Kampen för boken
Sedan en tid tillbaka deltar vår skola i Hem och skola-kampanjen En kvart om dagen. Vi vuxna eller barnet själv ska läsa högt för varandra en kvart om dagen. Sen räknar vi sidor och skriver ner det i En kvart om dagen-häftet. Just nu läser vi Harry Potter som på många sätt är spännande och rolig – trollkarlar och slott med mystiska platser och människor är guld för en 8-åring. Ändå frågar hen om vi snart kan se filmerna.
Vår 8-åring är i det stora hela väldigt läsglad och har sugit åt sig Kalle Ankas pocket och trivs med texter, vilket är glädjande. Walt Disney och gänget har väckt läsivern hos detta barn och hjälpt knäcka koden en sommar då bokstäverna plötsligt blev meddelanden som förmedlade händelser och känslor. Samtidigt verkar forskning tyda på att det finns en stor risk att speciellt pojkars läsiver sjunker vid årskurs 5-6. Finländska elever visar sämre resultat i läs- och skrivkunskaper 2016 jämfört med 2011.
Jag vill inte att vardagen ska bli en kamp för boken eller en kamp mellan pärmar och skärmar, men jag inser att det kommer att så bli. Förhoppningsvis blir kampen lätt och mera av en tidsplaneringsfråga.
Hur ska vi upprätthålla läsivern i en värld av skärmar? Hur ska jag förklara för mitt barn om bokens positiva effekter? Om hur jag ännu minns då min mamma läste första sidan i Skurken i Muminhuset: En natt på höstkanten var det fullmåne. Dalen var tyst och inte en vindfläkt rörde havet … Om hur forskning visar på empati och kognitiv utveckling och fantasifullhet? När jag samtidigt själv så ofta sitter med min telefon i handen eller väljer en söndagsserie på Arenan i stället för att öppna Ruiz Zafon som ligger på nattduksbordet. Hur håller vi fast vid en kvart om dagen också om fem år?
Det känns skönt att som förälder få skolans stöd i kampen för boken. Insatser har gjorts på många håll för att höja läsivern – bokprat och lästips och bibliotek och fortbildning och ordkonst. Vår lärare brukar under skolloven dela ut läsbingo där det gäller att kryssa för när man läst en bok under granen, under täcket, med en mössa på, i bilen eller för en vuxen. Men är det svårare i dag att få barn att tycka om böcker med alla skärmar runtom oss?
Vi vill ju ogärna pressa till läsning. Jag vill inte att vardagen ska bli en kamp för boken eller en kamp mellan pärmar och skärmar, men jag inser att det kommer att så bli. Förhoppningsvis blir kampen lätt och mera av en tidsplaneringsfråga – hur mycket tid väljer vi för sport, hur mycket skärmtid och hur mycket vill vi spara för läsning. Kanske vi får tänka att läsivern kan komma och gå och de läsminnen vi nu skapar under vår kvart om dagen sätter spår. Och att vi redan är inne i kampen för boken, åtminstone under en kvart om dagen.