Gör själv och spara

● Kolumnistkollegan Maria Wetterstrand frågade sig förra veckan (HBL 22.1) vad som felas onlinehandeln med mat i vårt land och varför hemlevererad mat inte slagit igenom i större utsträckning trots att utbudet finns. Eftersom jag själv jobbat i branschen i snart sju år känner jag att jag kan erbjuda en del svar.

Då vi som konsumenter tar ställning till en ny vara eller tjänst, är utgången beroende av otaliga faktorer. Vi kan tänka antingen ”varför skulle jag välja denna produkt eller tjänst” eller ”varför skulle jag inte välja denna produkt eller tjänst”. Jag vågar påstå att den finländska konsumenten i snitt tänker på det förstnämnda sättet, medan hens svenska motsvarighet oftare resonerar på det senare sättet.

● Konsumtion är helt enkelt en aning mer sorglöst i Sverige. Det är bara att gå omkring i Stockholm den 25:e vilken månad som helst (löningsdagen) för att förvissa sig om saken.

Då den svenska konsumenten köper en soffa tänker hon ”Jamen det är klart jag tar hemleverans, vad skönt!” Hemleverans är det givna. Nu är det inte så att inte finländska möbelaffärer skulle erbjuda hemleverans – det gör de, och priserna är skäliga.

Men den finländska konsumenten behöver inget sådant krafs. I stället lånar han grannens skåpbil, åker i väg med familj, släkt eller vänner, spottar i nävarna, kånkar ut soffan, lastar och står i – och så samma procedur i andra ändan. Soffor går sönder, ryggar skadas och svetten lackar, men så ska det vara. Kanske man till och med investerar i en egen släpkärra, vem behöver nu inte en sån? Vår egen tid kan (vill?) vi inte prissätta, så länge vi kan slippa betala för något vi kan göra själv.

Om jag skojar? Åk ut till Ring III en lördag och kolla. Ikea fick nyligen lov att utvidga området för avhämtning och lastning. Kör hem, bär upp, skruva ihop, det är så nära selfmade man kan önska sig.

Frågan är förstås om efterfrågan styr utbudet eller vice versa. Åtminstone verkar de flesta företag som både erbjuder hemleverans och avhämtning vara rätt nöjda med det rådande läget. Varför sätta pengar på att utveckla hemleveranser? Samtidigt kan man passa på att sälja lite mera. Och då affärerna ändå står där är det ju bäst att utnyttja dem till max.

● Tongivande är också de två jättarna. Såväl S-gruppen som Kesko har hittills signalerat bara ett svalt intresse för onlinehandel och hemlevererad mat. Sgruppens vd har i flera sammanhang sagt att han inte tror att onlinehandeln med mat någonsin kommer att överstiga 1 procent av omsättningen.

Jag förstår försiktigheten. De flesta onlinematbutiker har svårt att uppnå lönsamhet, och det gäller även Sverige. Samtidigt tycker jag det är synd – andelslaget har gott om pengar att investera och satsa även på mer riskabla projekt, och på det sättet forma attityderna (varför inte?). Det är också allt skäl att nämna att 1 procent av omsättningen i S-gruppens fall är cirka 80 miljoner euro. Problemet är att den njugga attityden speglas också på mindre aktörer, som skulle vara mer än nöjda med en 80 miljoners omsättning.

Kör hem, bär upp, skruva ihop, det är så nära selfmade man kan önska sig.

MARKUS HAAKANA är företagare och tvåbarnsfar.