Pedagogiskt om Kvarkens naturarv
■ Ari Häkkinens dokumentär är en okonstlad och sevärd film. Häkkinen visualiserar enkelt och pedagogiskt hur förändringar i jordaxelns lutning och jordens omloppsbana åstadkommer naturliga klimatförändringar med långa intervaller, och hur den senaste istiden bredde ut sig över norra halvklotet.
Detta har framkallat en landhöjning som fortfarande pågår, allra tydligast i Kvarkens skärgård som inte ens fanns för bara tusen år sedan. Sakta men säkert dyker nya stenar upp ur havet. Att hundra hektar havsbotten varje år blir jungfrulig landyta gör naturtyperna unika och Kvarkens skärgård till Finlands enda naturarv på Unescos världsarvslista.
När Häkkinens team senast producerade för Den vida naturen prisbelönades och uppmärksammades filmen The Gate of The Birds (2007) i flera tävlingar. I Meri joka katosi visar Häkkinen på vilket sätt nyskapade naturmiljöer påverkar djurlivet, varför porlande vårbäckar är livsviktiga, varför gäddor simmar motströms mot en nästan säker död i de grunda bäckarna och varför fåglarna inte ens behöver slåss om bytet.
Filmen pekar på naturliga men häpnadsväckande enkla förklaringar till sådant som den oinvigde knappt kunde gissa sig till – som varför de olika vadarfåglarna trivs på olika ställen på våtmarken eller varför mellansorken lever i Kvarkens skärgård men inte på samma breddgrader på fastlandet.
Likaså finns det en anledning till att trollsländorna sitter stilla på sensommarmorgnarna men flyger på förmiddagarna, och det är ingen slump att det kryllar av spindlar på Norrskär. Det blir minst lika lärorikt och insiktsfullt som en biologilektion, fast mer estetiskt och i HD-upplösning. Vi får se hur djurlivet ter sig, till exempel om man råkar vara unge till ett par tordmular, och berättarrösten förklarar varför det är så.
Till filmens förtjänster hör att den varken betonar eller underskattar människans påverkan på naturen. Det känns som ett uppriktigt och fungerande val. Fyn- digt är att Häkkinen stundtals betraktar människan ur fåglarnas synvinkel i stället för tvärtom. Vi får se hur tärnor, måsar och tobisgrisslor kan dra nytta av människans närvaro. Förtroendet som byggs upp mellan en tärna och en fiskare är en varm historia som sprider goodwill över skärgårdsborna.
Samtidigt inser vi hur olika fåglarna är. Den förtrolighet som kan uppstå mellan en hygglig fiskare och en hungrig tärna kan helt enkelt inte skapas mellan samma fiskare och en evigt misstänksam tobisgrissla. Men det går bra att bo granne i alla fall.
Den geofysiska och klimatvetenskapliga ansatsen som tog oss in i filmen leder oss också ut ur den. Med kännedom om att bara fyra graders avkylning räckte för att skapa en hel istid kan vi fråga oss vad några graders uppvärmning ska kunna betyda, inte för själva planeten utan för det mångfaldiga livet på den. Klädsamt nog ställer filmen bara frågan utan att pracka på oss ett svar. Yle TV1 18.45, repris söndag 8.05