”Ef­ter fy­si­o­te­ra­pin kän­ner jag mig tio år yng­re!”

För ett och ett halvt år se­dan sna­va­de Li­sa på ga­tan och föll il­la. Två ko­tor i rygg­ra­den sprack och sam­ti­digt upp­täck­tes os­te­o­po­ros. Ef­ter att ha va­rit så gott som orör­lig fick Stel­las fy­si­o­te­ra­peut Anu Ra­van­ne igång Li­sa och för­ra som­ma­ren kun­de hon red

Hufvudstadsbladet - - Nyheter -

Det är en sol­skens­hi­sto­ria trots att Li­sa på grund av os­te­o­po­ro­sen in­te blir helt rak i ryg­gen igen.

– Och så är det ju min ål­der.Jag är ju fak­tisk 78 år men ef­ter fy­si­o­te­ra­pin kän­ner jag mig tio år yng­re, sä­ger Li­sa med ett skratt.

Stel­las le­dan­de fy­si­o­te­ra­peut Anu Ra­van­ne gör hem­be­sök en till två gång­er per vec­ka och be­hand­lar sam­ti­digt ock­så Li­sas man.

– Ef­ter olyc­kan satt jag ba­ra in­ne och ha­de oer­hör­da smär­tor. Jag vå­ga­de in­te gå ut alls, be­rät­tar Li­sa som bor i hög­hus.

Anu bör­ja­de sak­ta byg­ga upp hen­nes mus­ku­la­tur och sam­ti­digt själv­för­tro­en­det att vå­ga gå ut igen. Kon­kret hand­lar det om oli­ka enk­la öv­ning­ar i hem­met. Att stäl­la sig upp och stå från sit­tan­de och att för­sik­tigt vå­ga rö­ra sig.

– Förs­ta ste­gen var ut i trapp­upp­gång­en. Se­dan öka­de vi till att fö­ra ut sopp­å­sen. Ba­ra att gå i trap­por gör oer­hört gott och var­dags­ak­ti­vi­tet är grun­den, sä­ger fy­si­o­te­ra­peut Anu Ra­van­ne.

– Det var en stor se­ger att fö­ra ut sopp­å­sen.Vi får in­te hel­ler se en hel film utan att sti­ga upp någ­ra gång­er från sto­len.Anu har fan­tas­tiskt enk­la me­to­der för att få igång oss men hon kan ock­så va­ra sträng, sä­ger Li­sa nöjt.

Kva­li­tet, en­kelt, per­son­ligt! Det bäs­ta med Stel­las hem­fy­si­o­te­ra­peut är ju att det är så lätt och be­kvämt.

– Jag skul­le in­te or­ka ta mig var­je vec­ka nå­gon­stans till nå­gon mot­tag­ning. Det här är en lyx att fåAnu hem till oss.Hon har bli­vit som en fa­mil­je­med­lem! sä­ger Li­sa.

För­u­tom var­dag­li­ga gym­nas­tis­ka öv­ning­ar har Anu ock­så med sig ba­lans­brä­da, stretch­band och små vik­ter.

– Det hand­lar ju om mus­kel­kraft och rör­lig­het.Det bäs­ta är ju än­då att kun­na gå ut och gå i na­tu­ren och på stan med kun­den.Det har ock­så en stor so­ci­al be­ty­del­se, be­rät­tar Anu.

Pro­me­na­der­na har fört med sig fi­na stun­der då de mött Li­sas be­kan­ta och kun­nat be­rät­ta om det sked­da.Al­la har stöt­tat och spor­rat hen­ne att hon nått så långt idag. Att kun­na gå ut och gå utan att he­la ti­den va­ra rädd att det hän­der igen.

– Jag har nog li­te svårt med ba­lan­sen och går in­te ut nu i hal­kan en­sam. Men om jag går ut så har jag två sta­var med mej,det hjäl­per, sä­ger Li­sa.

Det vik­ti­gas­te ef­ter en olycka el­ler in­ci­den­tär att snabbt få igång rör­lig­he­ten igen hos per­so­nen.

– Livs­kva­li­te­ten och det so­ci­a­la väl­be­fin­nan­det sti­ger di­rekt då man väl kom­mer igång. Det för­svin­ner väl­digt fort där­för är det vik­tigt att man får hjälp.Man kan in­te ve­ta allt själv och vil­ka rö­rel­ser som hjäl­per just dig. Där­för gör vi upp en per­son­lig plan, sä­ger Anu.

– Hon har en fan­tas­tisk kän­ne­dom om män­ni­skans ana­to­mi och ger ock­så be­höv­lig mas­sage.Det är väl­digt skönt för krop­pen,kon­sta­te­rar Li­sa.

Ljus fram­tid

Li­sa gör si­na öv­ning­ar var­je mor­gon.Till­sam­mans med man­nen blir gy­masti­ken ro­li­ga­re och de ut­ma­nar varand­ra vem som or­kar sti­ga upp från sto­len flest gång­er utan pa­us.Till trappöv­ning­ar­na bör man helst ha en per­son som stöd åt­minsto­ne i bör­jan.

– Vå­ra barn kom­mer ock­så och hjäl­pa med det. Fast jag ald­rig blir helt rak i ryg­gen igen på grund av os­te­o­po­ro­sen så är jag tack­sam att jag alls kan rö­ra på mig.Jag har haft ett fint och rikt liv och va­rit myc­ket ak­tiv och rör­lig, sä­ger Li­sa.

Hon har an­li­tat Stel­las tjäns­ter i många år.Allt från lä­ka­re till städ­hjälp.

– Jag fick fy­si­o­te­ri­a­pi­re­mis­sen från vår be­kan­ta lä­ka­re på Stel­la. Nu då vi har Anu så be­hö­ver vi hel­ler in­te all­tid gå till lä­ka­re då hon kan hjäl­pa med oli­ka smär­tor och spän­ning­ar.

– Det bäs­ta med job­bet är att se att jag kon­kret kan hjäl­pa kun­der­na. Det är fan­tas­tiskt att se hur de kom­mer igång till ett nor­malt liv och le­ver upp igen ef­ter en svår tid, sä­ger fy­si­o­te­ra­peut Anu Ra­van­ne.

Anu har fan­tas­tiskt enk­la me­to­der för att få igång oss. – LI­SA, 78 ÅR

FOTON: DANIELA AN­DERS­SON

Anu hjäl­per kun­den att stret­cha med hjälp av stretch­band.

Stel­las fy­so­te­ra­peut hjäl­per kun­der­na att kom­ma igång i sitt eget hem.

Att gå i trap­por är helt en­kelt ett av de bäs­ta sät­ten att kom­ma igång.

Att stå på ba­lans­brä­de är mer ef­fek­tivt än man kun­de tro.

Stel­las an­sva­ri­ga fy­si­o­te­ra­peut Anu Ra­van­ne nju­ter av att kon­kret kun­na hjäl­pa män­ni­skor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.