Finland fyllde 100 år – vad händer nu?
Finland har firat sina första 100 år storstilat, men nu lägger vi dem bakom oss. Hur blir de kommande 100 åren? Vilka hinder ska vi ta oss över för att bygga vårt drömsamhälle? Och vad finns överst på önskelistan för republiken? Vi bad professor Åsa von S
Åsa von Schoultz, professor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet:
– Finlands första 100 år har alldeles naturligt varit präglade av den unga statens självbild, en stat som har fått kämpa och där självständigheten inte har kunnat tas för given. Min förhoppning är att Finland nu går in i en ny fas, där en mogen och trygg identitet utvecklas. Från att vara en liten och osäker stat med behov av att ständiga jämförelser med andra, går vi förhoppningsvis mot att vara en fortfarande liten, men trygg och säker stat som går sin egen väg. Det kommer i sin tur att bidra med större förmåga till generositet gentemot omvärlden, det avvikande, minoriteter. Idrottsliga framgångar mister en del av sin betydelse liksom nojigheten över vad andra tycker. Och vilka hinder ska vi ta oss över?
– Utmaningarna är oräkneliga (liksom möjligheterna) men för att lyfta fram ett övergripande fenomen väljer jag brist på diversitet, något som sätter hinder för Finlands framgångar på flera områden. Det starka beroendet av enskilda industrier och branscher gör ekonomin sårbar. På det politiska området bidrar traditionen med breda koalitionsregeringar till att budskapen och alternativen blir få och otydliga. I dess kölvatten tappar många tron på politikens förmåga att förändra och utveckla samhället. I pressen finns det sällan utrymme för mer än ett tema åt gången, vilket begränsar vitaliteten och spänsten i den offentliga samhällsdebatten. Och vad önskar du allra mest för republiken?
– I en tid där allt fler tecken pekar på en osäker och hotfull internationell ordning och där auktoritära värderingar får ett starkare fäste runt om i västvärlden är det svårt att bortse från betydelsen av de yttre förutsättningarna. Min främsta önskan är att de kommande 100 åren ska präglas av en stabil och trygg omvärld där demokratiska värden hålls högt. Det kommer i sin tur att ge republiken Finland möjlighet att lägga kraft på samhällets inre utveckling och på att nå landets fulla potential, snarare än på att försvara sitt existensberättigande.
Juho Romakkaniemi, kabinettchef i Bryssel hos kommissionär Jyrki Katainen och blivande vd för Centralhandelskammaren i Finland:
– Finlands första 100 år är en framgångshistoria som saknar motstycke. Om man använder BNP-tillväxten som måttstock är det bara Japan som lyckats bättre än vi. Vi står alltså på en stadig grund som det nu gäller att förstärka.
– Utbildningsnivån har varit vår främsta styrka, och den blir bara viktigare i framtiden. Man kan alltså hävda att det vi har mellan öronen är vår viktigaste konkurrensfördel globalt sett. Tyvärr har vi varit lite för nöjda med Pisa-resultaten och inte märkt att andra länder har kommit i kapp oss, en del till och med gått om oss. Jag tänker till exempel på Estland som har kopierat det bästa i vårt system men lagt till egna bitar och nu är inne i en fin tillväxtfas.
– Det finns två element som gjort vår utbildning till en av de bästa i världen, nämligen att vi har högtutbildade och respekterade lärare, och att utbildningen är jämlik. Det är styrkor vi måste ta vara på så att begåvade människor också i fortsättningen utbildar sig till lärare, och att var och en kan uppnå sin sanna potential oberoende av om man går i skola i centrum av Helsingfors eller i en liten by i en avlägsen kommun.
– Men på samma gång måste vi förstå att vi har försummat andra aspekter av utbildningen. Vi behöver förnya hela utbildningskedjan från förskolan upp till universiteten. Det är vår tur att titta på omvärlden runt oss.
– Den andra styrkan som Finland har haft är vår öppna, liberala ekonomi i Anders Chydenius-anda. Det är den som har möjliggjort det välstånd med vars hjälp vi bland annat har skapat världens bästa skola. En liberal marknadspolitik och en jämlik skola är inte antingen eller utan både och.
– Välfärdsstaten måste ständigt förnyas så att den motsvarar den tid vi lever i. Men alltför många politiker, särskilt på vänstersidan, har förälskat sig i strukturer och glömt de ideal som i tiderna skapade välfärdsstaten.
– Våra två senaste regeringar har varit lite för sent ute med refomer. Därför har vi också en hög arbetslöshet, särskilt den strukturella. Jag kan inte förstå varför Finland inte skulle kunna ha en sysselsättningsgrad som närmar sig 80 procent, när våra grannländer Sverige och Danmark klarar av det. Om vi inte lyckas med det kommer vi inte att kunna finansiera välfärdsstaten sådan som vi känner den idag. Så vad önskar du republiken Finland?
– Min önskan är att nästa regering tar sysselsättningsgraden som ett nationellt projekt och kastar alla ideologiska meningsskiljaktigheter i skräpkorgen. En del säger att vi behöver mjuka åtgärder, andra hårda nypor. Jag tror att vi behöver både ock.
Idrottsliga framgångar mister en del av sin betydelse liksom nojigheten över vad andra tycker. Åsa von Schoultz professor i statsvetenskap vid Helsingfors universitet Man kan alltså hävda att det vi har mellan öronen är vår viktigaste konkurrensfördel globalt sett.
Juho Romakkaniemi
kabinettchef