Alternativ språkriktighet

RADIO VEGA Radiospråket (också det finlandssvenska) ska väl vara norm och förebild, ett gott språk som våra nordiska grannar kan förstå och en korrekt språkmodell för finskspråkiga och utlänningar som vill lära sig svenska? Som radiolyssnare har jag undrat vem Yle Vega vänder sig till med sitt musikval och sitt pratiga tilltal.

Eftersom Radio Extrem uppges vara för lyssnare i åldern 15–30 år drar jag slutsatsen att Yle Vegas målgrupp är lyssnare i åldern 0–15 och 30– 100+. Ingen lyssnargrupp förtjänar att underskattas (till exempel lördagskvällar vore vuxna radiolyssnare värda lite djupare innehåll än lyssnarnas tyckande i ett reprissänt ”tummen upp/tummen ner”program).

Hur är det möjligt att en så stor del av journalisterna och reportrarna efter tolv skolår och journalistlistutbildning inte lyckas stävja flödet av utfyllnadsord och uttryck som ingenting betyder som liksom, va(d)heterdenu, dehäran, dedäran, om vi säger så och så vidare och överanvändningen av smittsamma uttryck som typ, de facto, precis, exakt, i princip, jätte-, okej och så vidare?

Just nu finns allt där ute: lyssnarna, arbetslösheten, önskemålen, idéerna, och vi får rapporter om regn, kyla och hårt(?) snöfall därute (hur annars?). Hö(r)ni! följt av en konstpaus blir lite fånigt, eftersom vi som knäpper på radion gör det uttryckligen för att lyssna. Det är tröttsamt att höra vuxna(?) litteraturvetare utropa alltså-vitsi-herreguudpå riktigt!?.

Svenskspråkiga lyssnare borde beviljas rabatt på rundradioskatten för det myckna oreflekterade utvecklas som män(ni)ska (hur annars?), förverkliga i praktiken och hoppeligen-knappelunda-gott folkjargongen som vi tvingas lyssna på. Flumradion vittnar om sviktande språkkänsla och bristande respekt för lyssnarna. Varför säger man så ofta solen den går upp och klockan den är åtta (när solen helt enkelt går upp eller klockan är åtta)?

Allvarligast är naturligtvis galen syntax och ständigt återkommande felaktiga ord och uttryck som biblotek, aptek, interjuv, tills dess, i länder var det är krig, kom ihåg vantarna när du far ut, jag har vari(t) ti(ll) Stockholm. Nyhetena, ländena, händena och föttena låter irriterande dumt och användningen av de/dom är smaksak, men De gröna är partiets namn, inte Dom Gröna. Och när en reporter avslutar en intervju med en tävlingsarrangör med orden ”hoppas du slipper å se tävlingen” blir det lite oklart vad det är hon hoppas.

Att använda nu är det så dags i stället för nu är det dags eller att säga att någonting som förändrats har ändrat, och att använda pluralformerna studeranden och videon i stället för studerande och videor är inte korrekt svenska. Listan på fel och tokigheter kunde göras hur lång som helst.

Många som har fått nog av Vega för längesedan har uppmanat mig att sluta förarga mig och lyssna på Yles Radio 1 i stället. Jag motiverar min envisa kamp (kontaktar ofta Yle) med att det leder till modersmålets svanesång att en svensk radiokanal tillåts vara ett forum för alternativ språkriktighet och manér som skymmer innehållet. Heter det faktiskt numera sticka in sig (och inte sticka sig in), sätta ner sig (och inte sätta sig ner), ansvar över (och inte ansvar för)?

Slarvigt mediespråk är farligt på samma sätt som alternativa fakta. Ju oftare språkslarv eller osanningar upprepas, desto större är risken för att vi tappar vaheterdetnu känslan för vad som är typ okej och dehäran sant, om vi säger så.

Flumradion vittnar om sviktande språkkänsla och bristande respekt för lyssnarna.