Debatten kring aktiveringsmodellen blir allt mer eldfängd
Först stiftar man en lag, därefter grälar man om den i offentligheten. SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson tycker att regeringens agerande kring aktiveringsmodellen har varit ansvarslöst. Men modellen stöter inte bara på motstånd.
SFP:s partiordförande Anna-Maja Henriksson skakar på huvudet åt regeringens agerande kring aktiveringsmodellen av arbetslösa. Modellen godkändes i riksdagen strax före jul, men har därefter lett till en omfattande debatt.
– Jag slutar inte att förvånas över vårt lands regerings oansvariga sätt att göra politik. Det är för mig obegripligt hur regeringen först tvingar igenom en reform i riksdagen för att sedan bara någon dag senare öppet gräla om helheten i massmedia. Vem är det egentligen som leder regeringens sysselsättningspolitik, undrar Henriksson i ett pressmeddelande.
Centerns gruppordförande, riksdagsledamot Antti Kaikkonen sade nyligen att han tycker att det är orimligt att arbetslösa ska tvingas flytta efter jobb på grund av aktiveringsmodellen. Samlingspartiets utrikeshandelsoch utvecklingsminister Kai Mykkänen tycker däremot att arbetslösa visst ska flytta om det inte finns några lediga jobb på deras hemort.
Henriksson undrar hur aktive- ringsmodellen kan lyckas mot bakgrunden av dylika meningsmotsättningar inom regeringen.
– Inte nog med att två regeringspartier öppet grälar om en reform de själva har godkänt, men vad gör Blå framtid? De tiger stilla och tittar på. Detta trots att det är arbetsminister Lindström som är ansvarig minister för aktiveringsmodellen. Det hela påminner mer om en fars än om ansvarsfull regeringspolitik, säger Henriksson.
SFP förespråkar mindre byråkrati i sysselsättningspolitiken. Enligt partiet kommer aktiveringsmodellen däremot att öka byråkratin.
Förnedrande för regeringen
FFC:s ordförande Jarkko Eloranta anser också att regeringens agerande är tvivelaktigt. Eloranta anser att modellen minskar regeringens trovärdighet som samarbetspart.
– Det känns pinsamt att se regeringspartiernas riksdagsledamöter slingra sig inför arbetstagarnas berättigade ilska. Pratet om att medborgarresponsen bör tas på allvar betyder ingenting, säger Eloranta i ett pressmeddelande.
Eloranta undrar varför regeringspartierna inte beaktade responsen förrän lagen var stiftad, i beredningsskedet.
– FFC deltog inte i beredningen, men vi informerade regeringen och tjänstemännen flera gånger om problemen i aktiveringsmodellen. Även grundlagsutskottet fäste uppmärksamhet vid bristerna i den. Ifall responsen inte gick hem i beredningsskedet, hur ska den gå hem nu?
Eloranta påminner att regeringen redan skurit i arbetslöshetsbidragen. I början av fjolåret minskade maximitiden för arbetslöshetsdagpenningen med hundra dagar. Därtill kom andra ändringar som minskade bidragen med totalt kring 200 miljoner euro.
I samband med konkurrenskraftsavtalet kom regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna överens om att lämna arbetslöshetsförmånerna i fred.
– Genom att aktiveringsmodellen träder i kraft bryter regeringen mot konkurrenskraftsavtalet. Därtill bereder regeringen i all tysthet aktiveringsmodell nummer två som tillför ytterligare krav på arbetslösa, säger Eloranta.
Kraven på att backa absurda
Aktiveringsmodellen stöter inte bara på motstånd utan det finns också förespråkare utanför regeringen. Vesa Vihriälä, vd för Näringslivets forskningsinstitut (Etla), argumenterar i en kolumn på Etlas webbsida för att aktiveringsmodellen tar Finlands sysselsättningspolitik ett steg i rätt riktning.
– Kraven på att backa den så kalllade aktiveringsmodellen är absurda. Modellen stärker just de dragen i arbetslöshetsskyddet som i ljuset av den senaste forskningen fungerar: kort självrisk, högre ersättningsgrad i början av arbetslösheten och gradvis nedtrappning om arbetslösheten drar ut på tiden eller den arbetslösa inte ens försöker sysselsätta sig, skriver Vihriälä.
Han anser tidpunkten för aktiveringsmodellen är ypperlig. Då efterfrågan på arbetskraft är hög lönar det sig att öka de ekonomiska incentiven för att ta emot jobb.
– För att modellen ska fungera är det ändå viktigt att myndigheterna kan erbjuda sysselsättningsfrämjande service i hela landet. Det här borde åtgärdas i årets första tilläggsbudget, skriver Vihriälä, som överlag är nöjd med regeringens sysselsättningspolitik.
Det finns alternativ
Kai Mykkänen har tidigare uppmanat aktiveringsmodellens motståndare att presentera alternativ. Vänsterförbundets ordförande Li Andersson kontrar nu med att de har alternativ.
I en kolumn på MTV:s webbplats skriver hon att sysselsättningen kan ökas genom att göra socialskyddet mera uppmuntrande och enklare. Vidare vill hon öka resurserna för arbetskraftsbyråerna.
– I stället för byråkrati, nya normer och tuffare sanktioner behöver arbetslösa bättre finansierade offentliga sysselsättningsfrämjande tjänster, åtgärder, utbildning och handledning till karriärbyte eller företagande, skriver Andersson.
Hon påpekar att arbetskraftsmyndigheternas resurser är i Finland avsevärt lägre än i de övriga nordiska länderna.
– I Finland är sanktionerna tuffare än i andra nordiska länder, men myndighetsresurserna flerfaldigt mindre. Till exempel i Danmark ansvarar en anställd på arbetskraftsbyrån för 12 arbetslösa. Dennes finska kollega ansvarar för 166 arbetslösa arbetssökande. Den här situationen är inte hållbar och blir inte bättre av nya sanktioner.
Partiet vill även höja skyddsdelen för arbetslöshetsförmånen och bostadsbidraget till 500 euro. På så sätt kan man minska byråkratin kring mottagandet av kortvariga arbeten. Därtill vill partiet öka anslagen för statliga lönestöd och göra det lättare för arbetslösa att studera på egen hand.
Över 100 000 namn
Medborgarinitiativet mot aktiveringsmodellen har nått dubbelt så många underskrifter som krävs för att riksdagen ska behandlade det. På fredag morgon passerade antalet underskrifter 106 000.
Upphovsmannen till medborgarinitiativet, Martin-Éric Racine är glad över framgången.
– Jag är väldigt tagen av medborgarnas breda stöd, säger Racine, som varit arbetslös i nio år.
Medborgarinitiativet lanserades den 21 december 2017 efter att riksdagen godkänt regeringens aktiveringsmodell.
Inte nog med att två regeringspartier öppet grälar om en reform de själva har godkänt, men vad gör Blå framtid? De tiger stilla och tittar på. Detta trots att det är arbetsminister Lindström som är ansvarig minister för aktiveringsmodellen. Det hela påminner mer om en fars än om ansvarsfull regeringspolitik.
Anna-Maja Henriksson
SFP:s partiordförande