Impressioner från Lux Helsinki

Det är trettondag. Då vår natt varar i 18 timmar förvandlar Luxfestivalen Helsingfors centrum till en glödande ljusinstallation. I kvarteret Svalan tar jag hissen upp i Hotell Torni. Den tornlika byggnaden höjer sig som ett försvarstorn fjorton våningar över Helsingfors. En smal spiraltrappa för till ateljébaren högst uppe.

Staden är inte så liten längre. Den griper omkring sig och växer, sträcker ut sin yta och gör landvinningar norrut och österut i en geografi som skapas av människan, får nya sevärdheter och monument. Blicken sveper över panoramat. Kyrkspirorna och tornen reser sig över dunkelsvarta tak. Gatorna sjunker ner i raka djupa dalar. Runt går ett bälte av vatten och skog. I fjol kunde jag höra isen sjunga när den frös till i hamnarna. I år knastrar sanden under skosulorna.

Ögonen dröjer över centrum. Bakom Svenska Teaterns upplysta fasad tindrar stjärnorna vid Espens lindar. Bland lindarna strålar tusen ledlampor. Norra Esplanadens fasader äger skönhet. Kvarteren Gasellen, Antilopen och Enhörningen ligger sida vid sida som en lysande strimma och här erövrar människorna promenerande stadens vardagsrum. Designbutiker, restauranger och kaféer är fullsatta. Folk shoppar och viftar med kreditkorten åt marknadens demoner.

Tar mig neråt mot Espen. Tråcklar mig fram bland folk i den svarta strömmen som söker sig mot kvarteren Gäddan, Laxen och Svärdfisken i eleganta Gardesstaden. Skillnadens brandstation flammar som den fattat eld. På Kaserngatan lyser en graffiticontainer.

När jag står framför den byggnad som gav Kaserntorget dess namn, den av Engel ritade kasernen med krigiska stuckarbeten, placeras jag mitt i krigets och flyktingdiskussionernas centrum. På en jordglob tronar Finlands största stålstaty Ljusbringaren (permanent och inte del av Lux Helsinki) – en tio meter hög soldatfigur. Statyn är upplyst inifrån, likaså jordgloben som ligger närmast marken. Inne i globen finns 105 fotografier, en för var dag under kriget. En hyllning till alla dem som under vinterkriget föll för fosterlandet.

Invid soldaten finns ett rörande minimalistiskt neonljusverk som föreställer en vandrande flyktingfamilj. Alaa Minawis My light is your light påminner oss om alla som har blivit tvungna att lämna sina hem. Kontrasten mellan den stora glänsande soldaten och den kuvade familjen är slående. Är det en tillfällighet att hemlösa flyktingar placerats här invid krigets minnesmärke? Kanske inte. Det är som om jag hörde både flyktingarnas och soldaternas andetag i den mörka natten.

Det gripande neonljusverket blir kvällens favorit. Less is beautiful.