”Nato är största hotet mot Finland”
Politikens ringräv Paavo Väyrynen gjorde det klart från början. Matchen går mellan honom och president Sauli Niinistö. De övriga kandidaterna är bara statister. När Väyrynen eldar upp sina supportrar är det Niinistö som sitter på de anklagades bänk.
Paavo Väyrynen är övertygad om att Sauli Niinistö för Finland mot fördärvet. Väyrynen ställer upp i sitt fjärde presidentval. Hans chanser ser sämre ut än någonsin, men han är den enda som utmanar den sittande presidenten. Väyrynen varnar för att Finland blir Rysslands måltavla om Sauli Niinistö lyckas leda in oss i Nato.
– Det är skönt att vara med för nu har jag chansen att förverkliga den andra omgången som jag missade för sex år sedan.
– Det kan låta som en utopi att jag kan vinna, men de sista två veckorna blir avgörande. Det är då våra åsikter ställs mot varandra och opinionen kan svänga kraftigt.
– Enligt opinionsmätningarna stödjer två tredjedelar av finländarna Niinistö, men samtidigt motsätter sig två tredjedelar hans politik. Det är väldigt motstridigt.
– Går jag till andra omgången så vinner jag, försäkrar Väyrynen medan han sköljer ner den sockriga munkkringlan med en kopp kaffe som HBL bjuder på i Koskikeskus galleria i Tammerfors.
Alla går knappast med på Väyrynens historieskrivning, men själv ser han presidentvalet som ”århundradets toppmatch”.
– Niinistö och jag har varit varandras motpoler de senaste 25 åren. Det må ha gällt EU, euron, utrikesoch säkerhetspolitiken eller inrikespolitiken. Men om det går så tokigt att Niinistö vinner. Är du med om sex år igen? Leif Weckström tittar upp bakom
Jag hade ju inte alls tänkt ställa upp i presidentvalet utan helt koncentrera mig på riksdagsvalet. Jag tänkte att Niinistö kunde ha fått fortsätta som president förutsatt att han följde Paasikivilinjen.
Paavo Väyrynen
kameralinsen och ställer den försynta frågan.
– Ja säkert, om det gäller min andra mandatperiod, lyder Väyrynens reptilsnabba svar. Självsäkerheten är det inget fel på. Det är en tyst onsdagsförmiddag i den stora gallerian i centrala Tammerfors. När Väyrynen tio minuter före utsatt tid uppenbarar sig bakom disken med sina senaste böcker och de populära ”Väyrynen-muggarna” börjar nyfikna samlas. Han må vara hatad eller älskad, men varenda finländare känner Väyrynen och har en åsikt om honom.
Succémuggar
De modigaste kliver fram och skakar hand, tar en selfie med armen runt Väyrynen och köper en mugg. Muggen med Paavo och hustrun Vuokko finklädda i ett hjärtformat porträtt är den överlägset populäraste.
– ”Klassikern”, som lanserades för sex år sedan har vi sålt över 15 000. Sammanlagt har vi sålt över 22 000 stycken, berättar Väyrynen medan han signerar muggarna med en hälsning till köparen.
Med ett pris på 30 euro/mugg kan man snabbt räkna att Väyrynen tjänat över 600 000 euro enbart på sin muggbusiness.
– Det var en reklambyrå som kom på grundidén, men jag har utvecklat den. ”Kungsmuggen”, den nästpopuläraste, är till exempel min idé.
På ”Kungsmuggen” är Väyrynen iförd kungakronan.
– De tillverkades inför Europaparlamentsvalet 2014 när jag siktade på att bli röstkung.
Han blev inte Centerns röstkung, men god tvåa, drygt tusen röster efter Olli Rehn, och fyra i hela landet. Den nya favoriten är ”Självständighetsmuggen”.
Det är inte för inte Väyrynen uppger ”företagsverksamhet”, som sin favorithobby.
Förvånansvärt nog är många av dem som trängs runt Väyrynen inte alls hans anhängare, uppger de. Men de är seriöst intresserade av presidentvalet och vill höra hans åsikt om bland annat Nato och alliansfriheten.
– Jag röstade förra gången på Niinistö, men han visar sig nu va- ra alltför federalistisk. Jag är orolig för vår självständighet, säger en äldre man, som stoppar in en nyköpt mugg i fickan.
– Jag har inte bestämt mig för vem jag röstar på än.
Harri Kekki stiger fram och ber Väyrynen lyssna på en videoinspelning där kompisens hustru, som inte själv hann komma till valmötet, ber Väyrynen utreda neutralitetsbegreppet. Frågan är aningen svamligt ställd, men Väyrynen svarar tålmodigt.
– Kan självständigheten ännu räddas, undrar en orolig medelålders man.
– Jo, det finns en möjlighet. Men inte med vår nuvarande ledning, svarar Väyrynen.
