Sexupplysning för flyktingar kräver känsla och fakta
När barnmorskan och sexualrådgivaren Janina Frank säger till en ung man på flyktingmottagningen att han har lov att tillfredsställa sig själv sexuellt kan lättnaden vara enorm. Frank arbetar som frivillig med att främja också invandrares sexualhälsa.
När barnmorskan och sexualrådgivaren Janina Frank ritade upp sin modell för att tala om sexualhälsa bland nykomna flyktingar fanns ingen systematisk upplysning i de frågorna på flyktingmottagningarna.
– Men alla har rätt till sexualhälsa. Det är också bra att berätta om vilka lagar och vanor som gäller så att folk slipper göra dumheter av ren okunskap, säger hon.
I dag arbetar också Röda Korset och Institutet för hälsa och välfärd med kultursensitiv sexualupplysning.
Projektet med att tala om sex och hälsa med folk på flyktingförläggningar startade när barnmorskan Janina Frank för några år sedan utbildade sig till sexualrådgivare. Som slutarbete inom utbildningen gjorde hon upp ett program för hur de svåra och pinsamma frågorna borde tas upp med dem som har annan kulturell bakgrund och kanske ingen kunskap alls om hur man tänker på sex och hälsa i Finland.
– Det var just den där hösten när vi fick fler asylsökande än någonsin förr och diskussionen om invandrare och våldtäkter tog fart.
Frank talar med både kvinnor och män och tar alltid hjälp av en tolk.
– Det är viktigt att tolken förstår vad det handlar om och vågar möta sin publik. Annars kan det hända att gruppen inte öppnar sig för samtal.
Relationer, sex och lag
På senare tid har Frank arbetat tillsammans med en barnmorska med rötterna i den somaliska kulturen. Hon kom till Finland som tonåring och har fått sin utbildning här.
– Det är härligt. Hon brinner för frågorna och ser noga till att verkligen reda ut allt ordentligt, säger Frank, och påminner om att kultursensitiv upplysning också ska beakta att alla är individer.
Franks modell är byggd i tre delar. Den första sessionen på en och en halv timme är en mjuk inledning.
– Då talar jag om jämställdhet och relationer. Jag berättar om hur man här tänker på sällskapande, äktenskap, tonårstiden, kroppen och sexualiteten.
De två följande sessionerna kommer med en veckas mellanrum. Del två är ett mycket tydligt informa- tionspaket om sex, preventivmedel, graviditet, födslar och könssjukdomar.
Frank talar i grupper på fem till tio personer och alltid så att kvinnor och män får bilda egna grupper.
– Med männen är samtalen ibland mycket raka. Efter en del inledande fniss ställer de många frågor. Vi talar om att också en man kan tappa lusten. De är riktigt intresserade av graviditet och födslar och när vi pratat om omskärelse är det många som säger att de verkligen inte vill att deras kvinnor ska fara illa.
Omskärelseproblematiken hör till Franks specialkunskaper från barnmorskeutbildningen.
Att ge lov att tänka
Frank säger att det nästan viktigaste hon gör är att ge lov.
– Jag ger lyssnarna lov att tänka på de här frågorna. Jag ger dem lov att känna och tala. Jag ger dem också ord att använda – i vissa fall är kunskapsgapen enorma kring sådant vi andra lär oss medan vi växer
upp. När jag säger att man inte blir sjuk av att masturbera så ger jag också lov att göra det, något som dittills varit mycket skamligt. Vi har ritat många X och Y medan jag har berättat varför det inte är ”kvinnans fel att babyn blev en flicka”.
Det tredje och sista mötet handlar om lagen.
– Då säger jag också att det alltid är bättre att tillfredsställa sig på egen hand än att ge sig på en som inte vill.
Frank talar om rätten att inte ha sex, om myter och tabun och om vilka lagar som gäller.
– Jag säger till exempel att det inte stämmer att en kvinna är oren i 40 dagar efter att ha fött barn. Hon kan och får delta i vardagen också som nyförlöst. Ibland har någon gått ut, men det är också en rätt – att inte behöva diskutera alla de här frågorna i offentligheten.