Ryti visste exakt vad han gjorde

RISTO RYTI Ulf Johansson skriver (HBL 17.1) om den ”i högsta grad krigsansvariga” Risto Ryti. Låt mig göra ett par enskilda anmärkningar till hans mycket diskutabla bidrag.

Finland befann sig vid midsommartid 1944 i ett mycket trängt läge. Sovjetunionen krävde villkorslös kapitulation och Tyskland ville att Finland senast nu skulle ge ett bindande löfte om att inte sluta separatfred.

Ryti skrev i sitt eget namn ett brev till Hitler där han deklarerade att han inte ”som president” skulle sluta fred med Sovjetunionen annat än i samförstånd med Tyskland. Ryti gick med på denna lösning efter påtryckningar från främst Mannerheim. Brevet överlämnades den 26 juni till utrikesminister Joacim von Ribbentrop.

Ryti fick ett svarsbrev av Hitler två veckor senare. Där skrev man att Tyskland skulle komma att fortsätta med allt tänkbart väpnat bistånd och även ekonomiskt stöd. Johansson har rätt i att en stor del av de moderna pansarvärnsvapen, som kom väl till pass när de ryska pansarna senare vällde in, hade levererats nästan två månader innan storanfallet. Men sedan tittar Johansson (med avsikt?) på det pekande fingret i stället för objektet.

Om von Ribbentrop hade åkt hem till Berlin med tomma händer hade Moskva fått den signalen de var ute efter – att Finland nu har börjat förbereda sig för en kapitulation. På fronten hade detta säkert väckt stor oro. Väinö Tanner, som formellt motsatte sig brevet, förstod dess symboliska värde. Han stödde Ryti med att stanna i regeringen trots det enorma trycket från hans eget parti.

Myten om ett avgörande vapenstöd bör inte ersättas med en annan myt om att Rytis akt inte hade någon betydelse. Ryti visste exakt vad han gjorde – allt för att undvika en rysk ockupation av Finland.

”Krigsansvariga”, minsann.