Irans kvinnor bryter in i männens värld
Kvinnor i Iran är ofta välutbildade och i universiteten dominerar kvinnorna. Men väl ute i arbetslivet är det männens regler som gäller. HBL har träffat unga kvinnor som i dag lägger ner hela sin själ i att skapa arbetskooperativ där kvinnorna styr sig sj
De unga iranska kvinnorna tröttnade på att utnyttjas av affärsägarna och grossister, alla män. I dag har de gått samman i ett arbetskollektiv och jobbar i en egen ateljé bland labyrinterna i den gamla basaren vid imamtorget i Esfahan. I kollektivet Tolou (Soluppgång) delar de demokratiskt och jämlikt på uppgifterna och på den vinst som de får av sin konst.
”Moderskapetärkvinnansviktig asteroll.Henneskarriärböraldrigståivägenfördennavitalauppgift.”
Ayatollah KhomeinisordfinnsupptrycktapåstorabanderollerellersmåaffischerochtäckergatornaivarjestadiIran.Deförmedlarenmängdolikabudskap,frånpolitiskauttalandentilluppmaningaromkulturochlivsstil.Menmångaavdessableknarijämförelsemedverklighetenidetiranskasamhället,enverklighetsompräglasavsanktioner,höginflationsnivåochekonomisklågkonjunktur.
InteensenhistoriskplatssomNaqsh-ejahan-torgetiEsfahanärettundantag.Storabanderollerochflaggormedpropagandainkräktarpådet400årgamlalandskapetavunikislamiskarkitektur.RegeringenhartillochmedändratdessnamntillImamtorget(enreligiöstitelsombetonarAyatollahKhomeinishögaanseende).Trotsdetkallarlokalbefolkningen,somärgamlanogattkommaihågPahlavidynastin,platsenförShahtorget(kungstorget).
Oberoendeavnamnbytenhartorgetalltidomgivitsavdengamla,traditionsrikamarknaden.Affärernaärfylldameddetaljeradeazurblåakonstverk.
Förattbetonahantverkensutsöktadetaljerframhållervarjebutiksägareattdetärproduktersomärgjordaavkvinnor,eftersomendastkvinnorsrigorösaestetikanseskunnaståbakomsåsofistikeradefinaformer.Pålabyrintiskabakgatorfinnsfleraateljéeritystnadochskuggadärkvinnornaskaparettstorartatkonsthantverk.Ateljéernasstoraglasfönsterbjuderdeförbipasserandeatttittaindärkvinnorsitterkringstorabordmedandeplacerarsmåbitar avturkospåkopparvaserellerhamrarfinamönsterpåpoleradesilverkrukorochemaljerarmetallplattor.
Arbetsvillkorenärsompådeflestaandraplatser.Kvinnornaharingetannatvalänattgåmedpåinformellaavtalsombegränsarderastillgångtillsocialtrygghetochvälfärd,såsompensionocharbetslöshetsstöd.
DetärpådessagatorsomdukanstötapåAzin,en30-årigkonstnärsomarbetarienateljésomskiljersigfråndeandraiettviktigtavseende.Denhärateljénärnämligenettsjälvständigtkvinnoinitiativ,endemokratiskarbetsplatssomdrivssomenförening.Dessnamnär”Tolou”sombetyder”Soluppgång”.Azinochsjuandrakvinnorbestämdesigförattledasittegetarbeteiställetförattförgävesletaeftersäkeranställning.Desäljerintesinskicklighettillenaffärsägareellergrossist.Ingenavdemärchefochefterattallalagtendelavintäkternatillkooperativetfördelasrestenjämntmellandeanställda.
Akademisk bakgrund
–Dethelabörjadeförtvåårsedan,sägerAzin.
–Trevännerochjagbestämdeossförattköparåmaterialetocharbetaförosssjälva.