Också under den korta ”kaffekopps-intervjun” blir vi avbrutna. En dam har bråttom hem, men måste absolut få signering på en mugg, som ska till Raimo.
Väyrynen skriver och innan vi kan fortsätta försäkrar han sig ännu om att damen säkert hälsar till Raimo.
– Jag hade ju inte alls tänkt ställa upp i presidentvalet utan helt koncentrera mig på riksdagsvalet. Jag tänkte att Niinistö kunde ha fått fortsätta som president förutsatt att han följde Paasikivilinjen och såg till att Finland förblev alliansfritt och neutralt.
”Niinistö driver oss till Nato”
– Men för ett och ett halvt år sedan började jag misstänka att han spelar med dubbla kort. Niinistö låtsas förhålla sig reserverat till tanken, men i själva verket driver han på en Natoanslutning.
Väyrynen drar, varje gång han ser en chans, fram Niinistös diskussioner med Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik. De träffades på Gullranda i somras.
– Det var droppen. Niinistö talade mycket öppet och till och med förhandlade med Mogherini om EU:s gemensamma försvar. Han överskred sina maktbefogenheter. Europapolitiken hör till regeringens ansvarsområde.
I samma veva får Niinistö på tafsen för att han, enligt Väyrynen, efterklokt ska ha medgett att han inte med facit på hand hade drivit på att Finland gick över till euron.
– Niinistö skickade mig ett mejl där han ansåg att jag ”tolkat honom väldigt fritt”, men han förnekade inte att han sagt så.
– Han medgav i mejlet att han litade för mycket på att medlemmarna skulle uppfylla EU:s tillväxt- och stabiliseringsavtal, som var ett villkor för den gemensamma valutan.
Hårda påståenden
Det var många politiska kommentatorer som välkomnade Paavo Väyrynen som en, kanske inte precis fräsch fläkt, men som en färgklick i den sömngångaraktiga valrörelsen. De första framträdandena verkade lovande när Väyrynen omgående gav sig på Niinistö, men det känns som om luften gått ur och det väntade fyrverkeriet har uteblivit.
Förklaringen låter bekant: – Jag lät hela hösten den ena lilla nyhetsbomben efter den andra brisera, men inga medier reagerade!
– Jag sade att man borde överväga att dra presidenten och regeringen inför riksrätt för värdlandsavtalet med Nato som inte underställdes riksdagen. Det är otroligt att medierna förtiger ett sådant uttalande från en person som strävar efter presidentkandidatur.
”Etelän media”, södra Finlands tongivande medier, får skulden för att hans röst inte hörts när han på eftermiddagen står upp i talarstolen i fullmäktigesalen i Akaa (Ackas) exakt mittemellan Tammerfors och Tavastehus.
– Därför kommer jag och talar direkt till er, säger Väyrynen.
Vältalig och skicklig
Han behöver inga skrivna tal. Tusentals valtillställningar och stugmöten under en femtio år lång politikerkarriär har gjort sitt. Vältaligt och övertygande knyter han ihop långa resonemang. Inskjutna bisatser, utvikningar och stickspår till trots landar han grammatikaliskt korrekt varenda gång.
Trettiotalet Ackasbor som satt sig i bänkarna får höra om globaliseringens fasor, om billigarbetskraftens Kina, ”världens fabrik” och Indien, ”världens kontor”, om inkomstklyftorna som blir bara större.
De får höra om vilka misstag EU-anslutningen och övergången till euron har varit. Och att Niinistö var huvudarkitekten, trots att Väyrynen varnade för farorna.
– Vi hade inte behövt EU, som medlem i EES hade vi redan fått tillträde till EU:s inre marknad. Hade inte vi gått med så hade inte Sverige gjort det heller. Vi hade haft en stark nordisk gemenskap och bevarat vår självständighet.
– Under Sauli Niinistös ledning konstaterade grundlagsutskottet att EU-medlemskapet inte förutsätter en övergång till euron. Tre år senare hette det ändå att övergången till euron hade fastslagits i och med medlemskapet och det därför inte behövs en folkomröstning.
– I en folkomröstning hade det blivit nej till euron, såsom det senare gick i både Sverige och Danmark. Därför har Sverige i dag mycket högre levnadsstandard än vi. Sverige behövde inte stödja Grekland.
Slutsatsen är att EU-området går mot federation och Finland blir en delstat som förlorar sin självbestämmanderätt.
– Självständigheten ligger nu i vågskålen.
Väyrynen varnar för att regeringen vill tolka Lissabonavtalet så att EU-medlemmarna förpliktas att ge varandra militär hjälp.
– Det medför ännu hårdare förpliktelser för Finland än ett Natoavtal skulle göra.
– Alliansfriheten håller oss utanför eventuella konflikter. Men är vi med i Nato så anser Ryssland att det största hotet mot deras strategiska anläggningar kommer från vårt territorium.
– Därför skulle de slå till först och hårdast just mot Finland.