Ännu mer samtid i Brons sista säsong
Det börjar med ett mord, men Bron skildrar också inre resor och verklig samhällsutveckling. För när tv-serien har kommit till sin sista säsong har Öresundsbrons roll förändrats. – I dag är bron en gräns, tidigare var den en förbindelse. Det är en tragisk
KÖPENHAMN Tempot är högt den här regniga eftermiddagen på Danmarks radio. Det är pressdag inför premiären av Bron, och vi är många som vill intervjua skådespelare, regissörer och manusförfattare.
Samtidigt anas ett uns av vemod. Den fjärde säsongen, som visas i hela Norden med början på nyårsdagen, är samtidigt den sista.
För Sofia Helin – som så starkt personifierar den knivskarpa men samtidigt udda kriminalkommissarien Saga Norén att hon under intervjuerna emellanåt blir omdöpt till Saga – innebär det ändå inte ett definitivt avsked till rollkaraktären.
– Hon kommer att finnas kvar inom mig för alltid, jag blir aldrig av med henne.
Alla roller sätter sina spår, förklarar Helin, precis som böcker man läser eller drömmar man drömmer.
– Men självklart har jag varit hon under en så lång tid att hon har gått väldigt djupt in i min personlighet, vilket främst är bra.
Det uttalas aldrig tydligt och är inte heller inskrivet i manus, men under seriens gång har det blivit klart att hjältinnan Saga Norén har Aspergers syndrom. Helin säger att serien därmed placerar den som är lägst i samhället högst upp, vilket hon ser som värdefullt.
Hennes egen syn på människor med autism har förändrats.
– Jag förstår deras ensamhet på ett annat sätt.
Karaktärer
Den sista säsongen inleds med en kvinna som stenas till döds vid foten av Öresundsbron. Det är våldsamt, svart och grymt. En kriminalhistoria med kopplingar till både Danmark och Sverige rullas än en gång upp.
Men det handlar också om en inre utveckling, och det kanske i högre grad än tidigare. Både Saga och hennes danska parhäst Henrik Sabroe (Thure Lindhardt) tvingas möta demoner, minnen och trauman.
Henrik ser fortfarande sina barn även om de försvann fysiskt för flera år sedan. Saga sitter i fängelse misstänkt för att ha mördat sin mamma – en miljö som passar henne väldigt dåligt.
Regissören Rumle Hammerich tror att det är just huvudpersonerna med alla sina problem och tillkortakommanden som är orsaken till Brons framgång. Få bryr sig i längden om vem som dödade vem, menar han som själv säger sig hata blodiga historier.
– Bron utan Saga och Henrik skulle vara ytterligare en tråkig tv-serie som ingen skulle reagera på. Bra drama är alltid karaktärer med intressanta problem.
Polarisering
Tv-serien tar också upp aktuella samhällsfrågor. Medan manusförfattarna Camilla Ahlgren och Hans Rosenfeldt jobbade med den fjärde säsongen skedde en omvälvning som de självklart skrev in, om än på ett något mer subtilt sätt.
– Vi är väldigt samtida men vårt mål är inte att vara en politisk serie, säger Rosenfeldt.
Hösten 2015, när stora mängder människor på flykt kom till Sverige, införde regeringen gränskontroller för att minska på antalet asylsökande. Danmark följde efter och stramade likaså åt sin redan från tidigare mer restriktiva asylpolitik.
– När vi började var bron porten till Europa för Sverige. Den förde samman folk. Nu är det mer en gräns som försöker hålla folk utanför och där du kan kontrollera vilka som kommer in. Sverige och Danmark har också blivit mer vresiga mot varandra, säger Rosenfeldt om förändringen mellan den första säsongen 2011 och i dag.
I den fjärde säsongen är kvinnan som mördas chef för den danska motsvarigheten till Migrationsverket, och en papperslös immigrant har stor betydelse.
En ny karaktär dyker upp, den danska polisen Jonas Mandrup (Mikael Birkkjaer) som har en tendens att uttrycka sig fördomsfullt och plumpt.
Jag frågar om han inte är lite väl tillspetsad, och skildrad med svenska ögon, men Hans Rosenfeldt försvarar sig och säger att han tror att också många danskar tycker Jonas är väldigt ”typisk”.
Den danske skådespelaren Thure Lindhardt håller med.
– Jag vet så många av dessa killar i Danmark och jag har delar av honom i mig själv. Det är så vi skrattar åt saker.
Sofia Helin tycker att polariseringen mellan länderna har ökat. I Sverige är feminist ett bra ord medan det i Danmark är något fult.
– I Danmark är det också mer tilllåtet
att säga sådant som du inte säger i Sverige om till exempel muslimer och kvinnor.
– Det kan vara bra men också mycket skadligt, säger Lindhardt.
Ingen pudding
Bron har blivit en succé men att den ska gå att upprepa är enligt regissören Rumle Hammerich på inget sätt självklart. Enligt honom hänger allt på manuset.
Och han medger att han till en början var skeptisk inför hela serien och befarade att det skulle bli en enda ”Öresundspudding”, med hänvisning till det nedsättande ”europudding” som används för samproduktioner mellan europeiska länder som ofta brister i både autenticitet och trovärdighet.
Hammerich har själv varit chef för fiktionen på Danmarks radio och tycker att ”begåvningen” gärna får röra sig inom Norden. Däremot tror han inte på ett institutionaliserat nordiskt samarbete inom film och tv. Lyckade produktioner blir till mer organiskt.
Läs Pia Ingströms recension på tv-sidan 48.
Mer om verklighetens Öresundsbron samt turism i tv-seriens spår i HBL digitalt 1.1 och i papperstidningen 2.1.