Varför ställs inte däcktillverkare inför rätta?

I Sverige är avgiften mellan tio tusen och tio miljoner kronor. Man kan i jämförelse med det svenska systemet hävda att det finska systemet är tandlöst.

För en tid sedan kunde vi i tidningarna läsa om en tillverkare av bildäck som hade vilselett allmänheten genom att till olika test skicka in däck som var bättre till sin kvalitet än de som såldes till allmänheten. Polisen ansåg att det inte fanns någon anledning att väcka åtal i ärendet. Jag förundrar mig över att tillverkarens verksamhet inte ledde till några påföljder. Hade inte konkurrenterna någon möjlighet att få ärendet rättsligt prövat? Lurad konsument

Det fall som frågeställaren nämner avslöjades för ett par år sedan. Tillverkaren hade under många års tid låtit olika instanser testa andra bildäck än dem som såldes till konsu- menterna. Redan vår spontana rättskänsla reagerar mot ett sådant sätt att idka marknadsföring. Också vår lagstiftning förbjuder olika osakliga förfaringssätt inom näringslivet, men påföljderna är alltid inte de mest effektiva.

Konsumentskyddet

Eftersom det var fråga om marknadsföring till konsumenterna blir först och främst konsumentskyddslagen tillämplig på fallet. I lagen förbjuds näringsidkarna att vid sin marknadsföring tillämpa sådana förfaranden som är otillbörliga mot konsumenterna.

För att ett förfarande ska anses vara otillbörligt räcker det inte enbart att det strider mot sådana förfaringssätt som är allmänt godtagbara inom näringslivet, utan det krävs också att förfarandet är ägnat att påverka konsumentens ekonomiska beteende. I lagen finns också ett mer konkret förbud mot osann och vilseledande information till exempel om den marknadsförda nyttighetens art och kvalitet.

Om en näringsidkare bryter mot bestämmelserna om olaglig marknadsföring, kan konsumentombudsmannen som övervakande myndighet ingripa och i sista hand vidta åtgärder för att ett marknadsrättsligt förbud riktas mot näringsidkaren. Ofta är det marknadsdomstolen som meddelar detta förbud. I riktigt grova fall kan också strafflagens bestämmelse om marknadsföringsbrott bli tillämpligt.

Skyddet av konkurrenterna

Konkurrenterna däremot skyddas av en annan lag: Lagen om otillbör- ligt förfarande i näringsverksamhet innehåller ett generellt förbud mot sådana förfaranden som strider mot god affärssed eller som i övrigt är otillbörliga mot andra näringsidkare. Att för test sända in kvalitativt sett bättre bildäck är utan tvivel ett förfarande som inte är acceptabelt.

Problemet med det fall som frågeställaren beskriver var säkert det faktum att tillverkaren av bildäcken, så fort förfarandet avslöjades, förband sig att inte fortsätta förfarandet. Också lagen om otillbörligt förfarande ger visserligen konkurrenterna en möjlighet att föra förfarandet för rättslig prövning till marknadsdomstolen, men då ska det i praktiken finnas en risk för att näringsidkaren fortsätter eller upprepar sitt förfarande.

Systemet med detta marknadsrättsliga förbud enligt både konsumentskyddslagen och lagen om otillbörligt förfarande kan ibland vara ineffektivt, eftersom förbudet riktar sig mot framtiden.

I jämförelse med svensk rätt känner finsk rätt inte till möjligheten att döma ut en marknadsstörningsavgift, alltså att en näringsidkare som brutit mot vissa förbud i lagstiftningen mot osaklig marknadsföring blir skyldig att till staten betala en avgift. I Sverige är avgiften mellan tio tusen och tio miljoner kronor. Man kan i jämförelse med det svenska systemet hävda att det finska systemet är tandlöst.

Har du en fråga till KsF Medias juristteam? sänd den till juristen@ hbl.fi eller till Juristen svarar / HBL, PB 217, 00101 Helsingfors. Frågor besvaras endast i tidningen.