Scheinin: Slottet kan ha läckt hemliga dokumenten
Professor Martin Scheinin misstänker att det är presidentens kansli som läckt de hemligstämplade dokumenten till Helsingin Sanomat. Scheinin uppmanar polis och åklagarmyndigheter att inte försöka bräcka källskyddet utan i stället utreda läckan med andra m
Martin Scheinin som är professor i internationell rätt vid European University Institute i Florens analyserar den pågående brottsutredningen i detalj och ser konkreta hot mot yttrandefriheten. Han anser att politikernas påtryckningar och polisåtgärderna redan nu har tvingat Helsingin Sanomat till självcensur.
Scheinin uppmanar polisen att söka läckan med hjälp av myndigheternas egna distributionslistor, som anger vilka personer som haft tillgång till de hemligstämplade dokumenten. Att identifiera läckan borde enligt Scheinin inte var speciellt svårt.
”Ur yttrandefrihetens synvinkel vore det rekommendabelt att brottsutredningen koncentrerar sig på att identifiera läckan utan att Helsingin Sanomat tvingas avslöja sina källor”, skriver Scheinin.
Han påpekar att människorättsdomstolen rentav förutsätter att polisen inte kräver att journalister uppger sina källor om saken kan utredas på annat sätt.
Scheinin spekulerar i vem som läckt underrättelsedokumenten från åren 2002–2008. Han påpekar att myndigheterna med hjälp av de nämnda distributionslistorna kan ringa in skaran av misstänkta. Scheinin anser det osannolikt att läckan är på regeringsnivå eftersom Finland under den aktuella tidsperioden hade två olika långvariga regeringar.
Alternativet att läckan finns inom Skyddspolisen eller försvarets underrättelsetjänst finner han ännu osannolikare.
”Det sista alternativet är det mest troliga: liksom i andra parallellfall kan dokumenten också i det här fallet ha läckts från presidentens kansli. Någon av presidentens fåtaliga medarbetare med access till de hemliga dokumenten har, utan dennes vetskap, samlat kopior av dokumenten och av någon anledning gett dem åt Helsingin Sanomat.
Motivet kan ha varit politiskt, med anknytning till de nya underrättelselagarna, eller så kan det bero på rent personlig frustration.”
Scheinin finner det ironiskt om underrättelseinformationens nyckelkund, presidentens kansli, visar sig vara Akilleshälen när det gäller att upprätthålla sekretess.
Enligt Scheinin känner myndigheterna exakt till namnen på distributionslistorna liksom vem som haft rätt att kopiera dem och vem som bara har fått se dokumenten.
Inte första gången
Senast presidentens kansli var inblandat i en skandalläcka var år 2003. Då hade presidenternas mångåriga nära medarbetare och kansliets tf kanslichef Martti Manninen läckt stora mängder konfidentiell information till Centerns partiledare Anneli Jäättenmäki, som hon utnyttjade i valdebatten. Skandalen tvingade Jäätteenmäkiatt avgå från statsministerposten medan Manninen fick sparken omgående och dömdes till 80 dagsböter. Manninen lät förstå att ”frustration” var ett motiv till läckan.
Tarja Halonen var president (2000–2012) under samma period som de hemligstämplade dokumenten har författats. Jarmo Viinanen var presidentens utrikespolitiska rådgivare åren 2000–2005 och kanslichef 2005–2009.
Scheinin finner det inte osannolikt att läckan kan ha friserat dokumenten för att publiceringen inte i december 2017 skulle kunna äventyra landets säkerhet.
Scheinin upprepar att det inte i sig är straffbart att publicera hemligstämplade dokument. Det gäller för åklagaren att kunna visa att publiceringen av de hemligstämplade dokumenten är ägnad att äventyra Finlands försvar och säkerhet.
Hemligstämpeln är bara en tjänstemans uppfattning om att dokumentet innehåller information som kan skada landet.
Självcensur?
”När Signalunderrättelsecentret, enligt Helsingin Sanomats artikel, rutinmässigt har hemligstämplat sina dokument är det klart att en åklagare eller domstol inte kan fästa speciellt stor vikt vid stämplarna”, skriver Scheinin.
Enligt Scheinin är det en olycklig överdrift att skrämma journalisterna med att de kan ha gjort sig skyldiga till landsförräderi. Han tycker sig se att påtryckningarna från myndighetshåll redan lett till självcensur i HS, att ”någonting har lämnats opublicerat” i de avsnitt av reportageserien som följde det första.