Klär av Eisenstein
■ Det väckte en viss uppmärksamhet när finlandssvenska skådespelaren Elmer Bäck landade i rollen som Sergej Eistenstein, den ryske mästerregissören, montageteknikens pappa. Och varför inte.
Bakom filmen i fråga, Eisenstein i Guanajuato, står ingen annan än britten Peter Greenaway (Tecknarens kontrakt, Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare), själv en vän av suggestiva bildmiljöer.
Året är 1931 när Eisenstein i kölvattnet av en misslyckad sejour i Hollywood åker till Mexico för att spela in en film. Det sker på inrådan av Charles Chaplin, med uppbackning av författaren Upton Sinclair.
Men nu blir det ju inte riktigt som Eisensteins finansiärer och sympatisatörer tänkt sig. I stället för att ta itu med filmen överlåter den gode Sergej mycket av det praktiska arbetet åt sina närmaste män, filmfotografen Eduard Tisse (Jakob Öhrman) och skådespelaren samt andra regissören Grisha Alexandrov (Rasmus Slätis).
Själv polar han med Frida Kahlo och Diego Rivera, det vill säga när Sergej inte dyker ner i den lokala kulturen. Speciellt betagen är den ryske regissören av mexikanernas (sunda) inställning till döden, Thanatos.
Ett annat centralt begrepp här är Eros, för det är under sin vistelse i Mexiko som Eisenstein kommer ut ur garderoben. Det sker i sällskap av Luis Albertis guide, en stilig ung man.
Ett är säkert: Eisenstein i Guanajuato (2015) lämnar ingen oberörd. Greenaway drar sin vana trogen till med en sällan skådad succession av bilder och vildvuxna associationer, komplett med split screen–tekniker och extrema närbilder.
Samtidigt skickas Elmer Bäck i väg på en resa i gränslandskapet mellan fantasi och verklighet. Vi talar om en i högsta grad personlig odyssé som kantas av många och långa monologer – i ett skede med snorren som enda åhörare.
Det säger mycket om tonläget i Peter Greenaways film, lika provokativ som lekfull och näck. Men även om regissören på det visuella planet går på alla cylindrar är slutresultatet föga övertygande.
I stället för att presentera en intellektuellt kittlande vision över Sergej Eisensteins motiv – och metamorfos – bullar Greenaway upp med ett pajaseri som i kombination med de ständigt återkommande nakenkavalkaderna känns mera än lovligt banalt.
Efter filmen klockan 22.40 sänds en dokumentär om Bäcks, Öhrmans och Slätis teatergrupp Nya Rampen. Yle Fem 21.00