Med idealismen i främsta rummet
Merja Kyllönen kopplar abstrakt och globalt klimatoch fredsarbete till konkreta och lokala insatser för integration, till exempel i förortens bibliotek. Vänsterförbundets kandidat driver en bred och pacifistisk agenda i presidentvalet, även om det kan kos
Merja Kyllönen är inte den som gör det lätt för sig. I stället för att fokusera på utrikes- och säkerhetspolitikens ”hårda kärna” och hålla sig till Ryssland, Östersjöområdet, EU och Nato vill Vänsterförbundets presidentkandidat bredda perspektivet och ta in globala ödesfrågor i valrörelsen.
I tv-debatterna är det svårt, men när Åbo universitet ordnar en föreläsningsserie med var och en av presidentkandidaterna står det dem fritt att välja tema. Inför ett 50-tal åhörare talar Merja Kyllönen om klimatförändringen som det största hotet mot Finlands säkerhet.
– Klimatförändringen hänger också ihop med orsakerna till en del andra hot, säger hon och nämner till- gången till rent vatten, matproduktion och energiförsörjning som förutsättningar för ett tryggt liv.
När de här trygghetsfaktorerna sviktar, resonerar Kyllönen, ökar risken för konflikter och flyktingströmmar. Därmed är de globala frågorna kopplade till vanliga finländares vardag och trygghet, och därför borde utrikes- och säkerhetspolitiken, och därmed presidentvalet, handla om mer än den så kallade hårda kärnan.
I den mån Finland är aktivt i globala frågor är Kyllönen föga imponerad. Regeringens jubel över klimatavtalet i Paris förvandlades snabbt till jämmer när Finlands andel av klimatbördan klarnade.
– Det kändes som om vi lade oss på alla fyra för att bromsa, säger hon.
Kyllönen kritiserar regeringen för att i det nationella intressets namn ensidigt ha drivit skogsindustrins sak i EU:s klimatpolitik. Hon menar att Finland har stirrat sig blint på skogens roll som kolsänka, tappat helhetssynen och därför bestraffas med hårdare krav på utsläppsminskningar på annat håll. Nu är det dags att lyfta blicken, inse vart världen är på väg och sluta bromsa.
– Varför inskränker sig vår krismedvetenhet alltid bara till ekonomin, aldrig till klimatförändringen och dess inverkan globalt? Varför ser vi inte vårt vatten, vår mat och vår energi som trumfkort i den globala konkurrensen? frågar hon.
Hållbarhet som nyckelord
Merja Kyllönen talar om utbildning, bildning och rättvisa, om cirkulär ekonomi och ett resurssmart samhälle, om Finlands roll för att bygga fred. Hon talar om utvecklingsbistånd, civil krishantering, humanitära insatser, hållbar utveckling, demokrati, jämlikhet, minskade inkomstklyftor och mänskliga rättigheter.
Kyllönen vill bygga en tryggare värld med global rättvisa. Det ska stävja de folkvandringar som vi annars tafatt försöker stoppa vid gränsen.
– För ju orättvisare världen blir desto tyngre vilar hotet för konflikter över oss, säger hon.
Det blir lite för mycket av pacifism och idealism för ett par åhörare i universitetets föreläsningssal. De bombar Kyllönen med frågor eller snarare egna uppfattningar om det
lönlösa med flyktingpolitik och utvecklingsbistånd. Kyllönen replikerar lugnt med att det absolut sista vore att blunda för världens orättvisor och hoppas att de försvinner. Hennes svar tycks ändå provocera:
– Skitsnack, ropar en upprörd man i publiken.
Han reser sig och lämnar föreläsningssalen medan han högljutt beskyller Kyllönen för ”hjärntvätt med kommunistisk propaganda”. Hon verkar oberörd av scenen.
– Under mer än tjugo år i politiken har jag blivit van vid all slags respons, säger hon efteråt till HBL.
Det är svårt att öppna de stora globala frågorna kort och koncist, också i medierna. Därför saknar vi den här debatten. Merja Kyllönen
Ifrågasatt lämplighet
När vi åker mot Helsingfors säger Merja Kyllönen att det är tufft att driva ett brett perspektiv, och att det var något hon hade väntat sig. Presidentvalet handlar av tradition om en snävare definierad utrikes- och säkerhetspolitik.
– I tevedebatterna upprepas samma utrikespolitiska kärnfrågor. Alltför ofta handlar det om vem som får säga vad i de frågorna, säger hon.
