På oceanångaren reste man med stil
Livet på skeppet är en liten värld mellan två andra världar, skrev Cunard Line i en av sina broschyrer under oceanångarnas storhetstid. Den första utställningen om den epoken öppnades nyligen på Victoria & Albert-museet i London.
Världens ledande kockar och överdådig inredning ingick i paketet om man köpte förstaklassbiljett till en oceanångare i början av 1900-talet. Just nu visar Victoria & Albertmuseet i London en utställning om oceanångarna och deras tid. Här finns Art Deco från Normandie, delar av Ludvig IV-inredningen från Olympia och till och med en rokokopanel från Titanic.
”Vad är det som gör att man beter sig som en filmstjärna på denhär båten?”, undrade en romangestalt i brittiska Evelyn Waughs bok En förlorad värld som utkom 1945. Det är inte svårt att gissa varför. Victoria & Albert-museet i London har öppnat en stor utställning om oceanångare som för oss rakt in i en gången historisk tid som säkert kan fascinera dagens resenärer som kryssar runt i världen. Det handlar om en tid då förmögna och kända passagerare i festdräkter samlades i salar och barer som såg ut som palats och då champagnen flödade.
– Ingen har tidigare gjort en hel utställning om dessa ångare, förklarar kurator Ghislaine Wood på museet.
– Vi har dramatiserat upplevelsen.
Det kan man faktiskt säga. Förutom salar som återskapar kända interiörer, får vi mer än 250 föremål, alltifrån väggmålningar, möbler, textilier, fotografier och längs med en lång vägg självaste havet. Den som sedan har tålamod och väntar en stund får se en magnifik oceanångare anlända.
Resor över Atlanten var inte alltid sådana. När Charles Dickens färdades från Liverpool till Boston i januari 1842 klagade han över den ”löjliga lilla lådan” till båt och en säng som påminde om en likkista.
Men sedan kom oceanångarna som revolutionerade långväga rutter. De tidigaste mellan 1900 och 1914 transporterade miljoner människor som emigrerade från Europa till Amerika. De användes också av det brittiska im- periet som hade behov att flytta trupper och post runtom i världen. Men småningom handlade det alltmer om nöjeskryssningar, och det gällde att sälja vad som varit ett trångt och smutsigt sätt att resa. Nu blev lyxen på ångarna dragplåstret för speciellt resenärer till och från Amerika. ”Oceanliners: Speed and Style” är den första internationella utställningen om en livsstil från en gången tid. Resultatet är inte bara visuellt fascinerande. Det är också roligt och en smula nostalgiskt. I en broschyr från Cunard Line om en av bolagets ångare heter det: ”Livet på skeppet är en liten värld mellan två andra världar”. Och Jules Verne skrev att det är som en teater där man upplever alla mänskliga passioner och galenskaper. Alla nycker måste tillfredsställas: tennis, vattensport, plats för personligt tjänstefolk och till och med privatbilar.
Mest känd av alla ångare är förstås Titanic som förliste på färden från England till USA 1912 efter att ha kolliderat med ett isberg. Vi får för första gången se en panel av trä från en dörr i första klassens salong med skulpterade musikinstrument i rokokostil som märkligt nog finns kvar. Sjöfartsmuseet i Halifax, Nova Scotia, har lånat panelen till utställningen. Titanics systerfartyg Olympic som sjösattes 1910 har en uppsjö med rum och salar i Ludvig IV och Ludvig V stil medan Normandie är renaste Art Deco i guld och glitter.
Normandie som sjösattes 1932 och som länge var världens största ångare upphörde som passagerarfartyg i och med andra världs- kriget. I januari 1942 började amerikanska War Department bygga om henne för trupptransporter, men hon drabbades av en brand och kantrade. Följden var att hon måste skrotas.
Det är intressant att se vilka föremål Victoria & Albert-museet fått med till utställningen. Någon brist på lyx är det inte. En engelsk lady färdades med sina två döttrar och jungfrur på Lusitania 7 maj 1915. I bagaget hade hon en diamanttiara av Cartier. Det blev Lusitanias sista resa. 1 198 människor drunknade, inklusive döttrarna, men ladyn och tiaran överlevde!
Vi får också veta att det inte var någon brist på mat ombord. De mest kända köksmästarna från Paris anställdes och morgonmålet bestod av 80 rätter. På Aquitania, sjösatt 1914, hörde det till att ha 680 kg lever och 500 njurar med på resan för att tillfredsställa de engelska herrarnas passion för inälvsmat.
Om det skulle ha gjort Marlene Dietrich lycklig vet vi inte, men hon var en av de filmstjärnor som ofta reste över Atlanten. Här möter vi henne på Queen Elizabeth, den sista oceanångaren, i december 1950 iklädd senaste Dior-kreationen.
En gången tid och värld således. Men många entusiaster i dag menar att kryssningar blivit så populära igen att lyxen kanske återvänder! Utställningen är sponsrad av Viking Cruises och pågår till 17 juni.