”Målet måste vara inkludering i alla sammanhang”
Personer med funktionsnedsättning löper två till tre gånger större risk att dö i katastrofer än andra, och då människor flyr är det de som är mest sårbara. Särskilt utsatta är barnen. Ett av de allra största hindren för personer med funktionsnedsättning ä
Gopal Mitra är i Helsingfors för att delta i en internationell konferens om att stärka ställningen för personer med funktionsnedsättning i bistånd och humanitär hjälp, som samlar organisationer och finansiärer inom det så kallade GLAD-nätverket (Global Action on Disability). Själv är han ursprungligen från Indien och bosatt i New York, men går tappert ut på en cigarrett i den finska snöstormen. Svårigheter är till för att övervinnas, och den här är ändå obetydlig. Mitra har gått en lång väg innan han landade på Unicefkontoret i New York, och hans karriär skulle egentligen ha varit en helt annan.
Mitra hade gjort karriär inom det militära hemma i Indien, då han skadades allvarligt i strid och förlorade synen som 29-åring. Där tog karriären slut men inte livet. Efter den första chocken samlade sig Mitra och studerade sig till en magistersexamen i socialvetenskaper. Men den lokala myndigheten som hade till uppgift att stödja personer med funktionsnedsättning och handleda på arbetsmarknaden föreslog en kurs i korgflätning.
– Det fanns så mycket negativa attityder, efter det akuta skedet var det vad som slog mig allra mest. Jag hade erfarenhet av ledarskap och hade studerat vid universitet, men myndigheterna såg inga möjligheter i detta. Men så kämpar man, och hittar folk som tror på en. Det är jätteviktigt att ha människor som stöder omkring sig, säger Mitra. Och han säger att han har haft tur. – Det behövs ett system som kan erbjuda möjligheter och det behövs pengar. I de flesta utvecklingsländer finns inte de här möjligheterna och pengarna för den som råkar ha ett funktionshinder.
Stigma
Barn med funktionshinder blir ofta diskriminerade, och har i många länder sämre tillgång till skolgång, sjukvård och omsorg.
En av de frågor som bland annat behandlades under konferensen i Helsingfors handlar om just det här: att få till stånd gemensamma strategier för att främja inkludering. För inkludering är nyckelordet framom andra, och det krävs en medveten strävan för att den ska förverkligas.
– En funktionsnedsättning är fortfarande ett stigma på många håll i världen, och personer med någon funktionsnedsättning är en av de mest exkluderade grupperna. Vi behöver program och gemensam praxis för att inkluderingen ska fungera. Här är det viktigt att personer med funktionshinder själva är involverade i arbetet, de har den bästa expertisen, säger Mitra.
Det behöver inte ens kosta särskilt mycket i fråga om pengar och ansträngning. Mitra ger ett exempel: Unicef distribuerar ett slags ”förstahjälpenlådor” med skoltillbehör för barn i krisområden. Efter att man tänkte till finns nu också bland annat ett litet förstoringsglas och en taktil världskarta med i lådan för att underlätta för synskadade barn.
– Att på det viset kunna delta kan göra en enorm skillnad i deras liv, säger Mitra.
De senaste åren har inkludering av personer med funktionsnedsättning varit en prioritet hos Unicef, och också annanstans har saken under de senast åren rönt mer uppmärksamhet sedan FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs för drygt tio år sedan.
– Såväl organisationer som stater måste förbinda sig till arbetet. Målet måste vara inkludering i alla sammanhang, både då det gäller barn och vuxna.
Barn särskilt sårbara
Mitra har en poäng som aldrig bör släppas ur sikte när det gäller just barnen.
– Barn är alltid först och främst barn, det är viktigt att förstå. Största delen av de behov som barn med en funktionsnedsättning har är samma behov som alla andra barn också har. Man måste se till att alla system, från hälsovård till utbildning, är inkluderande. Dessutom behövs förstås sådant som rehabilitering och hjälpmedel.
Det har också biståndsaktörerna i allt högre grad insett.
– Saken tas alltmer på allvar. Då allt kollapsar, vid katastrofer och konflikter, måste man vara medvetet inkluderande för att möta också de barns behov som lever med en funktionsnedsättning.
För just de här barnen är extra sårbara. Såväl barn som vuxna med någon funktionsnedsättning har mer än dubbelt så hög dödlighet som andra vid till exempel jordbävningar, tsunamir och andra katastrofer. Och då folk flyr konflikter löper personer med någon funktionsnedsättning mycket större risk för att bli efter och övergivna. Barnen med funktionsnedsättning är i sådana situationer extra sårbara för våld och utnyttjande.
– De som arbetar med bistånd och humanitär hjälp måste se det här. Man måste vara uppmärksam på behoven hos de barn som har någon funktionsnedsättning, vare sig det gäller psykosocialt stöd, utbildning eller någonting annat.