Inte oväntat har hon mött folk som har ifrågasatt hennes lämplighet som presidentkandidat.
– Det är som om man inte kunde bli kompetent för uppdraget utan att ha suttit i vissa utskott, säger hon.
Merja Kyllönen har över sju års erfarenhet av riksdagsarbete varav knappt tre år som trafikminister. Sedan 2014 är hon ledamot i Europaparlamentet där hon jobbar främst med trafikfrågor.
– Trafiken har en direkt koppling till klimatpolitiken, som i sin tur är en säkerhetsfråga, säger hon.
När valdebatterna har kretsat kring EU:s säkerhetspolitik eller Nato har Kyllönen försökt skifta perspektiv, och tagit in freds- eller klimatarbetet som ett alternativ till upprustning. Men det blir mest parenteser.
– Det är svårt att öppna de stora globala frågorna kort och koncist, också i medierna. Därför saknar vi den här debatten, säger hon.
Hållbar utveckling är inte särskilt mediesexigt.
– Folk tror att globala frågor är avlägsna och därför inte berör oss. Eller så spårar debatten ur. Det är klart att Finland inte löser världens problem ensamt. Riskerar du att förlora röster på din breda agenda, kunde du göra ett bättre valresultat med snävare fokus? – Kanske det, men om ingen talar om de globala frågorna bedrar vi oss. Jag har svårt för att blunda bara för att det vore bekvämare.
Från Nato till förorten
Tillbaka i Helsingfors skyndar Merja Kyllönen till riksdagen för att debattera varför Finland inte har skrivit på avtalet om ett kärnvapenförbud.
Arrangören är Ican, kampanjen för en kärnvapenfri värld som fick Nobels fredspris. Alla partier är inbjudna, men deltagandet är enbart rödgrönt.
Erkki Tuomioja (SDP) säger att regeringen har byggt ett konstgjort motsatsförhållande mellan förbudsavtalet och ickespridningsavtalet. Krista Mikkonen (Gröna) antar att det är för att Blå framtid sitter på både utrikesminister- och försvarsministerposterna. Merja Kyllönen bedömer ändå att det är Natooptionen som gör regeringen överdrivet försiktig.
– Regeringen är antagligen rädd för att Nato skulle ogilla att vi skrev på avtalet. Kärnvapen är fortfarande viktiga hotelement för Natoländer, men Natofrågan duger absolut inte som motivering till att inte skriva på avtalet, säger hon.
Det har hunnit bli mörkt ute, men Kyllönens dag fortsätter. Vi skyndar vidare till Jakobacka med förorten som tema. I Jakobacka talar fler än var tredje ungdom något annat språk än finska eller svenska som modersmål, och barnskyddsmyndigheterna är i kontakt med en ansenlig andel av familjerna. Utmaningen är att integrera alla i samhället för att undvika marginalisering.
Kyllönen är inbjuden till det lokala biblioteket som jobbar konkret med integration.
– Vi ordnar sagostunder för barn och vuxna, tipsar om lämpliga böcker för ungdomar och samarbetar aktivt med ungdomarna. Hos oss lär sig många barn hur man uppför sig med vuxna och hur man använder offentlig service, berättar biblioteksföreståndaren Leena Sallas över en kopp te.
Merja Kyllönen inflikar att det är oerhört värdefullt med en plats där barn och unga kan möta pålitliga vuxna då alla inte har det så lätt hemma. Via Jakobacka bibliotek har många barn till exempel för första gången fått en chans att gå på teater. Kyllönen hyllar den här sortens integration och hoppas att Jakobackakonceptet kan kopieras.
Under ett kvällsbesök i Jakobacka grundskola berättar rektorn Jane Majanen om hur skolan jobbar på elevernas sociala färdigheter och på samhörighetskänsla. Alldeles enkelt är det inte då de drygt 450 eleverna talar 29 språk, och då 44 procent av dem har invandrarbakgrund. Mångkultur är ändå ingenting nytt i förorten, och skolan jobbar med integration på ett pragmatiskt sätt.
– Vi sjunger Av himlens höjd på julfesten och Den blomstertid på vårfesten, och nästan alla barn deltar, säger Majanen.
Merja Kyllönen tackar skolan för dess insatser och uppmuntrar den att fortsätta på samma linje.
Vi avrundar kvällen vid Vänsterförbundets tält intill köpcentret. Att det är folktomt i regnet bekommer inte Merja Kyllönen. Hon bjuder dem som kommer på glögg, pepparkakor och en pratstund om vad de än har på hjärtat.