Varför ta risken att bli magsjuk?

Deltagarna i resorna till Benin har en liknande värdegrund men är annars väldigt olika. Så här ser några av dem på projektet.

Nelli Koskinen, barnträdgårdsföreståndare, Esbo

Jag tycker att det är bra att få perspektiv på tillvaron i Finland och har tidigare rest i till exempel Kenya. Här i Benin har vågornas brus och vindens sus som hörs i hela byn varit härligt och att gå hem från restaurangerna på kvällen i den sammetslena natten.

För mig är det oerhört att kunna hjälpa världens barn på det här sättet och på ett litet, tryggt ställe som Grand-Popo. De finaste mötena under resan hade jag då vi besökte ett barnhem och ett hem för föräldralösa.

I daghemmet sjöng den lokala föreståndaren sånger härifrån och jag sjöng ”Pienen pieni veturi” och ”Ihahaa hepo hirnahtaa”. Det var fint att märka en omedelbar kontakt och tillit och att sångens språk är universellt och barnen genast började leva sig in och imitera mina gester. När jag tog ett barn i famnen ville plötsligt alla sitta i min famn.

Svårt för mig har varit att se fattigdomen överallt och tänka på vilka mängder saker barnen har i Finland. Jag skulle ju vilja hjälpa alla barn här!

Jag har inte blivit van vid fattigdomen, och vill inte heller vänja mig. I hemmet för föräldralösa sov sju barn i samma, lilla säng och när jag tänkte på det så höll jag på att brista ut i gråt.

Varje gång jag ser magra, smut-

Mina två passioner är barn och Afrika.