Polis och rättsväsende ska lära sig ge brottsoffer det stöd de behöver
Brottsoffer i särskilt utsatt ställning blir ofta utan det stöd de behöver och i värsta fall strandar hela processen på att myndigheterna inte lyckats identifiera eller höra offret på rätt sätt. Nästa vecka startar en utbildning i sensitivt bemötande för
För ett par år sedan kom ett EUdirektiv med åtföljande lagstiftning som har som mål att förbättra brottsoffers rättigheter. Ändringen innebär bland annat att myndigheterna förpliktas att se till att brottsoffer får just det stöd de behöver – och att identifiera behovet.
– Här har funnits en del brister, brottsoffren har sällan hänvisats vidare specifikt till sådant stöd de behöver. Till exempel då det gäller offer för sexualbrott behövs särskild krishjälp, säger Katriina Sorsa, jurist och koordinator på projektet Senjanetti.fi, som finansieras av Justitieministeriet och administreras av våldtäktskriscentralen Tukinainen.
Forskning från 2016 visar att över hälften av offren för våld i nära relation inte fått någon hjälp alls, medan resten hänvisats till den allmänna brottsofferjouren, skyddshemmen, hälsovården eller socialjouren. Men sedan lagändringen trädde i kraft duger det alltså inte längre.
– Man kan också se brister i myndigheternas förmåga att identifiera personer i särskilt utsatt ställning, och ibland kan ett offer till och med betraktas som misstänkt. Till exempel människohandelsoffer litar ofta inte på myndigheter och kan därför vara svåra att identifiera, säger Sorsa.
Här finns också komplicerade processer där ett offer kan bli indraget i verksamhet som gör att hen också blir förövare. Blir man gripen som förövare är hjälpen ännu längre borta.
– Vi är inte särskilt bra på att känna igen olika former av människohandel i Finland, här har ju människohandel tidigare över huvud taget inte ansetts förekomma då den inte har identifierats, säger Sorsa.
Gott bemötande förbättrar rättsskyddet
För att förbättra beredskapen att bemöta brottsoffer i särskilt utsatt ställning och hänvisa vidare till rätt slags stöd ordnar projektet Senjanetti nu ett tiotal utbildningsdagar på olika håll i landet. Utbildningen i sensitivt bemötande riktar sig till personer inom polis- och rättsväsende som möter särskilt utsatta brottsoffer i sitt arbete. De kan finnas i olika grupper: barn, unga, äldre, personer med funktionsnedsättning, personer med invandrarbakgrund, offer för våld i nära relation, offer för sexualbrott...
– Det handlar om att bemöta offret sakligt och med respekt. Det är viktigt att ge akt på sitt eget beteende och inte till exempel le eller skratta på ett sätt som kan tolkas fel. Det är också viktigt att informera offret om vad situationen innebär på ett sätt som är begripligt, om offrets rättigheter och om varför det är viktigt att berätta allt fast det kan kännas svårt, säger Sorsa.
Man bör också ge akt på hur brottet kan tänkas ha påverkat offret. Om till exempel traumatisering kan man läsa följande på Senjanetti.fi: ”Ett traumatiserat offer eller vittne kan bete sig mycket annorlunda än vanligt... En person som blivit utsatt för en traumatisk situation kommer [] ofta ihåg endast det som är omedelbart relevant för överlevnad. Dessa osammanhängande delar är ofta svåra att greppa eller beskriva med ord. Därför kan det vara svårt för den traumatiserade personen att bilda en logiskt sammanhängande berättelse om det som hänt.”
Genom ett sensitivt bemötande ökar chanserna för att rättvisa trots allt ska kunna skipas.
– Ett sensitivt bemötande ökar offrets handlingsförmåga och minskar effekterna av traumatiseringen. Då blir det lättare för myndigheterna att göra sitt jobb och föra processen vidare, säger Sorsa.
Det handlar om rättsskydd, och också om att förhindra en sekundär viktimisering – alltså att offret känner sig utsatt en andra gång genom rättsprocessen om bemötandet är dåligt och stödet uteblir.
När det gäller offer med utländsk bakgrund är det särskilt viktigt att se till att kommunikationen fungerar, och anlita tolk då det behövs.
– Det måste finnas förutsättningar att förstå situationen rätt och uppfatta offrets utsatthet. Det är viktigt att beakta att offret kanske inte alltid vågar tala, och att uppfattningen om offret som just offer och inte skyldig kan vara annorlunda i en annan kultur, säger Sorsa.
Att bemötandet inom polis och rättsväsende ibland lämnar övrigt att önska syns till exempel i den kundrespons som stödorganisationerna får.
– Alla har inte fått det stöd eller skydd de hade behövt. Men läget varierar, och jag tror att medvetenheten om de här sakerna nog har ökat. Nu är ju myndigheterna dessutom förpliktade att se till att brottsoffer får det stöd och skydd de behöver.
Det är viktigt att ge akt på sitt eget beteende och inte till exempel le eller skratta på ett sätt som kan tolkas fel. Det är också viktigt att informera offret om vad situationen innebär på ett sätt som är begripligt, om offrets rättigheter och om varför det är viktigt att berätta allt fast det kan kännas svårt. Alla har inte fått det stöd eller skydd de hade behövt. Men läget varierar, och jag tror att medvetenheten om de här sakerna nog har ökat.