Leva för hiv-smittade barn
■ Vad får en ung man att överge en karriär som grafisk designer i USA för att viga sitt liv åt hiv-smittade barn i Indien? Ett besök i landet fick amerikanen Rocky Braat att lämna sitt tidigare liv bakom sig och för att ta hand om barnen på ett barnhem för hiv-smittade i en liten by i delstaten Tamil Nadu.
Den frågan ställer sig också Rockys vän Steve Hoover, som är dokumentärfilmare. Han beslutar sig för att göra en dokumentär om sin vän och följer med honom till Indien.
Den bakgrund som ges är att Rocky Braats egen uppväxt var svår, med en mamma som var missbrukare och en våldsam styvpappa. Efter fem år i Indien känner han sig inte längre hemma när han besöker USA.
I Indien rusar barnen emot honom när han återvänder. De kastar sig upp i hans famn och det är uppenbart att de är mycket fästa vid honom. Han är en fadersfigur som ger dessa barn närhet och omvårdnad, och han är ständigt omgärdad av dessa barn.
Från den rusiga glädjen då Rocky återvänder till barnhemmet, går dokumentären ner i mörkret som har med sjukdomen, fattigdomen och döden att göra. Trots bromsmediciner är döden ständigt närvarande – barnen dör med jämna mellanrum, vilket får Rocky att längta efter en egen familj som ingen kan ta ifrån honom. Han vill trots alla kulturkrockar det innebär gifta sig med en indiska, men när det gäller kärlekslivet är han förtegen inför sin vän dokumentärmakaren.
Det står bortom alla tvivel att den unge amerikanen betyder väldigt mycket för de här barnen, men också att de betyder mycket för honom. Vad som får någon att välja bort ett liv i västerländsk bekvämlighet mot ett liv i fattigdom bland människor man ständigt förlorar förblir något av ett mysterium. Det är som om någon drivkraft förblev outtalad.
I sluttexterna tackar Rocky sin frälsare Jesus, och det är också på den här punkten som dokumentären fått kritik: att den döljer att huvudpersonen, men även dokumentärmakaren, är troende kristna. Det får en också att misstänka att Rocky kanske inte är en så ensam, västerländsk aktör i byn som han framstår i dokumentären. Det här gör förstås inte hans insats för barnen mindre betydelsefull, eller suspekt, men frågan varför detta inte alls framgår i dokumentären kvarstår. Yle Fem 22.00