Barnskyddets värsta krishärdar utreds
Nu ska barnskyddet ses över i brådskande ordning för att råda bot på personalens belastning och förbättra servicen. Men någon maxgräns för hur många klienter en anställd ska behöva ansvara för utlovas fortfarande inte.
Personalen inom barnskyddet har redan länge knäat under en övermäktig arbetsbörda i många kommuner, och så sent som i november slog över tusen anställda inom barnskyddet larm och krävde mer resurser. En socialarbetare kan på vissa håll ha så många som 80 barnskyddsklienter på sitt ansvar, vilket i värsta fall är en säkerhetsrisk.
– Jag förstår oron och det var bra att sätta fokus på problemen. I vissa kommuner har det här redan lett till förbättringar då budgeten har godkänts. Men problemen är mångbottnade – arbetet är splittrat, man satsar fortfarande för lite på förebyggande och många socialarbetare blir ensamma med ett allt tyngre ansvar, sade familje- och omsorgsminister Annika Saarikko vid en presskonferens i går.
Socialarbetarfacket vill se en maxgräns på 30 klienter per social- arbetare inom barnskyddet, men enligt Saarikko behöver saken ännu utredas.
– Det finns ingen information som entydigt visar att det är den bästa lösningen. Dessutom organiseras arbetet nu om på många håll – kanske lösningen i stället ligger i teamarbete, och då måste gränserna formuleras annorlunda, säger Saarikko.
Översocialrådet Aulikki Kananoja ska nu på uppdrag av ministeriet utreda problemen och hur de kunde åtgärdas. Redan i slutet på februari ska det första skedet vara klart.
– Då ska vi bland annat ha en mer exakt bild av i vilka kommuner läget är bra och i vilka det är mest kritiskt, och vad det kan bero på, säger Kananoja.
I det andra skedet ska utredningen ta ställning till eventuella maxgränser för klientantal och behovet att lagstifta om dem. Dessutom ska en vägkarta göras upp för hur barnskyddet kan garanteras och stödjas under övergången från kommunerna till landskapen.
– Bland dem som jobbar inom utbildningen finns mycket kunskap om hur barnen har det. Hur bildningssektorn och socialsektorn samverkar efter reformen är både en stor möjlighet och en risk. Bygger man murar eller broar? säger Saarikko.
Teamarbete
Inom kort startar också ett pilotprojekt för att organisera om barnskyddet så att personalen jobbar i team i stället för ensamma. Projektet är en del av programmet för utveckling av barn- och familjetjänster, LAPE, som också den aktuella utredningen är en del av. Det handlar om en systemisk modell från Londondistriktet Hackney, som går ut på att mångprofessionella team tillsammans ansvarar för klienterna. Det skapar större flexibilitet i systemet då fler känner klienterna.
Bland annat i Vanda, liksom i resten av huvudstadsregionen, kommer man att testa modellen.
– I den systemiska modellen är man inte ensam om ansvaret och det finns olika sorts kunskap inom teamet, säger servicechefen vid barnskyddet i Vanda Hanna Pösö.
Vanda hör till de kommuner där barnskyddet varit svårt överbelastat och man har lidit av ständig personalbrist och dålig stämning. Det gick till och med så långt att anställda för ett par år sedan lämnade in ett klagomål till Regionförvaltningscentralen om sin egen arbetsplats. Ännu för ett halvår sedan kunde socialarbetarna inom vissa områden i Vanda ha till och med 60 klienter, nu är de i snitt cirka 45 i det östra området och under fyrtio i det västra, bedömer Pösö. Målet är cirka 30.
Enligt Pösö har rekryteringen fått fart sedan december då staden införde ett rekryteringstillägg och andra påslag på lönen för att råda bot på personalbristen. Dessutom har man organiserat om redan i somras.
– Också pilotprojektet har antagligen för sin del ökat intresset för jobben.