Nigeriansk bob i OS: ”Omöjligt är inget”
Som att stoppa en människa i en soptunna och rulla den utför ett berg. Så beskriver Ngozi Onwumere sin nya sport. I Pyeongchang kör hon OS-bob för Nigeria.
Bobben har fått namnet Maeflower.
Den nigerianska piloten Seun Adigun och hennes två bromsare Ngozi Onwumere och Akuoma Omeoga – alla tre med erfarenheter som sprintlöpare – är på väg till en ny värld med sin egen stavning på farkosten. Skeppet Mayflower förde 102 brittiska emigranter till Nordamerika för nära 400 år sedan. Maeflower är en hyllning till Adiguns bonussyster som kallades Maemae och omkom i en bilolycka 2009.
– Det är större än en dröm som blir sann, säger Adigun till CNN om äventyret som började bakom en egenhändigt hopsnickrad träsläde i en inomhushall i Houston för lite mer än ett år sedan.
Då hade den nigerianska trion begränsad erfarenhet av stränga vintrar, snö och is – även om alla tre är födda och uppväxta i USA.
Ännu mindre visste de om bob. Adigun, som sprang 100 meter häck i OS i London 2012, hade dock tagit reda på att inget afrikanskt land tävlat i grenen i OS.
Spräckte tre hjälmar
Jämförelsen med Jamaicas boblag som tog sig till Calgary 1988, förevigat i filmen Cool Runnings, är oundviklig – och nigerianskorna välkomnar parallellen.
– Att jämföras med en grupp människor som 30 år senare fortfarande beundras för sin legendariska prestation är fantastiskt. Om vi kan påverka folk på ett liknande sätt har vi också gjort något speciellt, säger Adigun.
Det vore underligt av flera anledningar om vägen till OS hade gått spikrakt. En bobbana svänger som bekant ordentligt.
I kanadensiska Whistler, platsen för den näst sista kvaltävlingen inför
Pyeongchang, var förhållandena långt ifrån optimala. Onwumere skadade höften och Adigun spräckte inte mindre än tre hjälmar.
Att åka bob kan vara allt annat än hälsosamt för nybörjare – men Nigerias pionjärer gav sig inte. De vill sprida ett budskap.
– Rädslan för det okända behöver inte begränsa möjligheterna i livet. Rädsla är egentligen inget annat än en möjlighet att lära sig något, säger Adigun.
”Är som systrar”
De nigerianska bobåkarna var tvungna att slutföra fem tävlingsåk för att ta sig till Pyeongchang. Efter att ha kraschat i det ena av åken i Vancouvers OS-bana hängde allt på att de tog sig i mål i båda i Calgary – var annars? – i november.
Ett misslyckande var uteslutet. De
udda vinteridrottarnas strävan mot OS hade för längesen passerat stadiet av en fix idé. Nu handlade det om att representera ett kulturarv, om en familjeangelägenhet.
– Vi är inte längre lagkamrater. Vi är som systrar, säger Omeoga till ESPN.
Det första åket i Calgary var prickfritt. Det andra började skakigt, såväl bildligt som bokstavligt, men slutade med en OS-biljett.
Den nigerianska trion var ett med kraften – och Adigun uttryckte sig följaktligen på ”jediska” (Stjärnornas krig):
– Omöjligt är inget.
HBL-TT/LINUS SCHRöDER