”Vi vill inte att finlandssvenskarna glöms bort i Sverige”
Barbro Allardt Ljunggren har i snart 30 års tid drivit en enveten kamp för att finlandssvenskarna ska klassas som en nationell minoritet i Sverige. Denna vår manglas frågan i de politiska kabinetten i Stockholm igen.
Barbro Allardt Ljunggren flyttade till Sverige redan 1984. Hon engagerade sig från första början i Finlandssvenskarnas riksförbund i Sverige, Fris.
– Vi började lobba för att finlandssvenskarna skulle få minoritetsstatus redan i mitten av 1990-talet så det har varit en lång resa, säger Allardt Ljunggren.
Det bor omkring 700 000 sverigefinländare i Sverige. Cirka 25–30 procent av dem är finlandssvenskar.
Tvist om kriterier
Sveriges riksdag beslöt 1999 att bevilja nationell minoritetsstatus till landets judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Riksdagen slog samtidigt fast att de historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Finlandssvenskarna rymdes inte med på listan trots att Fris engagerade sig aktivt i frågan.
Enligt svenska bestämmelser måste den nationella minoriteten uppvisa historisk hävd och språklig, kulturell eller religiös särart. Utöver detta måste det finnas en stark samhörighet för att man ska kvalificera som nationell minoritet. Och så ställs kravet att minoriteten inte får vara ”en dominerande grupp”.
– Vi finlandssvenskar uppfyller alla dessa kriterier, men trots det får vi fortfarande höra att vi är en ung minoritet som saknar språklig särart, säger Allardt Ljunggren och lyfter på ögonbrynen.
Ny politisk behandling
Nu är frågan tillbaka på den politiska dagordningen. Den 15 november i fjol överlämnade utredaren Lennart Rohdin ett slutbetänkande om stärkt minoritetspolitik till kulturoch demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Till Fris stora besvikelse förordar betänkandet fortfarande ingen minoritetsstatus för finlandssvenskarna.
– Rohdin skriver att termen finlandssvensk myntades först på 1910-talet, vilket enligt honom innebär att den finlandssvenska kulturen i Sverige inte har långa anor. Det är ett märkligt tänkesätt, säger Allardt Ljunggren. Varför är det så viktigt att finlandssvenskarna får minoritetsstatus i Sverige? – Vi vill inte att den finlandssvenska kulturen glöms bort i Sverige. Det handlar om vikten av att stärka rikssvenskarnas kännedom om vår existens och kulturella särart, säger Allardt Ljunggren.
I praktiken skulle finlandssvenskarnas minoritetsstatus innebära att inflyttade finlandssvenskar inte längre blir erbjudna finskspråkigt material eller grundkurser i svenska. En lagstadgad ställning som minoritet skulle också höja kännedomen om den finlandssvenska kulturen i de svenska skolorna. Allardt Ljunggren betonar finlandssvenskarnas rätt att bli hörda av tjänstemän och beslutsfattare i politiska frågor.
– En fjärdedel av de finländare som bor i Sverige blir förbisedda. Vi blir till exempel inte inkallade till samråd som ordnas av de svenska myndigheterna, säger Allardt Ljunggren.
Rivalitet bland sverigefinländare
Alla sverigefinnar är inte stormförtjusta över finlandssvenskarnas kampanj. Sverigefinska ungdomsförbundets förre ordförande Dennis Barvsten kallade Fris målsättning absurd och ansåg att minoritetslagstiftningen riskerar att urholkas ifall finlandssvenskarna blir en nationell minoritet. Barvsten sparkades från sin post i november och efterträddes av Ella Turta i december.
– Vi ställer oss kritiskt till att fler grupper får status som nationella minoriteter så länge som den svenska staten inte kan säkerställa rättigheterna för de existerande nationella minoriteterna, säger Ella Turta på Sverigefinska ungdomsförbundet.
Turta anser att språket är ett avgörande kriterium för att bli klassad som nationell minoritet.
– Finlandssvenskarna talar ju samma språk som majoriteten i Sverige. Språkligt sett har de inte samma utmaningar som vi sverigefinnar, säger Ella Turta.
– En del sverigefinnar är rädda för att det blir färre statliga medel eller kulturrådspengar att dela på ifall vi får minoritetsstatus. I själva verket så gynnas ju alla av att minoritetsfrågor främjas i Sverige, säger Allardt Ljunggren.
Enligt Allardt Ljunggren förhåller sig de övriga sverigefinska organisationerna positivt till Fris strävsamma kamp.
Rohdins betänkande är på remiss fram till den sjätte mars 2018. Därefter förväntas regeringen skriva en proposition som ska överlämnas till riksdagen.
– Det återstår att se om regeringen hinner skriva en proposition som avlåts till riksdagen före riksdagsvalet i september. Det blir bråttom, säger Allardt Ljunggren.