I väntan på att Erkkos arkiv öppnas
Det hela börjar som ett projekt hos några ungfinnar i slutet av 1800-talet. Så föds Päivälehti som sedan blir Helsingin Sanomat. Som sedan blir släkten Erkkos medieimperium, mycket tack vare Naguflickan Maria Holländer och hennes blixtkrig mot president K
FACKLITTERATUR
Niklas Jensen-Eriksen, Elina
Kuorelahti: Suuri Afääri – Helsingin Sanomien yrityshistoria 1889–2016 Siltala 2017, 546 sidor
Sanomakoncernens företagshistorik är lite segt skriven och hade mått bra av att skäras ned och kanske omdisponeras. Men den som orkar läsa den får sig en gedigen genomgång av ett företags – och ett litet lands – historia.
Det hela börjar med att ungfinnarna Eero Erkko, Johannes Brofeldt, Arvid Järnefelt och E.O. Sjöberg grundar språkröret Päivälehti 1889. Johannes Brofeldt blir senare mer känd som Juhani Aho. Finlandssvenske E.O. Sjöberg, blir redaktionssekreterare men får senare sparken för superi. Märkligt nog är han i dag avlägsnad ur Päivälehtis historik. Sjöberg får inte kvarstå som en av tidningens fyra grundare. Historieförfalskningen sker ungefär 100 år senare och den som griper in och genomför den är huvudägaren Aatos Erkko.
”Enligt Aatos var det bara farfar Erkko, Juhani Aho och Arvid Järnefelt som grundade Päivälehti. Det här strider mot uppgifterna i tidningens egna arkiv”, slår författarna fast. Varför Aatos Erkko strök Sjöberg kan boken inte förklara.
Eero Erkko som leder tidningen har det inte lätt. Det grundas många tidningar under de här åren och det är svårt att slå sig fram. Men han får en bra start, redan 1890 har Päivälehti nått en upplaga på nästan 2 000 ex. Men än är det långt till de ledande drakarna; bjässen Hufvudstadsbladets upplaga är otroliga 8 500 ex och tvåan i landet är Uusi Suometar med 6 300 ex.
Så småningom drar ryssen in Päivälehti och då föds Helsingin Sanomat.
Änkans manöver
För Erkko verkar tidningsjobbet mer politiskt än affärsmässigt under de här första oroliga åren av 1900-talet. Förutom tidningen leder han tillsammans med K.J. Ståhlberg ungfinnarnas parti. Våren 1913 äger Erkko endast en halv procent av aktierna i Sanoma Oy. Men något händer och han börjar aktivt jaga aktier i bolaget. År 1919 är hans ägande uppe i 17,5 procent.
Eero Erkko dör 1927. Då närmar sig de politiska gamarna med K.J. Ståhlberg i spetsen. De vill att änkan Maissi överlåter familjens aktier till Framstegspartiet, det parti som ungfinnarna uppgick i, det parti som lyckades få Ståhlberg vald till landets första president (1919–1925) och vars språkrör HS är.
Men Maissi Erkko, född Maria Holländer i Nagu och utbildad sjukgymnast, har skinn på näsan. Hon vill att Sanoma Oy ska drivas affärsmässigt (suuri afääri) och vägrar låta politiska flummare som Ståhlberg ta över bolaget. I en blixtsnabb manöver skuldsätter sig den nyblivna änkan och köper ut bolagets andra storägare och säkrar därmed familjens makt över bolaget. Hon ser till att sonen Eljas tar över chefredaktörskapet och ledningen av bolaget.
Eljas, Aatos
Eljas som har gått diplomatutbildning och arbetar för UM, utses 1938 till utrikesminister. När de ryska bombplanen 1939 dånar över Helsingfors avgår regeringen och familjen Eljas Erkko med hustru Violet och barnen Patricia och Aatos flyttar till Stockholm. Eljas blir chargé d’affaires.
Han anklagas för att ha varit för hård och avvisande i förhandlingarna om de ryska kraven innan kriget. JK Paasikivi kallar vinterkriget för ”Erkkos krig” och Eljas tid som finländsk politiker är slut.
Under tiden växte Helsingin Sanomat så det knakade. Redan 1939 var upplagan nästan 90 000 ex. Under de här årtiondena gick det upp och ned.
Tidningarna i Finland krigade om pappersleveranser, om prenumerationspriser och om annonstaxor. Karteller ingicks, verkade ett tag men bröts sedan upp och de inblandade ingick sedan nya karteller med delvis nya, delvis samma kartellkompanjoner.
Efter inbördeskriget till exempel ingick Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet och Uusi Suomi en ”borgerlig” annons- och prenumerationskartell. Den höll länge, i tio år, och bra tips om hur man kan slå sig samman och stänga ute andra tidningar fick man från Sverige, Norge och Danmark. Tidningarna där var – liksom även i dag – föregångare.
År 1965 dör den socialt utåtriktade Eljas Erkko och efterträds av en osäker, rädd, inbunden och tillbakadragen 32-åring som älskar ångbåtar och längtar till sjöss, Aatos Erkko. Han tog över ett Sanoma som gått bra i slutet av 1950-talet men som nu var i behov av en organisatorisk uppryckning.
HS upplaga var nu uppe i 260 000 ex och mediehuset Sanoma gav nu även ut Reader’s Digest på finska, hade rättigheterna till guldkalven Aku Ankka och gav ut Kodin Kuvalehti.
1968, studentrevolternas år, hotade kravaller och farligheter när sådana som Björn Wahlroos förväntades slå till mot borgarnas tidningshus. Aatos Erkko skakade och beordrade extrabevakning av tidningshuset vid Ludvigsgatan. Demonstranterna kom, brände några tidningssidor utanför och skanderade: ”SPRINGERERKKO, PORVAREIDEN VERKKO”
Oron var obefogad, tidningshuset stormades inte.
Arkivet oöppnat
På 1970-talet – ett ekonomiskt svårt decennium för Sanoma – föds IltaSanomat. Och 1980 är HS upplaga nästan 400 000 ex. Den fortsätter att öka och är åren 1991 och 1992 uppe i otroliga 481 000 ex, innan det vänder nedåt. 2015 är HS upplaga ”bara” 322 000 ex.
Under 1990-talet kan man ofta stöta på Aatos Erkko i Helsingfors. En stor ensam man som sakta promenerar i centrumkvarteren. Kanske det är under de promenaderna som den barnlöse mediekejsaren kommer fram till att han vill sälja sitt imperium. 1997 bjuds det amerikanska, ökänt brutala finansbolaget Kohlberg Kravis Roberts & Co, KKR, in för att titta på Sanomakoncernen. Operation Sateenkaari/Rainbow inleds.
Men det blir ingen affär. I stället fusioneras Sanoma med WSOY och börslistas. Därefter följer miljardinvesteringar i tidskrifter i Europa och Ryssland.
Författarna till Suuri Afääri har plockat ur ett digert material, så digert och välredovisat faktiskt att boken irriterande mycket påminner om en avhandling. Och en viktig källa fattas fortfarande; Aatos Erkkos eget arkiv som ännu inte öppnats.
Hoppas att boken om Aatos Erkkos liv så småningom kommer och att den får ett lättare språk, en mer journalistisk touch.
Under 1990-talet kan man ofta stöta på Aatos Erkko i Helsingfors. En stor ensam man som sakta promenerar i centrumkvarteren.