Inga sötebrödsdagar väntar för Lahti
För att rädda den finska fotbollen från att halka ytterligare på efterkälken krävs dock mera än pengar. Framför allt krävs rätt beslut, också smärtsamma sådana.
JONAS VON WENDT reporter
● Kaikki Pelaa, Nuori Suomi, smarttelefoner, Ipads, sämre matvanor, dålig sömn, ett sviktande intresse för idrottsutövande i allmänhet och en internationell konkurrens som växer sig starkare för varje år som går.
Där bara ett antal orsaker till att den finska fotbollen tappat oerhört mycket mark under de senaste tio åren. Då Finland för lite drygt tio år sedan var ett mål från att nå EM-slutspelet 2008 tvingas de hårt prövade finska supportrarna numera nöja sig med att glädjas över sporadiska segrar över Island och Kosovo. På damsidan spelade Finland EM tre gånger i följd innan man i fjol missade festen. Och också där går utvecklingen åt fel håll. Inte minst då det gäller att få fram spelare i hög Europaklass. För tio-femton år sedan fanns det gott om dem på både herr- och damsidan. I dag är ett tunnsått.
Mot den bakgrunden ska man naturligtvis akta sig för att ställa alltför höga krav eller förvänta sig alltför mycket av Bollförbundet och dess nya ordförande Ari Lahti. Lahti har ett knivskarpt affärsintellekt, ett brett kontaktnät och en vilja att agera mecenat som sina främsta attribut då han försöker styra det finländska fotbollsskeppet in på lugnare vatten.
● Föregångarna med Pekka Hämäläinen (död 2009), Sauli Niinistö och Pertti Alaja (död 2017) som de senaste kaptenerna hade sina egna agendor. Den mittersta lite färre än de två övriga men så var det väl egentligen ingen utom den innersta kretsen som förstod varför Niinistö över huvud taget a) var tilltänkt för uppgiften eller b) var intresserad.
Den nyligen framlidne Alaja var en karismatisk kabinettspelare som gärna i tid och otid tog upp hur bra den finska fotbollen mår på gräsrotsnivå. Hans måttstock var så gott som alltid det ständigt ökande antalet licensspelare i vårt avlånga land. 140 000 stycken är en fin siffra i ett land där fotbollen på inget annat sätt kan räknas som gren nummer ett. Majoriteten av ligaklubbarna mår ekonomiskt illa, framgångarna i Europa är obefintliga och utrymmesmässigt får andra grenar ofta betydligt större synlighet i diverse medier. Men en bred massa räcker som bekant inte om man vill tävla mot de stora pojkarna och flickorna. Då krävs en ruskig spets också och den spetsen har med åren blivit allt trubbigare.
Lahti är en förespråkare av elitfotboll, utan honom hade KuPS för länge sedan gått i konkurs. KuPS har han ensam kunnat hålla flytande tack vare förmögenheten han gjort sig bland annat via bankirfirman Icecapital. För att rädda den finska fotbollen från att halka ytterligare på efterkälken krävs dock mera än pengar. Framför allt krävs rätt beslut, också smärtsamma sådana.
● Lahti är känd som en vän av både kultur och idrott. Han ser inga motsättningar mellan de två. Affärsmannen var en av de främsta förespråkarna och drivkrafterna bakom det nu begravda och nedlagda Guggenheimprojektet. Hans kontaktnät är utbrett och är det någon som ska kunna öka intäkterna från den privata sidan är det väl just Lahti.
Bollförbundet klubbade redan före ordförandevalet igenom en ny stadga där avsikten är att se till att mera pengar går till själva utövandet och mindre till den oerhört tunggrodda byråkratin som i åratal i viss mån bakbundit hela grenen.
Bollförbundet är inte ensamt om ovannämnda problem. Varje euro borde förvaltas väl. Den som följt med finsk idrott vet att så verkligen inte är fallet alla gånger. I stället har diverse intetsägande arbetsgrupper bildats där ett gäng halvtrötta manliga experter förstärkta med en-två ”kvotdamer” i främsta hand koncentrerat sig på att hålla varandra om ryggen. Sådana grupper borde förbjudas i grundlagen. Och något säger mig att dylika arbetsgrupper inte kommer att tillåtas under herr Lahti.
● Det här med att mera pengar ska gå till gräsrotsnivån har man hört tidigare. 140 000 unga och äldre lirare utgör en så bred massa att det går att utveckla grenen också i Finland. Men då måste det läras ut rätt saker från tidig ålder. Tror personligen inte för ett ögonblick av att en 12-årig pojke eller flicka blir en bättre spelare av att lyfta tyngder bara för sakens skull. Om träningen däremot är ändamålsenlig och stärker det ack så viktiga mellangärdet och utvecklar balanssinnet tjänar den sitt syfte. Men en stor bicepsmuskel gör dig inte till en bättre fotbollsspelare.
Läsningen i Urheilulehti nyligen var nedslående läsning. Många spelare anlitar professionella fystränare och betalar ur egen ficka då de anser att nivån i klubblaget inte håller måttet. Vill inte ens börja spekulera i hur det ser ut längre ner i åldersklasserna även om strålande undantag naturligtvis finns.
Och så borde man i Finland en gång för alla skippa snacket och kraven på att barn alltför tidigt ska behöva välja en gren att satsa på. Det behöver man inte alls. Du kan gott hålla på med två eller tre grenar upp i 15–17 års ålder. Allt idrottsutövande gör en ung förmåga bättre.
● Lahti hade knappast nått sådana framgångar som affärsman utan klara målsättningar och visioner. Nu borde han snabbt bygga upp något slags fempunktsprogram där man skulle lyfta upp saker som måste förändras inom finsk fotboll. Det finns fler än fem punkter att rätta till men allt går inte att förändra över en natt. Inte över en mandatperiod heller för den delen. Men någonstans måste förändringen börja. Och för just den processen kan Lahti visa sig klippt och skuren.
Lätt är uppgiften inte. Till att börja med borde han på något sätt lyckas ena ett rätt splittrat fält och få alla att lyssna på de visioner han och hans närmaste har. Att det finns motsättningar inom finsk fotboll är inget nytt. Sådana kommer alltid att finnas. Men också motsättningar kan vändas till något positivt om infallsvinkeln är rätt.
● Skäl också att komma ihåg att det finns mycket som är bra inom finsk fotboll. Massor med unga lever mer eller mindre för att få lira boll. De yttre omständigheterna är mer än godkända och Finland får trots allt fram riktigt bra spelare då och då. Men ganska bra räcker inte. I synnerhet inte om ambitionsnivån nu ska höjas rejält. Och det har Lahti sagt att den ska.