Tunt bakom den smala spetsen

● Krista Pärmäkoski visar härlig form i OS, även om sprintfarten inte räckte till mer än semifinal.

Jag är inte heller särskilt oroad över Iivo Niskanen, fast sträckorna i OS inte riktigt passar honom lika bra som i VM. Ristomatti Hakola är också en juvel och en inspirationskälla.

Utan dem skulle OS vara betydligt tråkigare för Finland. Nivån i resten av landslaget har inte varit så här anspråkslös på flera år.

I lördagens skiathlon var Kerttu Niskanen näst bästa finländare med sin sextonde plats. Hon tappade en minut till täten under fristilshalvan fast toppdamerna taktikerade.

Niskanen, Johanna Matintalo och Aino-Kaisa Saarinen blev direkt utslagna i kvartsfinalerna i damernas sprint. Supertalangen Johanna Matintalo deltar för första gången i OS och nittonde plats totalt är inte alls illa.

Jag hade väntat mig mer av Niskanen. För att inte nämna Laura Mononen, som vandrat i skuggorna hela vintern. Det är oroande med tanke på damernas stafett på lördag. Saarinen brukar alltid kunna höja sig då det handlar om stafett och i morgon får vi se hurdan Riitta-Liisa Roponens skateform är.

För ett par år sedan hade Finland ingen som var tillräckligt vass för att slåss om de inviduella medaljerna, men som lag var Finland alltid solitt. Nu är situationen den omvända.

Svårt att säga var Matti Heikkinen riktigt står, men det är svårt att föreställa sig honom på OS-prispallen i Pyeongchang. Lari Lehtonen, Perttu Hyvärinen och Anssi Pentsinen är tyvärr inte alls i samma kategori som Heikkinen och Niskanen. Då var det kul att se att Martti Jylhä stod för säsongens bästa insats i OS.