Julfirande i Grekland

En nackdel med att i mogen ålder flytta till ett annat land är att man inte har någon släkt på den nya orten. Lyckligtvis lider jag inte alls av att avstå från julskinka och den lilla släkten i Sverige finns ju därtill kvar även efter helgerna.

Hoppar således på ett plan till Aten ett par dagar före julafton. Faktiskt är det riktigt angenämt att sitta i flygfåtöljen med en fika och doppa näsan i ett 200-sidigt kompendium om nygrekisk grammatik.

Men, det dröjer inte länge förrän jag kommer i slang med en trevlig grekisk barnfamilj som flyttat till Finland mitt i medelåldern. Boken blir liggande.

Dan före dopparedan går jag till favorit-tavernan nedanför Akropolis för att äta och ger grekiskboken en ny chans. Hinner dock inte slå upp den förrän en kinesisk familj kommer in på tavernan.

Ägarna kan blott några få ord engelska och efter en stund anmäler jag mig frivilligt som tolk mellan mandarin och nygrekiska (på en ytterst rudimentär nivå, måste absolut tilläggas). Vi bestämmer med de sympatiska kineserna att försöka träffas i Peking till våren och det med kusinbarnet Spencer.

På julafton sätter jag mig på en annan taverna och har med mig … ja, du gissar rätt! Hinner dock knappt öppna boken förrän jag kommer i slang med ett vänligt fransktalande par, där det visar sig att hon är norrländska.

Nåja, det finns ju alltid en juldagsafton och jag går ånyo till en taverna och har just beställt in lammkotletter och rödtjut och ska ta upp …, när en leende grek som visar sig vara läkare bjuder in till konversation.

När detta skrivs är julhelgerna redan över och i afton är det dags att träffa grekiska vänner från ön Syros.

Grammatikboken då? Tja, beträffande den gick det väl nästan som med Apatikerförbundets årsmöte, det vill säga ”inställt på grund av bristande intresse”.