Depositivaresultatengjordeattmansnartorganiseradesig.Ensjälvstyrande modell verkade vara ensundstrategiattföljaiettlanddärdubbeltsåmångakvinnorsommänärarbetslösasamtidigtsomkvinnornainskrivnaviduniversitetärbetydligtfleränmännenochdärkvinnorockså har betydligt större akademiskaframgångaränmännen.AllamedlemmariTolouärmellan25och30årgamlaochharenakade miskexamen.Azinharenuniversitetsexamenikonstochharvunnitennationellkonsttävling.
ToloukooperativetproducerarettavIransmestkändahantverk,mina.Ordetärenkvinnligformavminoosombetyderhimmelpåpersiska.Detbetyderkonstenattmålaochdekorerametallochkakelmedinveckladedetaljerochmönsterochhimmelsblånyanser.Medlemmarnasitterbredvidvarandraidenlillaateljénmedandelyssnarpålugnmusikochskickligtmålarimaginäraträdgårdarmedminiatyrblommor.
–Detärintebaraettjobbföross,detärenplatsdärvihämtarsjälvförtroende.Vidiskuterarvåraproblemtillsammansochharskapatenlitensolidaritetsgrupp,sägerAzinmedanhonförsiktigtlyfterbortdentallrikhonprecisharglaserat. Hon säger att relationen mellanmedlemmarna är märkbartannorlundaänpådeflestaandraarbetsplatser.
–Mångaavossharbetalatnågotsortssocialtprisförattvarasjälvständiga,föratttaansvarförvåraliv.Viharungefärsammaproblemochsammamål.Såviharganskalättattkommaöverens.
Deandraverkarhållamedhenneochdenvänligastämningenirummetbevisardet.Devetattkvinnorharsvårtattmotarbetadiskrimineringsålängedeintekantjänasittegetuppehälle.SorgligtnogharkvinnofattigdomeniIranidagnåttenoroväckandenivå.
– Vi hade tröttnat på att bli utnyttjade av affärsägarna och grossisterna. Nu arbetar vi för oss själva och alla kvinnliga mina-konstnärer som känner likadant är välkomna att ansluta sig, det här är det enda stället där en sorts avsiktlig segregering kan gagna dem, säger Azin. Kvinnan bredvid henne hakar på: – Vi ville skapa ett kvinnokooperativ som var precis som konsten, helt och hållet kvinnlig.
Traditionellt har männen kontrollerat den här marknaden. De äger affärerna, ateljéerna och produkterna. Men Azin och hennes vänner säger att det sätt som ägarna försöker sänka priserna på tar död på skaparkraften och sänker kvaliteten.
– Handlarna och affärsägarna är de som har kontakt med kunderna och de dikterar mode och smak. De är trots allt affärsidkare och inte konstnärer, säger Azin och pekar på de mönster hennes vän skickligt ritar för att försöka visa på skillnaden mellan deras verk och de vanliga mina-arbeten som man kan hitta i de flesta souveniraffärer.
Men att driva ett kooperativ och att hålla det borta från de rådande exploaterande relationerna på marknaden är en stor utmaning – speciellt i en långvarig lågkonjunktur.
– Vi är inne i en avgörande period nu och för att sänka våra utgifter och spara pengar delade vi vår arbetsplats med en annan affärs ägare, berätar en ung kvinna.
Vi hade tröttnat på att bli utnyttjade av affärsägarna och grossisterna. Nu arbetar vi för oss själva och alla kvinnliga minakonstnärer som känner likadant är välkomna att ansluta sig Azin
– Besparingarna kommer vi lägga på att hyra rätt ställe där vi kan öppna vår egen affär och tillhörande ateljé. Det tar tid så klart, men det kommer att vara ett viktigt steg framåt. Optimistiskt sett så kommer vi även att kunna stöda några yngre talanger.
Azin går hela vägen hem längs flodstranden som hon gör varje kväll. Hon tillbringar ofta några minuter med att njuta av musik som framförs under Khajubrons spann. Sådan entusiasm finner man inte på någon karaokebar eller talangshow i världen. Människor, de flesta från fattigare kvarter, samlas tillsammans för att lyssna på varandras sång. Bland dem som aldrig träffats tidigare finns en respektfull turordning.
