Tre kvinnliga solister
Peter Mosskin skriver om sin mor och sina mostrar som båda var gifta med Gunnar Ekelöf. Ibland är han nära att drunkna i sitt stoff, men recensenten tar gärna del av boken.
Då jag under en period av mitt liv aktivt lyssnade på gammal svensk proggrock stötte jag också på gruppen Gläns över sjö och strand, som 1970 gav ut albumet Är du lönsam lille vän? Att Peter Mosskin varit med i bandet insåg jag inte förrän i början av 2000-talet, då jag läste hans roman om det politiska 60-talsslutet. Den hade samma titel som skivan.
Han har under decenniernas lopp förutom musikalbum och romaner också gett ut debattböcker och biografier, och i sin aktuella porträttbok Systrarna fokuserar han på tre kvinnoöden från tiden innan kvinnor fick rösträtt fram till 1950-talet. Decennier då självklarheter, som att en kvinna (Sigrid Undset, 1928) kunde få Nobelpriset i litteratur eller kvinnliga idrottare tävla i friidrott i OS, betraktades som framsteg. Att idrottsvärlden är extremt konservativ har sedermera bekräftats av att det inte är förrän under detta millennium som kvinnor också fått tillträde till grenar som brottning (2004), boxning (2012) och backhoppning (2014).
Margit, Nun och Nini
Det är sin egen mamma Margit och hennes systrar Nun och Nini som Mosskin här lyfter fram, kvinnor som i och med sin självständighet – såväl i yrkes- som kärleksliv – samtliga var långt före sin tid.
Men ofta blev livet då också en kamp. Ninis förhållanden med gifta män och Margits äktenskap med en man som samtidigt fick barn med en annan kvinna innebar självfallet komplikationer, och helt oproblematiskt lär det heller inte ha varit då Nuns och poeten Gunnar Ekelöfs äktenskap upplöstes för att han och Nini genast därefter skulle kunna gifta sig.
Att en sådan mångfald välbekanta svenska kulturpersoner och politiker via systrarnas yrkes- eller privatliv kommer in i bilden ger – åtminstone för den som suktar efter biografiska detaljer – framställningen en extra krydda. Och då handlar det om en vidgning som är naturligt integrerad i grundberättelsen, inte om simpel namedropping.
Rikt källmaterial
Mosskin har haft tillgång till Ninis fylliga dagböcker, Nuns självutlämnande brev (främst till Gunnar Ekelöf) och Margits tidskriftsartiklar, läroböcker och fotoalbum. Dessutom gav både Nini och Nun ut diktsamlingar.
Det har alltså funnits gott om stoff att utgå från, och jag ställer i något skede frågan om materialet kanske borde ha avgränsats lite mer. Nu känns det ibland som om Mosskin var nära att drunkna i alla de möjligheter som öppnar sig, så att riktningen blir oklar – även om det finns mycket av allmänt intresse i det som läggs fram.
Han växlar ständigt perspektiv och stil, så att systrarna via sina efterlämnade texter får munturer som snabbt bryts när nästa systerberättelse ska ta vid, och däremellan kommer han också själv in med sammanfattningar och tillbakablickar.
Det här pusslet hade krävt en stadigare dramaturgi, och ibland också ett tempo med mer framåtdriv. Nu blir själva texten en aning splittrad, samtidigt som systrarna trots allt de går genom alltid tycks förbli desamma.
Men det handlar i varje fall om en på många sätt sympatisk bok, som jag trots problemen i hur materialet presenteras gärna tagit del av. Och om Mosskin i vissa lägen kan förefalla överdrivet pedagogisk blir den lärdom om historien och kulturhistorien som erbjuds för den skull inte mindre viktig.
Pärmen pryds av ett fotografi där de tre systrarna poserar, men någon information om vem som är vem ges inte – vilket snarast är ägnat att stimulera betraktarens nyfikenhet. Själv har jag efter att ha avslutat läsningen en klar bild av hur jag tänker mig saken, fast någon liten osäkerhet kvarstår förstås. Tänk om allt ändå är helt tvärtom?
Åtminstone har Mosskin gjort vad han kunnat för ge sina släktingar liv och röster. ”Nuns oro, känslan av att inte höra hemma, Ninis ifrågasättande och Margits behov att gå utanför ramarna. Tre kvinnliga solister.”