Inspirerande grön lista

Med Sitra har staten drivit fram en påfallande grön institution. Den nya barnstiftelsen Itla drivs däremot med olja och bensin.

Hela 922 168 aktier har staten donerat till barns och ungas väl. De femtio miljoner euro som riksdagen beslöt att anslå för att fira Finlands 100-årsjubileum fonderas nu som avkastande Nesteaktier hos Självständighetsjubileets barnstiftelse Itla.

Det skedde med ett litet politiskt spel i kulisserna. Med gåvan sänktes oljebolagets statliga ägande till under 50 procent, vilket var på regeringens agenda. Att ändamålet var gott bevekade ändå inte marknaden, utan aktiekursen föll genast med 1,5 procent och sjönk också under fredagen.

Ju mera Neste säljer finländskt bränsle, desto mer pengar till barn och unga. Om det är en god och klimatsmart koppling för framtiden kan man fråga sig även om Neste är på god väg i den stora energiomställningen. En sjundedel av bolagets produktion är förnybara bränslen men skapar redan över hälften av bolagets miljardavkastning.

När Finland år 1967 fyllde 50 år grundades en annan betydande jubileumsfond, Sitra. Den är är i dag en påfallande grön institution, underställd riksdagen. Efter att ha stått mitt i vår nationella berättelse om framgångsrik industri och ständig ekonomisk tillväxt säger Sitra sig i dag engagera sig mera i mjukare värden.

Sitra är i dag en uttalad förespråkare för framtidens ekonomi kring att återvinna, spara och optimera naturresurser. Vid årsskiftet listade Sitra ett hundratal företag som arbetar med det. Företagen arbetar fram produkter som håller längre. Företagen gör det möjligt att dela resurser. De tillhandahåller maskiner vi använder men inte äger.

Det är som med mannen eller kvinnan vi ser kånka in en ren dörrmatta på rulle på ett kontor, en skola, en bank, och bära ut en smutsig till sin skåpbil.

Carl August Lindström grundade redan 1848 ett tvätteri i Helsingfors. Företaget är i dag ett av landets äldsta företag. Lindströms mattbytarservice har i praktiken varit ”varor som en tjänst” långt innan en modern tid myntade uttrycket.

Numera kan man köpa mycket annat som en tjänst. Precis som en tidningsprenumeration är en daglig

nyhetstjänst, så kan man numera prenumerera på resor, ljus, lagerutrymme eller tryckluft.

I det redan kända Maaskonceptet kan man ha årskort till alla trafikmedel. Företaget Tamturbo levererar tryckluft när och så länge man behöver det. Företaget Lemkem svarar för kontinuerligt uppdaterad belysning. Hur många anställda man behöver för att byta en glödlampa? Inte en enda.

Man kan prenumerera på parkering via företaget Barking. Parkeringsplatser är överraskande dyra för både företag och kommunala förvaltningar. Med digital bokning används de effektivare och det finns alltid en plats för dig att parkera dit du kommer.

Inom återanvändning finns ett otal finländska innovationer. Företag hjälper oss att odla svamp i en bänk av kaffesump, de gör vägbeläggning av takfilt eller utvinner spårämnen för konstgödsel ur gamla alkalibatterier.

Nya former av plattformsekonomi hjälper oss att smidigt och juridiskt tryggt dela vår egendom med andra – bil, fritidsbåt, festkläder, gräsklippare.

Hos Sitra blir exemplen konkreta och spännande. Samtidigt verkar de innehålla ett stort bildningsprojekt för Sitra att reflektera över.

När vi övergår från ett ägarsamhälle till ett tjänstesamhälle får vi helt nya företagsmekanismer. Om vi som är föremål för dem inte samtidigt får en ny ekonomisk allmänbildning kan vi bli dragna vid näsan och skinnade hur mycket som helst. Också det borde utmana det entusiastiska Sitra.

På sista raden noterar vi att den nyfinansierade barnstiftelsen Itla senast nu, i det tvåspråkiga och 100-åriga Finlands anda, bör ge sig själv en framtoning också på svenska.