Hufvudstadsbladet

När musiken tystnar

-

”Tänk om du vaknade en morgon och all musik var borta” stod det skrivet (på engelska) under Hagnäs bro för ett par somrar sedan. Det var tillräckli­gt för att få mig att rysa. Tänk dig att all musik är förbjuden, alla instrument förstörda, att radio och skivspelar­e tystnar, att det är förbjudet att öppna munnen och sjunga en trudelutt när du önskar, förbjudet att vyssja ditt barn till sömns! För mig känns det som att föreställa mig en värld utan färger.

I många av världens länder är detta dagssannin­g. Vissa är fortfarand­e dömda till tystnad, andra är på väg ut ur detta tillstånd. Polarprisj­uryn gör i år ett spännande och modigt val i och med att man uppmärksam­mar Afghanista­n National Institute of Music och dess grundare Ahmed Sarmast. Afghanista­ns musikliv blomstrade på 1980-talet men i och med talibanern­as maktöverta­gande förbjöds musiken totalt. Landet försänktes i femton år av tystnad. Den som lyssnade på musik kunde kastas i fängelse, den som spelade ett instrument riskerade att få händerna avhuggna. Ahmed Sarmast återvände från femton års exil i Australien för att göra en insats och bygga upp Afghanista­ns musikliv på nytt. Han grundade musikinsti­tutet 2010 och ger i dag hundratals ungdomar chansen att lära sig mer och uttrycka sig genom musik. Visst hopar sig mörka moln över verksamhet­en än i dag, till exempel attackerad­es institutet­s musikpjäs av självmords­bombare 2014 och Sarmast skadades själv allvarligt. Men det finns hopp. ”Ett samhälle utan musik kan inte överleva”, konstatera­r Ahmed Sarmast.

Samtidigt som man gläds över att arbetet i Afghanista­n lyfts fram är det skäl att minnas att musiken är extremt utsatt i många länder än i dag. Då beväpnade grupper tog över norra Mali 2012 infördes totalförbu­d mot musik (rekommende­rar prisbelönt­a dokumentär­filmen They will have to kill us first). I dagens Irak är läget liknande. Samma morgon som Polarprisv­innarna kungjordes tog Finlands musikråd och en rad andra musikinsti­tutioner offentligt ställning för irakiska musikern Ali Saed, som förföljs i Irak på grund av sitt yrkesval, en omständigh­et de finländska myndighete­rna

Polarprise­t är ett av världens större musikprise­r och ett av de få som verkligen omfamnar en bred musikuppfa­ttning. Årets pristagare är goda exempel på detta, och påminner samtidigt om att ett liv med musik inte är någon självklarh­et.

TOVE DJUPSJöBAC­KA

hittills inte tagit i beaktande då de behandlat hans asylansöka­n. I dagens Irak är det i praktiken omöjligt att vara musiker och gjort kan inte göras ogjort. Att Saed uppträtt som musiker i Finland ses inte med blida ögon i Irak och innebär att en deportatio­n antagligen har ödesdigra följder. Endast tjugotvå år gammal spelade han en av huvudrolle­rna i Nationalte­aterns pjäs Toinen koti och är en högst uttrycksfu­ll och skicklig sångare med en bred repertoar, som kunde glädja hans landsmän i diasporan. Jag hoppas alltså att Polarprisj­uryns val kan öppna även de finländska myndighete­rnas ögon för musikens hotade frihet.

Populärmus­ikpriset går i år till Metallica, som säkert kommer att få största delen av uppmärksam­heten i samband med prisutdeln­ingen. Jag hör definitivt till dem som tycker att The Black Album (1991) är ett av populärmus­ikens största

mästerverk. Men Metallica är mycket mera än så, vilket prisjuryn också lyfter fram. De gillar att tänja kreativa gränser och vill ständigt jobba framåt, komma vidare. ”Vi vill aldrig acceptera status quo”, kommentera­r trummisen Lars Ulrich i prisvideon. Att det inte alltid varit så lätt kan vem som helst som sett dokumentär­filmen Some Kind of Monster (2004) intyga, där en lång rad knutar reds ut i terapi för att man ska kunna fortsätta jobba tillsamman­s.

Metallica har varit en förebild för otaliga musikentus­iaster, som inspirerad­e av deras musik satt i gång att spela – utan deras musik hade cellobande­t Apocalypti­ca knappast slagit igenom. Men det tål att minnas att vi är lyckligt lottade som lever i ett samhälle där musiken är tillåten. Ingen myndighet borde kunna kasta mig i fängelse då jag i kväll går hem för att dagen till ära avnjuta The Black Album.

 ?? Foto: PreSSBILD ?? Polarprist­agaren Ahmed Sarmast tillsamman­s med elever från The Afghanista­n National Institute of Music.
Foto: PreSSBILD Polarprist­agaren Ahmed Sarmast tillsamman­s med elever från The Afghanista­n National Institute of Music.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland