Politiska partier är känsliga för opinioner och Samlingspartiet är kanske allra bäst på att tolka opinioner – och utnyttja dem. Därför kommer Ilkka Kanerva knappast att bli talman.
Det har pågått en diskussion om #metookampanjens konkreta konsekvenser. Riksdagens val av ny talman kan vara en sådan.
Susanna Ginman i ledaren på
Riksdagen väljer en ny talmanstrio då riksmötet inleds i februari. I år blir det en förändring i sammansättningen på grund av splittringen av Sannfinländarna.
Samlingspartiet är nu den näst största riksdagsgruppen och den nya talmannen väljs därför bland samlingspartisterna. Maria Lohelas (Blå) period som talman tar alltså slut. De nya styrkeförhållandena leder också till att SDP får den ena posten som vice talman. Den andra går som förut till Centern. Allting tyder på att Mauri Pekkarinen fortsätter med uppdraget.
Inom Samlingspartiet har spekulationerna kring vem som ska bli ny talman pågått ända sedan tidigt i höstas. Ilkka Kanerva, som i september blev Finlands mest långvariga parlamentariker, ansågs länge vara den självklara talmannen. Han har meddelat att han gärna tar emot posten och skulle med tanke på sin långa parlamentariska karriär, som inleddes 1975, ha varit som klippt och skuren.
Sedan kom metoo-rörelsen. Det lyfte upp problematiken med sexuella trakasserier på agendan på ett helt nytt sätt. När trakasserier tidigare har setts som enskilda händelser visade metoo hur omfattande problemet är. Så gott som varje kvinna har i något skede av sitt liv varit utsatt på ett eller annat sätt. En av de viktigaste dimensionerna med metoo-rörelsen är att den har blottat det strukturella maktutövandet i form av trakasserier mot kvinnor i en underordnad position.
Ilkka Kanerva måste lämna posten som utrikesminister – ett drömjobb för honom och höjdpunkten på hans politiska karriär – 2008 efter en offentlig uppståndelse kring hans sms med en underhållningsartist och hur han själv hanterade saken. Kanerva avgick inte självmant. Jyrki Katainen, dåvarande ordförande för Samlingspartiet och statsminister, gav – med gråten i halsen – sparken till Kanerva.
Två år senare visade det sig att Kanerva igen hade ägnat sig åt tvivelaktig kommunikation. Då med en 16-årig flicka på Facebook. När det blev offentligt meddelade Kanerva att han kommer att anlita professionell hjälp. Den här typen av beteende, som för utomstående ter sig totalt obegripligt, kan vara en särskild form av beroende, jämförbart med alkohol- och spelberoende.
Det har alltså gått åtta år sedan Ilkka Kanerva senast offentligt ertappades för ett olämpligt beteende som tangerar metoo-rörelsen. Det är en lång tid och många tycker att Kanerva inte längre borde klandras.
Men politiska partier är känsliga för opinioner och Samlingspartiet är kanske allra bäst på att tolka opinioner – och utnyttja dem. Därför kommer Ilkka Kanerva knappast att bli talman.
Andra samlingspartister som har anmält sitt intresse för talmansposten är Anne-Mari Virolainen och nuvarande vice talman Arto Satonen. Också Paula Risikko, för tillfället inrikesminister, har nämnts, men har inte själv uttalat sig om sitt intresse. Det är kanske inte avgörande för det viskas att Risikkos position i Samlingspartiet inte längre är så stark, bland annat efter valfrihetsdiskussionen.
Riksdagens talman ligger nästhögst i den statliga hierarkin, genast efter presidenten. Ur ceremoniell synpunkt väger alltså talmansposten tyngre än statsministern, som givetvis har betydligt mer makt. Talmannen får inte ens rösta i riksdagen, än mindre delta i riksdagens politiska debatter. Det är tacksamt att använda den posten som en signal. Talmännen har betydelse, men politiskt är andra poster viktigare.
Det är Samlingspartiet och i sista hand ordförande Petteri Orpo som fattar beslutet om Samlingspartiets kandidat. Om Ilkka Kanerva ratas visar Samlingspartiet att man tar metoo-rörelsen på allvar. Om Orpo skulle stanna för Risikko innebär det förändringar i ministergruppen, vilket kan vara välkommet ett drygt år innan riksdagsvalet.