Kritiskt tänkande kräver faktakunskaper
Alternativa fakta är en god vetenskapsjournalistisk översikt över kunskapsfilosofin och den senaste empiriska forskningen om kunskap och kunskapsresistens inom olika fält, skriver Fredrik Österblom.
”Alternativa fakta” blev ett modeuttryck för ett år sedan efter att Donald Trumps talesperson Kellyann Conway använde det i en tv-intervju som handlade om publikstorleken på Trumps presidentinstallation.
Senare har Conway förklarat att hon syftade på alternativ information och helt enkelt formulerade sig olyckligt, men uttrycket var redan etablerat som ett typexempel på den nonchalanta attityd till sanningen som har kännetecknat Trumps valkampanj och administration.
Utbredningen av denna attityd är det som har föranlett filosofen Åsa Wikforss nya bok Alternativa fakta. Om kunskapen och dess fiender. Wikforss är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och en aktiv offentlig debattör. Hon betraktar Alternativa fakta som sin insats i en situation där demokratins grundvalar är i gungning.
Trots några råd på slutet är Alternativa fakta inte skriven som en handbok i motstånd mot kunskapens fiender utan är snarare en genomgång av samtida forskning om kunskapsresistens.
Enligt den kognitionsforskning som Wikforss presenterar är detta också det bästa sättet att rusta läsaren för motstånd: kritiskt tänkande och förståelse kräver gedigna faktakunskaper.
På grund av detta kunde Wikforss dock med fördel ha skrivit mera om färre ämnen eftersom hon ibland hastar vidare precis när det börjar bli intressant.
Objektiv sanning
Inom filosofin är det omtvistat hur kunskap ska definieras, med det finns en bred konsensus om att kunskap är ett tillstånd som kräver åtminstone följande komponenter: att man har en övertygelse, att övertygelsen är sann och att övertygelsen är välgrundad, det vill säga att det finns belägg som gör det troligt att den är sann.
Vad som utgör en tillräckligt god grund för att en övertygelse ska räknas som kunskap är en svår fråga. Wikforss argumenterar för att det åtminstone måste vara något objektivt, något som faktiskt ökar sannolikheten att världen är på ett visst sätt.
En vanlig föreställning är att tron på att vi kan få kunskap om objektiva sanningar innebär tvärsäker dogmatism. Wikforss påpekar att det är precis tvärtom: anti-dogmatism förutsätter en objektiv sanning, eftersom det är den som gör att man alltid kan ha fel. Vi kan aldrig vara tvär- säkra just på grund av att sanningen är objektiv och inte beroende av vad vi tycker och tänker.
Kunskapsfiender
Resonemangen om kunskap är ibland så förenklade att det är svårt att föreställa sig att de övertygar någon som inte redan är sympatiskt inställd till Wikforss ståndpunkter. I stället används gott om utrymme åt filosofihistoriska tillbakablickar. Det må vara bra att känna till den historiska bakgrunden till aktuella idéer om kunskap, men om boken ska ge läsaren verktyg för att försvara objektiv kunskap så vore en fördjupad argumentation för teserna mera matnyttig än ytliga genomgångar av Platon, Descartes och Kant. Som bäst är boken när Wikforss lämnar filosofin och diskuterar olika konkreta hot mot kunskap.
Wikforss skiljer mellan inre och yttre fiender mot kunskap. De inre fienderna är kognitiva biaser, det vill säga olika psykologiska mekanismer som stör vår förmåga att tillägna oss kunskap. Det mest kända exemplet är bekräftelsebias, det vill säga att vi tenderar att tillägna oss information som bekräftar vad vi tror och ignorera information som strider mot vad vi tror.
En annan upptäckt är ”hoppa på tåget”-effekten: sannolikheten för att vi ska tillägna oss en uppfattning ökar i proportion med hur många i vår omgivning som redan hyser denna uppfattning. Som Wikforss sammanfattar det: ”Vi mår helt enkelt bra av att tycka som andra i vår omgivning och dåligt av att inte göra det.”
Det har också påvisats att politisk övertygelse påverkar hur vi värderar belägg och källor för empiriska fakta och till och med påverkar vår förmåga att räkna. Ett experiment visar att människor kan värdera ett och samma belägg högt när de tror att det stöder deras politiska övertygelse och lågt när de tror att det strider mot den.
Kognitiva biaser förleder oss att hålla fast vid uppfattningar trots att vi saknar belägg för dem eller till och med har goda skäl för att tro på motsatsen. Detta är själva definitionen av irrationalitet.
Gruppberoende
En möjlig evolutionär förklaring till att vi har mekanismer som försvårar kunskapsinhämtning är att det är en fördel att tillhöra en grupp. Vi är ofta fysiskt och psykiskt beroende av gruppen och det kan därmed innebära en konkret risk att avvika i sina övertygelser. Viljan att hellre vara lojal med sin grupp än att ha rätt är kanske förståelig, men om den resulterar i en kraftig polarisering av vilka empiriska fakta vi accepterar utgör den ett demokratiskt problem.
Till de yttre hoten mot kunskap räknar Wikforss förutom olika former av medial polarisering också propaganda, desinformation och lögner. Med stöd i boken Totalitarismens ursprung (1951) av Hannah Arendt hävdar Wikforss att lögnens funktion i auktoritära och totalitära stater inte är att få medborgarna att tro på specifika lögner utan att bryta ned deras verklighetsuppfattning genom att underminera tron på sanning i allmänhet.
Inom psykologin kallas detta gaslighting. Termen kommer från pjäsen Gas Light (1938) som handlar om en kvinna vars man genom systematiska lögner och motsägelser driver henne till att tvivla på sina egna sinnen och minnen. Flera skribenter har hävdat att detta är precis vad Trump gör med hela offentligheten.
Farlig kombination
Wikforss menar att inget av alla dessa hot mot kunskap är helt nya men att kombinationen av dem har skapat en extrem situation: ”Jag tror att vi står inför något nytt och något mycket farligt även om de enskilda komponenterna inte är nya.”
Ett sätt att bemöta faran är att lära sig mera om de enskilda komponenterna, och för detta är Wikforss bok ett viktigt bidrag. Alternativa fakta är en god vetenskapsjournalistisk översikt över kunskapsfilosofin och den senaste empiriska forskningen om kunskap och kunskapsresistens inom olika fält, från psykologi till medie- och kommunikationsvetenskap. Wikforss refererar alltid till de ursprungliga källorna, vilket ger möjlighet för läsaren att fördjupa sig på egen hand.
FREDRIK ÖSTERBLOM