Pärmäkoskis andra brons – delas med Björgen
Krista Pärmäkoski delade OS-bronset med sin stora idol Marit Bjørgen. – Men målet är att vara ännu bättre än trea, säger hon.
Det blir ingen medalj. Finländarna som följer intervalloppet i Alpensiacentret och hemma framför tv-apparaterna drar en djup suck när de ser mellantiderna vid 8,2 kilometer.
Krista Pärmäkoski ligger först tvåa. Norges skiddrotting Marit Bjørgen ligger ett par sekunder före – och bakom Pärmäkoski närmar sig Charlotte Kalla, Ragnhild Haga, Jessica Diggins och Ingvild Flugstad Østberg i en ruskig fart.
Men Pärmäkoski sätter allt på spel i den sista uppförsbacken och spelar kvitt eller dubbelt i utförsbacken in mot skidstadion. Hon sträcker skidan över mållinjen, slänger sig omkull, tittar mot resultattavlan – och häpnar.
– Jag ser att vi har samma tid med Marit, men mitt namn hamnar under hennes. Det var lite förvirrande,säger Pärmäkoski efter fristilsloppet.
– Men jag visste också att Diggins närmar sig hårt.
Undvek Mietos öde
Ragnhild Haga defilerar till seger – hennes första stora seniormästerskapsmedalj –och Kalla blir tvåa. Men Diggins och Østberg tröttnar mot slutet, så Pärmäkoski blir trea – tillsammans med Bjørgen. Det blir en blåvit medalj – ett delat brons på 10 km fritt.
– Trevligare så här, att ingendera av oss led en bitter förlust, säger Pärmäkoski och ler så glatt som bara en färsk OS-bronsmedaljör kan göra.
Tack vare Juha Mietos bittra förlust i Lake Placid räknas inte hundradelar och tusendelar i längdåkning längre. Tävlingsjuryn vägrar att avslöja vem som var före i mål, Bjørgen eller Pärmäkoski.
– Bra så här och kul för Krista, instämmer Bjørgen glatt.
Den sexfaldiga OS-guldmedaljören verkar inte ett dugg bekymrad över att hon ”bara” har ett silver och ett – delat – brons i detta OS. I stafetten lär det åtminstone bli ett säkert guld – två till så tangerar hon Bjørn Daehlie och Ole Einar Bjørndalen med åtta OS-guldmedaljer.
Självtilliten på topp
Marit Bjørgen har alltid varit Krista Pärmäkoskis idol och förebild och hon har ofta drömt om att en gång besegra Bjørgen i ett stort mästerskap. I VM i Lahtis var Bjørgen ett snäpp bättre, likaså i OS-skiathlonet i lördags. Symboliskt att de delar bronset på 10 kilometer.
– Det känns ganska bra. I skiathlon var hon ännu en aning bättre, säger Pärmäkoski som inte kan dra sig till minnes att hon någonsin förut delat en placering med någon annan.
VM-silvret förra året hade sannolikt en stor mental betydelse för Pärmäkoski, som deltog i två OS och fyra VM innan hon vann sin första individuella medalj. Hon rentav utstrålar självtillit och målmedvetenhet i OS.
Jag måste nollställaläget. Det är många nya tävlingar på kommande. Jag måste vara hungrig, Jag har bara varit trea. Målet är att vara ännu bättre.
– Det var viktigt att få en bekräftelse över att vi gjort rätt saker och att min fart räcker till. Jag visste att det finns en chans att klara sig bra i OS, säger hon.
– Men jag kunde inte heller tillåta mig att bli invaggad i falsk säkerhet. Under sommaren var det hård träning som gällde.
Perfektionistiska drag
Självsäker? Jajamensan. Avslappnad? Inte ett dugg. Förbundskapten Reijo Jylhä beskriver Pärmäkoski som en mycket pedantisk och målmedveten idrottsutövare. En perfektionist, nästan.
– Hon påminner mig om Sami (Jauhojärvi) av mina egna adepter. Hon kräver mycket av sin omgivning. Hon vill ha koll på alla detaljer, spåren, taktiken, allting. Virpi Kuitinen hade också samma drag.
Dagen före 10 kilometers loppet övade Pärmäkoski sin fristil tillsammans med Jylhä. De gick igenom alla olika tekniker, Mogren, Wassberg,rubbet.
– Jag körde fristilshalvan i skiathlon med skiathlonpjäxor. Det är lite annorlunda. Jag ville påminna mig om rätt teknik, säger hon,
Gömt medaljerna
Tre OS-tävlingar, två OS-brons. Pärmäkoski är den första finländska längdåkaren som vunnit minst två medaljer i ett OS sedan Mika Myllylä 1998. Marja-Liisa Kirvesniemi är den senaste finländsk kvinnliga längdåkaren som vunnit två medaljer, i OS 1994. Men hon är inte nöjd. Långt ifrån. – Jag har gömt undan medaljerna för att bevara hungern, skrattar hon.
Närmare bestämt, uppe på klädskåpet. Så högt uppe att hon inte ens når att ta ned dem utan en pall.
– Jag måste nollställaläget. Det är många nya tävlingar på kommande. Jag måste vara hungrig, säger hon.
– Jag har bara varit trea. Målet är att vara ännu bättre.