Blåvita medaljsviten är bruten
Finland tvingades nöja sig med fjärde plats i damernas OS-stafett – förbundskapten Reijo Jylhä försvarar laguttaggningen. – Alla gjorde sitt bästa, säger Kerttu Niskanen, som gjorde bra ifrån sig på andra sträckan.
Den tredje sträckan avgör slutligen Finlands öde i stafetten. Riitta-Liisa Roponen går ut tjugo sekunder före Norges Ragnhild Haga och försöker jaga Sveriges Ebba Andersson och Rysslands Anastasia Sedova, men farten räcker bara inte till.
På fem kilometer tappar Roponen en minut till Haga, en halv minut till Andersson och en halv minut till Sedova – och växlar cirka 40 sekunder bakom täten. Krista Pärmäkoskoi har en omöjlig uppgift framför sig – hon går ut kanonhårt i hopp om att Rysslands ankare Anna Netjavskaja klappar ihop och halverar avståndet på det första 2,5 kilometers varvet, men sedan är det stopp. Finland tvingas nöja sig med fjärde plats.
– Det var inte omöjligt, det hade gått om jag haft bättre kondition, säger Pärmäkoski och får Roponen att skratta lite.
Inte besviken
På pappret skulle Norge och Sverige vara favoriter, medan Finland gör upp om bronset med USA, Tyskland och Ryssland. Det går ungefär enligt manuskriptet. USA och Tyskland sviker, men Finlands medaljsvit i damernas stafett – 2014, 2015 och 2017 – är bruten.
– Jag vet inte om man kalla det en besvikelse. Vi visste att alla måste lyckas mycket bra för att det ska gå. Det här var vårt maximala resultat i dag, säger Pärmäkoski.
Hela laget presterade ganska nära sin normala nivå. Roponen tappade två minuter till Haga i torsdagens 10 km fristilslopp, så en minuts tidsförlust var ungefär det som kunde förväntas av henne.
– Det var inte mitt fel att vi blev fyra. Det gick inte att göra bättre med det där utgångsläget, säger Roponen.
– Om jag kommit ikapp (Sverige och Ryssland) och kunnat ta rygg på dem hade det blivit lättare. Jag gick ut med en risk, som hämnade sig. Det blev till slut en överlevnadskamp, men jag gav inte upp.
Saarinen nöjd med sin insats
Aino-Kaisa Saarinen hölls bra med under den klassiska inledningssträckans första varv, men tappade några sekunder och föll till fyra före växlingen då Rysslands Natalia Neprajeva tryckte på och Norges Ingvild Flugstad Østberg hängde med. I det här skedet tappade Sveriges Anna Haag mark.
– Det var det bästa jag skidat i detta OS. Jag tröttnade lite där i ett skede, men slutet gick helt bra. Jag upplever att jag lyckades, säger Saarinen.
– Jag är ledsen om vi gjort någon besviken, men jag skidade för min egen skull. Vi har kanske blivit för vana vid att Finland alltid tar medalj, men det var hög nivå. Många lag deltog med en bra uppställning.
”Helt ok”
Kerttu Niskanen blev ikappåkt av Sveriges Charlotte Kalla, som gjorde en mycket stark andra sträcka och tog in Norges och Rysslands försprång. Niskanen hängde med en stund, men tvingades släppa i den sista uppförsbacken. Slovenien låg tvåa efter första sträckan, men Katja Visnar hängde inte med längre. Det överraskande var att Norges Astrid Uhrenholdt Jacobsen tappade stort, vilket kunde ha avgjort stafetten.
– Det var inte någon topprestation, men helt ok. Det grämer lite att Kalla kom undan i det brantaste skedet av slutbacken, säger Niskanen.
Niskanen var stenhårt inställd på att hon hellre skidar klassiskt än fritt. Det var en delorsak till att landslagsledningen valde den här laguppställningen.
Står bakom laguttagningarna
Det andra starka alternativet var att ha Johanna Matintalo på andra sträckan och Niskanen på tredje sträckan. Det går inte att undvika spekulationer då Finland missat topp tre i en vanligtvis säker medaljgren.
– Det hade inte förändrat resultatet. Vår nivå på pappret är för tillfället samma fyra, säger förbundskapten Reijo Jylhä och försäkrar att han valt samma lag varje gång.
– Det hände inget dramatiskt under stafetten som hade förändrat allting. Vi var hela tiden som en jojo, aldrig i förarsätet.
Genomtänkt beslut
Jylhä valde laget efter noggrant övervägande i samråd med landslagstränarna Teemu Pasanen och Olli Ohtonen samt vallachefen Teemu Lemmettylä. Kvällen innan stafetten gick han ut och äta med de sex landslagsåkarna i OS och gick igenom läget.
Vi har kanske blivit för vana vid att Finland alltid tar medalj, men det var hög nivå. Många lag deltog med en bra uppställning. Aino-Kaisa Saarinen
– Skönt att inte behöva ta de här besluten ensam. Det är alltid någon som blir besviken, då bara fyra ryms i laget.
Guldstriden blev en thriller, efter att Netjavskaja frivilligt släppt Norges Marit Bjørgen och Sveriges Stina Nilsson iväg. Marit Bjørgen drog hela vägen, men lyckades inte skaka spurtvassa Nilsson av sig. När de kom in på stadion samtidigt var allt upplagt för en ny Nilssonseger. Men Bjørgen drar det längsta strået och tar sitt sjunde OS-guld och sin trettonde OS-medalj totalt – mest i vinterspelens historia, tillsammans med Ole Einar Bjørndalen.
– Jag trodde Stina skulle vara mycket svårslagen. Tufft av Marit. Erfarenheten avgjorde – och hennes tuffa kondition, säger Jylhä.