Asylsökande barn ska ses som barn

FAMILJEåTERFöRENING Inspirerad av Jenny Bäcks artikel om irakiern Saber Alrubaye (HBL 18.1) och Barbara Westmans och Mae Cedercreutz-Pesonens insändare om familjeåterförening (HBL 24.1) önskar jag kommentera de ensamkommande barnens och ungas situation och deras möjligheter för familjeåterförening.

I maj förra året skrev jag en insändare, i egenskap av företrädare för minderåriga ensamkommande asylsökande, där jag avslutningsvis konstaterar att det i dagens läge snarast är omöjligt att arbeta för att den minderåriga återförenas med sin familj. Situationen har inte förändrats. Migrationsverkets statistik visar att antalet ansökningar om familjeåterförening inte har ökat i takt med de positiva asylbesluten (HBL 18.1). Beträffande de ensamkommande barnen förundrar man sig i artikeln över den låga siffran på 31 positiva beslut om familjeåterförening trots att 1 570 ensamkommande unga fick ett positivt asylbeslut 2016. Även ansökningarna var få, endast 89.

Direktören för resultatområdet vid Migrationsverket, Arja Kallakivi, som intervjuas i artikeln säger sig inte kunna bedöma vad detta beror på samtidigt som hon understryker att barnets bästa alltid beaktas i besluten. Kalllakivi torde vara informerad om vårt lands lagtext beträffande kriterierna för familjeåterförening då det gäller de minderåriga ensamkommande unga: Efter beslutet om uppehållstillstånd har den minderåriga rätt till familjeåterförening som gäller föräldrarna samt minderåriga, ogifta syskon.

Den minderåriga bör tillsammans med sin företrädare snarast och inom tre månader skicka in en ansökan om familjeåterförening. Detta gäller även den minderåriges familjemedlemmar som ofta befinner sig i konfliktområden och kan vara svåra att spåra. I praktiken betyder detta att en familj bosatt i Syrien eller Irak bör skaffa sig ett visum och ta sig till Finlands ambassad i Ankara i Turkiet. En familj i Afghanistan bör ta sig till Finlands ambassad i New Delhi i Indien. Vem som helst förstår att detta ter sig som en omöjlig uppgift.

Lagtexten förespråkar vidare att tidsgränsen för avgörandet av beslutet om familjeåterförening är nio månader. Det stipuleras att den minderårige fortfarande bör vara minderårig vid tidpunkten för då beslutet om familjeåterförening anges. Ifall hen hunnit fylla 18 år före beslutet anländer avslås ansökan. Därtill kommer kostnader som lätt kan uppgå till tusentals euro.

De ensamkommande barnen uppskattar och värdesätter tryggheten och säkerheten i vårt land och de är tacksamma över att Finland erbjudit sig att ta emot dem. Men då det går upp för dem att en familjeåterförening är snarast omöjlig släcks ljuset i deras ögon. De sväljer även detta faktum och fortsätter kämpa. De koncentrerar sig på framtiden i stället för att tänka på det förflutna, fast beslutna om att lära sig landets språk, gå i skola och erhålla en utbildning.

Jag upprepar: Ett barn som söker om asyl bör först och främst ses som ett barn – inte som en asylsökande. Tänk att än i dag behöva framhäva detta, något som borde vara en självklarhet i ett rikt och civiliserat land. Med barnets bästa i åtanke, citerar jag poeten och författaren Warsan Shire: ”No one leaves home unless home is the mouth of a shark.”