Marjo Niemi vill gå till botten med skammen
Årets Runebergspristagare har inget till övers för ytlig eskapism. Hon känner sig lycklig när hon brottas med tunga och mörka frågor.
En lagerarbetare hittar sin döda mamma på en kärra och inleder en monolog som omfattar flera generationer. I Marjo Niemis händer blir berättelsen som utspelar sig på flera scener, i parallella världar, stor litteratur. Så lyder juryns motivering till årets Runebergspris.
Det första man noterar med Kaikkien menetysten äiti (Teos), ungefär Alla förlusters moder, är att den är skriven på talspråk. Efter att ha läst en stund lägger man märke till rytmen. Det svallar högt och lågt, det är galet och intensivt och berörande och stundvis komiskt.
– Jag vill tala till läsarens kropp, eftersom det handlar om känslor som uppstår före språket. Därför ville jag inte skriva den här boken på ett intellektuellt språk.
Skam bakom människoförakt
Det har inte varit en lätt bok att skriva. Hon började 2013, och även om hon inte skrev aktivt hela tiden påverkade tankearbetet hennes vardag. Tidvis fick hon lägga sig ner och sova för att det var så tungt att sitta och skriva.
– När man skriver om skam måste man jobba med de egna skamkänslorna. Varför måste man rota i det som varit, om det är så jobbigt? – Jag gjorde det för att det var mitt jobb. Men jag rekommenderar alla att bekanta sig med skammen, den finns överallt. Eftersom den uppkommer före språket kan den vara svår att känna igen.
I sin egen omgivning och i sig själv har hon studerat uttryck för skam. Dels för att det intresserar henne, dels för att det har varit en del av skrivprocessen. Hon kopplar skam till tystnad och ilska, och upplever också att skamkänslor ligger bakom människoförakt och hattal.
Hon funderar redan på nästa skrivprojekt.
– När jag började skriva i slutet av fjolåret märkte jag att det blev verkligt dystert. Jag älskar humor om den fungerar, men avskyr sorgfria och ytliga böcker. När man går på djupet ger det mer, jag blir lyckligare av att försöka förstå svåra saker. Eskapism intresserar inte. Jag vill försöka hålla mig vaken där jag är.