Inbördeskriget dag för dag

Den röda revolten i Helsingfors. Gatustriderna. Skräcken. Den gruvliga vita hämnden. Utifrån en vit och en röd tidningsredaktörs perspektiv återskapar journalisten Magnus Londen på Twitter den uppslitande vårvintern 1918 i realtid, med hjälp av unikt käll

På HBL.fi och på ett Twitterkonto återskapar journalisten Magnus Londen inbördeskrigets fasor. Det blir dagliga uppdateringar baserade på rapporteringen i HBL från 1918 och den röda tidningen Arbetarnas Notisblad.

För tio år sedan gjorde journalisten Magnus Londen ett kalasfynd på Bokmässan: en hel årgång av HBL från 1918. Kort därefter kom han över en ny arkivskatt: den röda tidningen Arbetarnas Notisblad, som under några febriga månader 1918 gavs ut i Helsingfors.

Då föddes idén om att låta redaktörerna vakna till liv igen, att med den vita och den röda pennfäktarens autentiska ord skildra inbördeskrigets Helsingfors såsom det framstod i stridens hetta och ångestens kallsvett.

Plattformen Londen valde blev Twitter. I korta tweetar plockade ur HBL:s och Arbetarnas Notisblads artiklar refereras händelserna precis som för hundra år sedan – och vid samma tidpunkter. Om en gatustrid ägde rum på Annegatan klockan två på natten går tweeten ut klockan två på natten.

Liverapporteringen är inte en objektiv redogörelse för krigets händelser i huvudstaden. Tvärtom: det är de vitas sanning och de rödas sanning parallellt.

”De refererar, ibland endast rykten, medan allt sker. Bägge sidor är maniskt övertygade om att deras rättmätiga kamp kommer att sluta i seger. Hatet. Segervissheten. Bitterheten. Desperationen. Propagandan. Men också vardagslivet som fortgår”, skriver Londen i introduktionen till sitt projekt.

”Revolutionen är här”

I början är det den vita redaktören på HBL som dominerar. Men när de röda tar makten i Helsingfors intas också HBL:s redaktion och tryckeri, där man i stället börjar ge ut Arbetarnas Notisblad.

”På HBL:s tryckeri trycks nu Arbetarnas ’Lögnblad’, ursäkta Notisblad. Allt papper stulet av oss? Den enda redaktören jag sett till är ett fruntimmer som öfversätter hvad de röda organisationerna sänder henne, plus två korrekturläsare”, twittrar den vita redaktören i förtvivlan.

”Röda redaktören bankar nu på dörren. Skriker att revolutionen är här. Kära vänner! Slutet är nära. Leve det fria ordet!”

Den röda redaktören som tar över i början av februari definierar sitt uppdrag så här.

”Röda redaktören har störtat den reaktionäre Vita redaktören – nu är källan Arbetarnas Notisblad.”

Men i början av april svänger pendeln igen.

”Vita redaktören är frigiven, räddad av tyskarna, har återtagit rapporteringen. Röda redaktören har flytt till Viborg.”

Tyskar avancerar med dressin

Den subjektiva liverapporteringen inleds den 27 januari, natten då den röda lyktan tändes i Folkets hus i Berghäll för att signalera att revolutionen hade börjat. Rapporteringen pågår i 16 veckor, fram till mitten av maj då Gustaf Mannerheim tågar in i Helsingfors, och kan följas i realtid på HBL:s Twitterkonto, @hblwebb.

Varje veckoslut sammanställs den gångna veckans händelser i artiklar som går att läsa kostnadsfritt på HBL:s webbplats.

Londen lanserade ursprungligen sitt Twitterprojekt 2012. I och med hundraårsminnet av kriget har rapporteringen fått ny aktualitet och kompletterats med unikt bild- och videomaterial. I kavalkaden ingår bland annat filmklipp som visar hur de tyska trupperna under befälhavaren Rüdiger von der Goltz landstiger i Hangö och tar sig fram genom Västra nyland med dressin.

”Den här våren kommer inbördeskriget förstås att debatteras ivrigt. Men kanske hundra år ändå är en tillräckligt lång tid för att ’diskussion’ inte bara ska innebära bitterhet, anklagelser och en sorts frossande i ondskan?” skriver Londen.

Han framhåller att det är viktigt att nya generationer vet och förstår vad som egentligen hände 1918.

”Bror mot bror, syster mot syster, här i vårt fredliga Finland.”

”Men jag tror vi kan – om vi vill – förstå mer än så. Att krig kan drabba vilken nation och vilket folkslag som helst. Så när folk i dag flyr – ofta från olika slag av inbördeskrig där metoderna och vapnen är mycket mer sofistikerade än 1918 – från länder långt borta och kanske knackar på vår dörr kan vi stanna upp för ett ögonblick. Och kanske våga tänka tanken: det kunde lika bra ha varit vi. För det har varit vi”, skriver Londen.