Jan D. Oker-Blom är på besök. Frågan är bra. Oker-Blom är ny i jobbet. Vet han ens själv vad han ska göra? Och varför är han i Lovisa? Är det ett lite olyckligt sendrag eller ett smart karriärdrag?
SFP:aren Jan D. Oker-Blom är för många känd uttryckligen som en lokalpolitiker förankrad i huvudstadens välbärgade södra stadsdelar. För många är han också känd som framgångsrik vd vid Fiban, Finnish Business Angels Network. Från riksoch lokalpolitik och affärsvärlden i Helsingfors med snart 600 000 invånare till rådhusplatsen i Lovisa med drygt 15 000 invånare, alltså.
Det finns inte ett endaste trafikljus i Lovisa.
När man kör in i staden från öster ligger det en sedan länge stängd stormarknad till vänster i vägskälet där man tar av mot kärnkraftverket. Och kommer man till Lovisa från väster möts man av kyrkan. Det är ingen liten kyrka.
För 20–25 år sedan var man tvungen att köra genom Lovisa. Nu finns en omfartsväg, en motortrafikled.
I södra och centrala Helsingfors: Spårvagnar, blå bussar, trafikljus. Neonljus.
Lovisa med omnejd är bekant för Jan D. Oker-Blom. Sommarstugan ligger i Abborrfors, ett stenkast öster om Lovisa. Mormors far Bernhard Indrenius-Zalewski ställde upp i stadsdirektörsvalet på 1950-talet medan en annan släkting Ragnar Nordström, som var jägaröverste, skeppsredare och därmed stor arbetsgivare i bygden, har fått en minnessten i Sibeliusparken. På det sättet är cirkeln en cirkel. Den är kanske inte sluten än men konturerna är tydliga. Jan D. Oker-Blom är som hemma i Lovisa.
Det andra hemmet i Helsingfors ligger på minst en dryg timmes köravstånd.
– Jag hyr en liten lägenhet i närheten av stadshuset där jag bor på vardagarna, säger Jan D. Oker-Blom.
Kompetens
Kärnkraftverket var länge den stora arbetsgivaren i Lovisa och visst är det fortfarande betydande, men
nu finns andra, företag med 50–200 anställda. Och staden gör sitt yttersta för att locka nya. Utifrån siffrorna är trenden positiv. Det underlättar att bostadspriserna är klart lägre än i Borgå och även Kotka, att turisterna hittat Lovisa och att ungdomarna trivs.
– Men jag kan inte lova sänkta skatter, säger Jan D. Oker-Blom med hänvisning till Jan Vapaavuoris (Saml) drag. Vapaavuori valdes på våren till borgmästare i Helsingfors och han började med att justera skattesatsen.
Oker-Blom berättar att det inte var ett lätt beslut att söka jobbet som stadsdirektör i Lovisa.
– Vi diskuterade saken hemma och jag rådfrågade också andra kloka människor som jag känner. Ganska många sade att ”sök”. Då gjorde jag det. Lovisa är en stad med potential men den är inte så känd.
Så det att du söker dig bort från Helsingfors handlar till exempel inte om sprickor mellan dig och partiet?
– Nej, det gör det inte. Jag kände att jag behöver nya utmaningar, något som jag inte redan har gjort, och då fanns den här möjligheten.
Det är inte svårt att se varför politikerna i Lovisa stannade för OkerBlom. Dels är det rötterna och kontaktytorna i Lovisanejden som givetvis har betydelse, dels erfarenheten från offentlig förvaltning och affärsvärlden och de breda kontaktytorna utanför staden. ”Didde” känner folk och folk känner ”Didde”. Ytterligare är det viktigt att kunna umgås. Social kompetens kan faktiskt vara bland det viktigaste som en stadsdirektör bör ha.
Trä, trä och mera trä
– Jag talar svenska, finska och engelska men inte samiska, säger OkerBlom, till eleverna i Lovisanejdens högstadium.
Språkfrågan är en annan sak som sjundeklassarna undrar över. Frågestunden och inblicken i skolans vardag är en del av den nya stadsdirektörens inkörningsperiod. Under dagen som HBL följer med Oker-Blom hinner han förutom träffa skolelever också umgås med handelsgillet, gå på möte om skolbyggen och göra nedsläpp på innebandymatchen i idrottshuset. Och tala med journalister. Det är det här som stadsdirektören gör. Det är mycket.
Under dagen blir det tydligt att bildning i bred bemärkelse är viktigt för Jan D. Oker-Blom. I Lovisa handlar det i praktiken om att bygga en ny skolfastighet i stället för den som möglade bort och även bygga ett nytt idrottshus. Skolhuset byggs i trä. En del i den stora planen kunde vara, säger stadsdirektören, att införliva biblioteket i idrottshuset. Det är en vacker tanke. Sport och böcker.
– Jag försöker lära mig jobbet och lära känna stadsborna. Det heter visst att man har tre månader, cirka 100 dagar. Sedan börjar vardagen.
På torget utanför stadshuset stänger fiskhandlaren för tillfället och också mannen som säljer tröjor och halsdukar har fått nog för den här torsdagen. Tillvaron känns tynande så här inför den kallaste vin-
tertiden. Ett utryckningsfordon som kör i ilfart längs huvudgatan känns overkligt. På tal om det, var är finkan, polisstationen?
– Närmaste finkan är i Borgå, upplyser rektorn i Lovisanejdens högstadium Petra Paakkanen under rundvandringen i skolan.
Fast det är inte riktigt sant. I stadshusets bottenvåning finns fyra–fem celler som byggts om till arbetsrum. Dörrarna är tjocka, reglarna finns kvar och det är galler i fönstren. Kan när som helst tas i användning igen.
Stadsdirektörens arbetsrum finns några våningar högre upp i rådhuset vid Mannerheimgatan. Trapporna är mäktiga och i stora festrummet intill Oker-Bloms arbetsrum finns en målning av marskalken på väggen. Även Lovisa Ulrika (drottning i Sverige 1751–1771) och tsar Nikolaj hänger där.
Någon har skickat blommor till stadsdirektören.
– Trevligt! Det är prästernas julhälsning, säger Jan D. Oker-Blom.