Henriksson läser Nyårsklockan
Krister Henriksson läser Tennysons nyårsdikt på Skansen. Han kan den utantill, han förstår vartenda ord och han litar till ögonblicket. Kanske har han även nya skor.
Ombedd att berätta om hur han förbereder sig inför den två minuter långa direktsända och förhoppningsvis vältajmade diktläsningen i SVT erinrar sig Krister Henriksson en recitation som han gjorde för många år sedan i Dramatens poesihörna. Han var ung och fick stöd av Margaretha Krook som undrade om han var nervös? Jo, det var han.
– ”Det behöver du inte vara. Du ska få ett tips av mig”, sade Krook, berättar Krister Henriksson och återger hennes råd:
– ”Köp ett par jävligt snygga pjuck. Då tittar kärringarna bara på pjucken, när de tittat klart på dem är du färdig och de har inte ens hört vad du läst.”
Margaretha Krook blev själv den första kvinnan i en vid det laget 100årig tradition att få läsa Alfred Tennysons Nyårsklockan inför Skansenpubliken, och sedan 1977 även för tvtittarna.
Den viktigaste förberedelsen är dock att verkligen kunna dikten utantill betonar Krister Henriksson. Han reciterade den ur minnet redan när han blev tillfrågad och älskar ålderdomliga strofer som ”ring hugsvalelse till sargad barm”.
– Visst är det fint? Varför skulle jag säga tröst i stället, hugsvalelse är ett väldigt vackert ord.
Ändå hade Henriksson aldrig tänkt sig själv i rollen som diktuppläsare på Skansen.
– Det är gamla ciceroner som gör detta och den typen av skådespelare har jag inte känt mig så besläktad med. Ibland kan jag känna, varför frågar de mig? Är jag sådan? Jag har aldrig drömt om att stå på apberget och läsa nyårsdikt, men nu tycker jag att det är väldigt kul.