”Vi behöver flera som satsar för fullt”
Med sina 1 727 mål är Linda Cainberg alla tiders främsta målskytt i FMserien. IFK-spelaren efterlyser längre karriärer, högre ambitionsnivå plus inre motivation och glädje för att höja handbollens nivå i Finland.
– Det är bra att med jämna mellanrum reflektera över varför man spelar handboll, säger Linda Cainberg.
Då man, som Cainberg, spelat på högsta nivå sedan debuten i Atlas säsongen 2003–2004 har man ett visst perspektiv och en viss kännedom om vad handbollen i Finland handlar om. Har man dessutom skjutit 1 727 mål finns det en viss vikt i orden då man talar om hur handbollen mår, hurdana utmaningar sporten har och om vad som krävs för att komma till toppen och framför allt för att stanna kvar där.
Cainberg blev den 29 november alla tiders främsta målskytt i FM-serien då hon i tiden 11.44 sköt 8–5-målet i Samppalinna bollhall i Åbo. Målet var hennes 1 710:e mål i FM-serien och med det gick hon om Micaela Aarnio i alla tiders skytteliga.
– Det känns bra att ha rekordet, säger hon leende.
– Jag fick efter förra säsongen veta att det här rekordet fanns inom räckhåll och efter att ha missat några matcher på grund av skada och därför också behövt vänta lite längre än jag tänkt var det skönt att väntan var över, fortsätter hon.
Inre motivation viktig
Målrekordet fick Cainberg att reflektera över den egna karriären, varför hon spelar, de sex FM-gulden med IFK och hur hon nått toppen av alla tiders skytteliga.
– En viktig del av det hela är att jag alltid haft motivation att sikta vidare mot nästa säsong. Det hjälper inte att vara en bra spelare om du inte tycker det är roligt att spela. Det är viktigt att hitta den inre motivationen. Utan den kommer man inte så här långt, säger hon.
Cainberg spelade sina tre första seniorsäsonger i Atlas innan hon hösten 2006 drog på sig IFK:s röda färger. Klubbytet gav henne chansen att nå framgång då IFK redan för drygt tio år sedan var en av de ledande klubbarna i damhandbollen i Finland. Cainberg studerade vid Jyväskylä universitet parallellt med sina första år i IFK och efter att magisterstudierna i idrottsvetenskap var slutförda sökte Cainberg nya utmaningar i danska division 1-laget BK Ydun.
– Jag lärde mig oerhört mycket och utvecklades som spelare där, säger hon.
Då hon hösten 2011 kom tillbaka till IFK och Finland var hon en stjärnspelare i FM-serien.
– Under en del höstar efter Danmark-året kände jag mig lite överlägsen här i serien. Det kändes helt enkelt ”för lätt”. Men vårarna gav bra utmaningar och jag försökte hela tiden hitta något konkret som jag kunde förbättra och jobba med under säsongerna, säger hon.
Men samtidigt som hon kände
Det är väldigt synd att så många spelare slutar spela så tidigt. Jag kände själv att jag var som bäst som 28-åring. Och jag tycker inte jag blivit mycket sämre sedan dess. Linda Cainberg
att hon enkelt kunde dominera i den inhemska ligan hade hon en stark drive och en enorm målhunger i sitt spel.
– Jag ville göra många mål. Jag har inte alltid haft en sådan känsla men de åren ville jag verkligen göra mera mål hela tiden, minns hon.
Då nivåskillnaderna både mellan lagen och spelarna är rätt stora i FM-serien är situationen densamma i en del matcher också i dagens läge. Cainberg och hennes IFK spelar en stor mängd enkla matcher där spelarna vet att det inte krävs någon toppinsats för att ta hem segern.
– Det är inte alltid lätt att hitta motivation och laddning för den sortens matcher. Men Challenge Cup-matcherna har hjälpt otroligt mycket. Det är matcher som kräver hundra procent av oss och då måste vi också fokusera i vanliga seriematcher för att kunna nå den nivå som krävs i de internationella matcherna, säger hon.
Då bredden åtminstone till en viss del saknas i den inhemska ligan får unga spelare rätt enkelt stora roller i sina lag och då de redan som drygt 20-åringar nått den nationella toppen är det rätt vanligt att spelare lägger skorna på hyllan som 25-åringar då de känner att de redan nått toppen eller då de inte hittar motivation för att fortsätta.
– Det är väldigt synd att så många spelare slutar spela så tidigt. Jag kände själv att jag var som bäst som 28-åring. Och jag tycker inte jag blivit mycket sämre sedan dess. Det var också först som lite äldre spelare som jag förstått vad handbollen handlar om, säger Cainberg.
– Det är synd att många slutar innan de får chansen att uppleva det.
Får för lätt stor roll
I dagens läge är det egentligen bara i Dicken och HIFK som man har en situation där de unga spelarna kommer in och tvingas kämpa om sin speltid. I de flesta andra klubbar är spelartruppen så tunn att man rätt snabbt får en stor roll.
– Ida Väyrynen och Lotta Kulju är bra exempel på hur det ska fungera. De kom in i IFK som unga spelare och fick jobba hårt och kämpa för att få chansen att visa vad de gick för. De jobbade hårt och målmedvetet och spelar i dag i Sverige, säger Cainberg,
Det är den sortens attityd hon vill se hos de unga talangfulla spelare som fått och tagit stora roller i FM-serien den här säsongen.
– Om man får allt gratis i ett tidigt skede kan det vara svårt att hitta något att kämpa för. Att åka utomlands för att spela och sedan komma tillbaka och dela med sig av sin kunskap är viktigt, säger hon.
– Men om man aldrig behövt kämpa om en plats i laget och speltiden kan det komma som en chock då man måste göra det utomlands. Därför skulle det vara viktigt att alla fick uppleva den saken på hemmaplan och vara bättre förberedda då man åker utomlands.
Men det är inte bara i själva spe- let som nivåskillnaderna är stora i handbollen i Finland. Lika stora skillnader hittar man också i attityder och inställning. Medan en del spelare lever idrottarliv och satsar på handbollen för fullt nöjer sig andra med att kunna kalla sig ”FMseriespelare”. Det betyder att det i serien och till och med samma lagkan finnas stora skillnader i ambitionsnivå, arbetsmoral och målsättningar.
– Det skulle behövas flera spelare i Finland som satsar för fullt på handbollen. Då skulle vi få en större bredd och en bättre serie. Det är alltid en stor besvikelse då alla spelare i ett lag inte är redo satsa på samma sätt, säger Cainberg.
– I lagidrott påverkar den enskilda idrottarens beslut hela laget. I stora handbollsländer är det den som inte är redo att satsa helhjärtat som lider och faller bort – i Finland är det de som satsar mest som lider då andra inte är villiga att satsa lika mycket.
Här har det skett en förändring mot det positiva under de senaste åren då allt fler spelare tar handbollen mera på allvar. Samtidigt är det bra att minnas att handboll i Finland fortfarande är en liten amatöridrott där resurserna är väldigt begränsade och vägen till internationell framgång är lång, smal och krokig.
Med många lovande juniorer på kommande, en växande mängd spelare utomlands, ett starkare juniorarbete och ett landslag som igen vaknat till liv finns det tecken på att damhandbollen kan ta steg framåt i framtiden. Då hjälper det om fler spelare gör som Cainberg och väljer att fortsätta karriären också efter 25-årsdagen och fungera som förebilder och mentorer för yngre spelare som tar sina första steg i seniorkarriären.