Ryti offrade sig själv
RISTO RYTI Det är svårt att förstå vad som föranlett Ulf Johansson att i en insändare (HBL 17.1) racka ner på vår krigstida president Risto Ryti. Är det måhända det instundande presidentvalet som fått fart på funderingarna? Ho vet, men värre gallimatias än det Johansson skriver har man sällan sett.
Enligt honom var Ryti en ”medioker, melankolisk och trött ledare” som till råga på allt skrev ett onödigt brev åt Hitler. Trött var Ryti säkert efter att ha burit ett övermänskligt ansvar först som statsminister under vinterkriget och sedan som president under fortsättningskriget. Johansson fokuserar på brevet till Hitler utan att synbarligen ta i beaktande Rytis långa och framgångsrika karriär som bankman och politiker. Även angående brevet går det helt snett. Han påstår att Hitler antagligen aldrig fick brevet av Ribbentrop. Hur kommer det sig då att Hitler i ett brev daterat den 4 juli 1941 svarar på Rytis den 26 juni avsända personliga brev (originalet i Utrikesministeriets arkiv)?
Vidare påstår Johansson att brevet inte hade någon inverkan på den tyska hjälpen. Visst anlände tyska vapen redan efter högkvarterets vädjan till tyska överkommandot den 13 juni och Kuhlmays flygavdelning anlände den 16 juni. Men Ribbentrop lät vid sitt besök under midsommaren tydligt förstå att fortsatt tysk hjälp var beroende av en finländsk försäkran att fortsätta kampen. Ingen i den politiska eller militära ledningen kunde i den svåra situationen efter det ryska storanfallet den 9 juni ta risken att tyskarna skulle avbryta hjälpen och vapenförsändelserna. Detta hade ju redan hänt efter det att de första fredssonderingarna blivit kända i april 1944.
Den tyska hjälpen var av vital betydelse för Finland. Avbruten hjälp skulle ha betytt villkorslös kapitulation och sannolikt rysk ockupation av hela Finland. Finland var i desperat behov av ytterligare vapen-, bränsle- samt matleveranser från Tyskland. Tabellerna över erhållen hjälp före och efter den 26 juni (Rytis brev) talar ett entydigt språk angående leveransernas tidsmässiga omfattning.
Det är mot denna bakgrund man bör se Rytis modiga och självuppoffrande handling fosterlandet till fromma. Ryti gjorde det trots att han anade att han eventuellt skulle få betala ett dyrt pris. Den så kallade krigsansvarighetsprocessen var ett av segrarna iscensatt skådespel som hör hemma i historiens skräptunnor. Johansson hänvisar i sin insändare till nyare forskning. Själv verkar han dock ännu leva kvar i kontrollkommissionens tid.