Hinder för EU-reformer sopas bort
Egentliga regeringsförhandlingar har nu startat i Tyskland. Om de lyckas ger det också friska vindar inom EU där Finlands regering får hålla i hatten för att hänga med.
De tyska Socialdemokraterna röstade för att fortsätta regeringsförhandlingarna med Kristdemokraterna. SPD är ändå djupt splittrat mellan dem som anser att partiet ska gå med i en ny stor koalition med Kristdemokraterna och de som är övertygade om att partiets plats är i oppositionen efter det katastrofala valresultatet. Motståndarna till en fortsatt regeringskoalition med Angela Merkels kristdemokrater vill inte rädda ett stabilt Tyskland genom att eventuellt tvingas offra det egna partiet.
Om farhågorna om att SPD:s väljarstöd ytterligare minskar i en ny stor koalition besannas kan resultatet bli att partiordförande Martin Schulz byts ut.
Situationen är inte heller lätt för Merkel. Hon har fått ta till politiska kompromisser för att blidka det konservativa systerpartiet CSU och stilla partiets oro för att högerextrema populistpartiet AfD ska växa ytterligare. För att få socialdemokraterna med har hon likaså fått gå med på eftergifter som inte rimmar så väl med Kristdemokraternas ideologi.
Om förbundskansler Angela Merkel vill vara säker på att de slutliga regeringsförhandlingarna ska kunna ros i hamn kan hon ännu tvingas ge efter för något socialdemokratiskt krav. Det slutliga regeringsprogrammet ska ännu godkännas i en medlemsomröstning inom SPD.
För Tyskland och för hela Europa skulle det i alla fall vara bra om en regering nu fås till stånd och någon form av politisk stabilitet kan uppnås i Tyskland. Så länge den saknas står all utveckling i EU också och stampar.
Martin Schulz, som tidigare var talman för Europaparlamentet, sade inför SPD:s kongress i Bonn på söndagen att överenskommelsen man hittills har nått i de tyska regeringsförhandlingarna är ett manifest för ett europeiskt Tyskland. Enligt Schulz måste viktiga beslut för EU:s framtid fattas nu och inte om tre, fyra eller fem år.
Tyskland och Frankrike sitter i förarsätet och är redo att trycka på gasen. Frankrikes president Emmanuel Macron och förbundskansler Angela Merkel träffades i fredags. De kom överens om att påskynda ansträngningarna för reformerna inom EU.
Dagen innan träffades också ländernas finansministrar i Paris. Den franska finansministern Bruno Le Maire dolde inte sin otålighet utan sade rent ut i en intervju till Politico att ”vi har inte längre råd att bara babbla då det brådskar att ta följande steg inom eurozonen”.
Frankrikes vägkarta för hur man ska gå framåt, och själva målen, är inte helt i Finlands smak och även Tyskland har tidigare varit skeptiskt. Nu förefaller Merkel och Schulz i alla fall ha närmat sig Frankrikes syn även om det fortfarande är svårt att tro att Tyskland till exempel skulle gå med på en utbyggd bankunion innan varje medlemsland först har tagit hand om sina problembanker och -krediter.
I den preliminära regeringsöverenskommelsen i Tyskland finns i alla fall flera punkter om hur EU-integrationen borde fördjupas i samma anda som Macrons tidigare visioner om bland annat eurozonen.
Det finns all orsak för Finland att se över sin EU-politiska linje då det nu börjar röra på sig. Det gäller att se både långt och brett framåt och inse den totala nyttan av att också i fortsättningen vara med i EU:s innersta kärna även om det kan inbegripa vissa eftergifter.
Finansminister Petteri Orpo (Saml) signalerade häromdagen att han är öppen för en diskussion om att höja EU-budgeten om man kommer överens om att öka insatserna till exempel ifråga om migration, säkerhet och försvar. Tidigare har Finland gjort tummen ner för en ökad EU-budget. Orpo gjorde också klart att vid ett kommande vägskäl bör Finland välja riktningen fördjupad europeisk integration.
Men är de övriga regeringspartierna faktiskt överens om riktningen?