De väntar på sin tur, ingen pratar och ibland uppmuntrar publiken spontant dem som sjunger med applåder eller bakgrundsstämmor. Det enda som avbryter det här spontana arrangemanget är när polisen dyker upp tillsammans med två soldater. Folk beger sig åt olika håll och några minuter senare hörs en annan sjungande röst från ett annat hörn. Det här händer varje kväll.
Glad över denna korta folkliga konsert tar sig Azin vidare fram på de myllrande gatorna och passerar tjusiga affärscentrum fyllda av importerade varor.
Hon bor med sin mamma och syster i stadens gamla armeniska kvarter. Hemma sitter hennes mamma, en pensionerad sjuksköterska i sin favoritfåtölj framför tv:n. Hennes yngre syster som är mekanikingenjör är redan hemma. Hon är i köket och sjunger medan hon tillreder middagen.
Tre kvinnor hälsar på varandra med skämt och högljutt skratt. Amir, hennes äldre bror och mest hängivna stöd har kommit för att hälsa på. Familjens humor tar aldrig slut och de gillar att ha sina vänner på besök.
Ameneh bor över några dagar i veckan, men inte bara för att hon njuter av sällskapet. Hon är Azins vän från universitetet och hennes partner i ett framtida projekt.
Erfarenheten från Tolou-kooperativet har väckt Azins ambition att återvända till sin största passion, mattdesign. Hon planerar att organisera ett liknande initiativ för mattor. Efter att de ätit middag med familjen måste de två vännerna återvända till jobbet fram till midnatt.
Persiska klassiker
Hennes lilla rum som är fyllt med målarfärger, penslar, linjaler och pappersrullar fungerar som en andra ateljé. Azin rullar upp mattmönster hon arbetar med och Ameneh börjar väva prover.
Amir kommer ibland in i rummet med koppar med kanelte. Han frågar alltid om hon kan visa honom sina senaste verk. Hon tar ut sina målningar och konstverk från kartonger och lådor med viss motvilja. De detaljerat målade landskapen från persisk klassisk litteratur visar på många timmars tålamod och ansträngning.
Azin och Ameneh försöker formge en matta som kommer att bli den första produktionen av ett ofött kooperativ bestående huvudsakligen av kvinnor från landsbygden. De anses inte utföra ”riktiga” jobb trots att de arbetar under väldigt svåra förhållanden. Innan persiska mattor introducerades på den globala mark naden brukade mattvävare arbeta fritt och producera för eget bruk.
De improviserade fram vacker design baserad på sin egen fantasi, där deras fingrar kunde röra sig fritt bland färger utan att jagas av tidsfrister eller för att behöva uppfylla marknadens kopiösa efterfrågan.
Billig arbetskraft
I dag anställer de flesta matthandlare hemmafruar från landsbygden. Resultatet är såklart inte så bra som innan eftersom det enformiga intensiva arbetet enbart är baserat på ett materiellt behov. Eftersom lönen också är orättvis så ägnar sig hemmafruarna mest åt sitt redan betungande hemarbete.
– Ingen konst eller kreativitet kan blomstra under sådana orättvisa förhållanden, säger Ameneh.
– Det verkar som om mellanhänderna inte bryr sig om mattvävning som konst, eftersom den billiga arbetskraften gör handeln lönsam oavsett.
Azins och Amenehs besparingar ska tillsammans med en summa från brodern Amir utgöra det nya kooperativets startbudget. Det verkar vara ett arbetskrävande ansvar. Men Azin är viljestark.
– Jag har funnit min passion och vill använda min erfarenhet från Mina-kooperativet till att starta en mattvävningsateljé.
Den unga konstnären planerar att åka till en av byarna kring Esfahan följande dag för att träffa några av de potentiella medlemmarna.
– Jag vet att jag kan prata med dem medan de arbetar.