En fin karriär som kunde ha varit lysande

reporter ● Det finns många finska spelare som gått längre än talangen egentligen medgav. Tankarna går till Shefki Kuqi, Aki Riihilahti och Joonas Kolkka för att nämna några. Och så finns det spelare som borde ha gått längre. Sådana som bland andra Petri Pasanen och Mika Väyrynen.

Väyrynen meddelade att spelarkarriären är över och att siktet nu är inställt på tränaryrket. 36 år gammal hade en sargad kropp gjort sitt och då HIFK åkte ur ligan var det rätt logiskt att Väyrynen gjort sitt.

Väyrynen hör till de allra största talangerna finsk fotboll någonsin fått fram och även om karriären inger respekt går det inte skaka av sig känslan om att Väyrynen borde ha blivit något ännu större.

– Några skador vid fel tidpunkt gjorde att utvecklingen stannade upp, säger Väyrynen själv och har en poäng.

● Utan alla problem med kroppen hade finländaren med största sannolikhet spelat i större klubbar än Heerenveen, PSV och Leeds. I sig klubbar de flesta finska spelare skulle ge en tå för att få representera men i Väyrynens fall kändes som att han inte nådde ända fram till kaklet.

Med det spelsinnet, rörelsemönstret och tekniken skulle dörrarna till de verkliga storklubbarna stå på vid gavel. Så blev det aldrig och även om Väyrynen kan berätta många fina historier från sin karriär åt sina tre söner, varav åtminstone den äldsta ärvt sin fars silkeslena beröring till bollen, är det inte alldeles otänkbart att glädjen över att i nästan 20 år ha kunnat livnära sig som tämligen välavlönat fotbollsproffs grumlas något av vetskapen om att det här kunde ha burit ännu längre.

Med lite hjälp av Fru Fortuna hade Väyrynen undgått en del av sina skador och besparats från Ronald Koemans vrede och kallsinthet i PSV. Två saker som oundvikligen bromsade upp karriären.

● Avskeden duggar tätt i finländsk fotboll just nu. Niklas Moisander och Perparim Hetemaj har sagt adjö till landslaget och Väyrynen har hängt upp dojorna helt och hållet. Den nästa att meddela att spelarkarriären är slut lär vara Väyrynens goda vän Mikael Forssell. De två siktar båda på internationella tränarkarriärer. Ambitionsnivån har det aldrig varit något fel och Forssell hör, trots några kanonsäsonger, också till kategorin finska spelare som kunde ha nått mycket längre om det inte varit för en kropp som sade ifrån för ofta och framför allt för tidigt.

Däremot lär vi få vänta på Jari Litmanens besked om att han pensionerar sig från fotbollsspelaryrket i ytterligare 10– 20 år.

JONAS VON WENDT