Snart jobbar bonden i city
Den urbana odlingen breder ut sig i städerna. Helsingfors, London, New York. Hittills har det mest handlat om experiment och hobbyodlingar men under ytan lurar frågan: Kan städerna på sikt skapa ett eget kretslopp och förse stadsborna med mat?
För tio år sedan hette borgmästaren i London Boris Johnson och han talade sig då varm för Capital Growth, en rörelse kring urban odling med syfte att göra London till ett blomstrande grönt samhälle med närodlad mat. Vi kan konstatera att London inte är riktigt där ännu, men världens första urbana jordbruk under jord öppnades i ett övergivet bombskydd i Londonförorten Clapham år 2015. London får illustrera det faktum att odling i städerna diskuteras allt mer som ett sätt att säkra tillgången på livsmedel. Urban odling förekommer inte bara bland medelklasshippa stadsbor i väst utan rör också fattiga människor i slumområden i utvecklingsländerna.
Det finns till och med ett namn för det här, rurbanism, som förenar två ord som hittills beskrivits som varandras motsatser, rural och urban.
Och, kan tilläggas, samma företag som är inkopplat på odlingen under jord i London samarbetar också med restaurang Savoy i Helsingfors. Köksmästaren Henrik Kovanen är den drivande kraften bakom restaurangens odlingar av sallad och örter i slutna system inomhus och bärodling uppe på taket.
– Vi har också bikupor och vår strävan är att göra allt ännu mer skogslikt uppe på taket. Våra gäster älskar det.
Savoy var tidigt ute med odlingen, och följer hela tiden med vad som händer ute i världen. I början kom influenserna från Kanada. I dagens läge betecknar Kovanen New York, Seattle och Berlin som spännande städer när det gäller urban odling.
– Jag tror på det här. Kunderna vill ha ren, närodlad mat. Vi odlar örter, blommor, chili, tomater, vinbär… Det här är en del av vår ekologiska och etiska plan, och vi vill utvecklas ytterligare. Men, det ska jag villigt medge, det är mycket tidskrävande.
I stor skala?
Hur realistiskt är det då att städerna bildar sina egna kretslopp? Annika Carlsson Kanyama, inflytelserik forskare i industriell ekologi vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, har studerat i vilken utsträckning odling i städer faktiskt kan vara en del av vår framtida livsmedelsproduktion. I en kommentar till HBL säger hon att det är fullt möjligt.
Hon ser också många fördelar med utvecklingen, säger hon till Dagens Nyheter:
– Man kan utnyttja spillvärme, tomma ytor och restflöden till livsmedelsproduktion. Tomma lokaler, tak och industrihallar kan användas för odling. Organiskt avfall kan användas som gödsel medan dagvatten kan användas till bevattning i stället för att det åker ut med avloppet.
Dessutom, tillägger hon, mår människor bra av odling. En grönare stadsmiljö gynnar alla.
Odling på tak förekommer redan i många städer. I exempelvis Köpenhamn finns Østergro som är den första stadsodlingen på hustak i Danmark. På toppen av Philips tidigare kontorsbyggnad i Haag har urbana odlare skapat ett eget kretslopp i vad som beskrivits som världens högst belägna växthus, UF002 De Schilde. I Singapore har man experimenterat med matskyskrapor.
Det kallas vertikal odling, i stället för den traditionellt horisontella på marken.
I Finland finns det tillräckligt med odlingsmark, inga skyskrapor och städerna är små. Urban odling i kommersiellt syfte är därför än så länge en marginell företeelse.
Kari Jokinen, forskare vid Naturresursinstitutet (Luke), menar ändå att urban odling i en eller annan form tillhör framtiden.
– Det mest spännande som händer här nu är att företaget HL-Vihannestukku planerar att öppna ett mycket stort växthus i Mäntsälä. Det kan förändra marknaden för tomater och gurkor markant.
I Mäntsälän uutiset (15.12) kan man läsa att den planerade odlingen omfattar 75 000 kvadratmeter. Det motsvarar en tiondel av all odling i Närpes, som hittills stått för merparten av den inhemska produktionen av tomater och gurkor.
Vet vi tillräckligt?
Jokinens kollega, forskningsprofessor Saila Karhu, är likaså övertygad om att urban odling är en del av framtidens matproduktion, oberoende av vad man tycker om det.
– Det handlar inte bara om maten i sig utan om hållbarhet och energieffektivitet, till exempel att ta tillvara solenergi i utvecklingsländerna.
Karhu är i grunden positiv till utvecklingen men efterlyser mer forskning om hur konsumenterna ställer sig till mat, exempelvis köksväxter, som odlas i slutna system. Ökar risken för smittspridning? Enligt uppgifter från Sveriges lantbruksuniversitet har mängden matförgiftningar relaterade till ekologiskt odlade frukter och grönsaker ökat de senaste åren. Eller är det tvärtom så att människor går miste om viktiga mikrober för att maten blir för ren?
– Man slipper eventuellt problematiken med konstgödsel men i stället står vi inför frågan hur mikrober inverkar på folkhälsan. Upplever konsumenterna maten som ren även om den kommer från konstgjorda förhållanden eller vill man att den ska växa i myllan på landet?