Vi pojkar spelade fotboll

När jag åker buss eller spårvagn i dessa dagar ser jag nästan alltid att de flesta medresenärer sitter och stirrar och petar på sina mobiltelefoner eller andra små plattor. Också små barn gör det med samma intensitet. Jag har förstått att barn och ungdom mest umgås via nätet. Men kan de leka med varandra?

I min barndom på 30-talet var man praktiskt taget tvungen till det. Internet, mobiltelefoner och televisioner fanns kanske i scifi-författarnas vildaste fantasier, men de flesta hade inte ens radio. Till mitt hem anskaffades radioapparat först 1940 för krigsnyheternas skull, andra världskriget pågick för fullt. Linjetelefon hade vi i alla fall.

Vad hade vi barn då för oss? Hemma läste föräldrarna sagor för oss tills vi lärde oss läsa själv. De flesta böcker vi hörde och senare läste är numera förbjudna, åtminstone i Sverige, för de är grymma och rasistiska, såsom Max och Moritz, Drummelpetter, Lilla svarta Sambo och inte att förglömma Bröderna Grimms sagor. Jag var förresten en riktig bokmal.

I övrigt lekte vi med varandra, lekar som kurragömma, nata, eget namn i boken och senare rövare och poliser eller vita och indianer. Pojkar lekte med bilar och tennsoldater, flickor lekte med dockor och dockhus och hoppade rep och barbi, det som i Sverige kallas hoppa hage.

Vintertid åkte vi kälke och skidor och de flesta åkte skridsko. Vi började med nurmare, det var järnskenor som fästes direkt på skidkängorna och fick sitt smeknamn efter tillverkaren Nurmi. Sedan blev det riktiga hockare, alltså hockeyskridskor. Skidorna var av rent trä och tjärade undertill, bindningarna bestod av breda gummiband som spändes runt hälen. Om någon tänkte åka slalom fick den bege sig till backen i Grankulla.

Under sommarhalvåret spelade pojkarna fotboll, men det gjorde inte flickorna, de spelade mest brännboll, en föregångare till dagens boboll. Idrotten spelade en stor roll för pojkarna och en mindre för flickorna. Det handlade om ren amatöridrott, betald proffsidrott var ett ganska okänt begrepp för oss.

Könsrollerna spelade en viktig roll från första början. Pojkar skulle inte gråta, det var ”omanligt”, men det fick flickor göra. Flickor skulle hjälpa till i hushållet, det behövde pojkarna inte göra. Man tog modell efter de vuxna.

Skulle jag vilja ha de tiderna tillbaka? Nix, så nostalgisk är jag inte, men lite semester från den digitala och elektroniska världen skulle inte skada.