Skulle inte ett samhälle utan strider och konflikter bli olidligt tråkigt?
MORAL I slutet av 1950- och början av 1960-talen diskuterade man livligt en rörelse med rötter i USA som kallades moralisk upprustning (moral rearmament). Jag kommer ihåg att man till exempel visade amerikanska filmer som propagerade för konservativa, kristna värderingar i skolorna. Målsättningen var att skapa en folkrörelse för att förbättra moralen i västvärlden. Rörelsen var avsedd att vara ett svar på det växande socialistiska inflytandet i väst efter andra världskriget.
Det gick inte så bra. I stället skakades västvärlden av den mest radikala kulturella revolutionen sedan franska revolutionen. Alla har väl hört talas om studentrevolten i slutet av 1960-talet, men studenternas våldsamma demonstrationer var bara toppen av isberget. Det fanns ett djupgående missnöje, speciellt bland unga och medelålders med de lagar och regler som var gällande. Den gamla, kristna, borgerliga moralen raserades bit för bit. Äktenskapet var inte längre heligt, samboförhållanden blev vanliga, homosexualiteten, pornografin avkriminaliserades, likaså prostitutionen.
De tidigare så kallade brännvinskorten avskaffades och den som fyllt 18 kunde köpa ut så mycket hen ville. Mellanöl kunde köpas i varje mjölkbutik. P-piller blev vanliga, aborten fri och så vidare. Jämlikheten ökade radikalt. I den akademiska världen krävde en högljudd grupp studenter rösträtt i akademiska ärenden. I Sverige begick en del redaktörer ”majestätsbrott” genom att dua kungen. Vitsorden avskaffades i Sverige, men inte i Finland. När jag gick i skolan var det ett svårt brott att röka på skolgården. Nu skapades i frihetens namn så kallade rökrutor vid skolorna. De mest radikala ville att hasch skulle säljas fritt, men det var ett av de krav som man inte lyckades genomdriva.
En välkänd sociologisk lag säger att historien har en tendens att pendla mellan ytterligheter. I dag tycks vi befinna oss i ett stadium som i hög grad är en återgång till den strängare moralen före 1960-talet. Inte bara har rökrutorna avskaffats utan staten har som mål att avskaffa rökningen helt och hållet. I Sverige talar man om att återinföra skolvitsorden. Sexualiteten har igen reglerats. Gatuprostitutionen är förbjuden, det är förbjudet att köpa sexuella tjänster.
I Sverige vill man utsträcka förbudet att gälla också svenskar som köper sex till exempel i Tyskland. Sextidningarna har försvunnit ur kioskerna och de nakna kvinnorna från löpsedlarna. Minderårigas spritbruk kontrolleras allt hårdare. Ingen duar längre
I dag tycks vi befinna oss i ett stadium som i hög grad är en återgång till den strängare moralen före 1960-talet.
kungen, och niandet har i viss mån kommit tillbaka.
Mitten av 1900-talet var en tid av frigörelse, liberalism. Början av detta sekel är i stället en tid av reglering och ständigt hårdnande övervakning. Hela livet från vaggan till graven är i dag omgivet av lagar och förordningar. Den tidigare patriarkala moralen har alltmer ersatts av en matriarkal. Sex skall ske på kvinnans villkor.
Det tycks i dag existera ett starkt moraliskt patos, nymoralism brukar man tala om. Allting skall planeras, kontrolleras, regleras, övervakas. Ingen skall ostraffat få bryta mot idealen. Också språket måste, som vi läst i en del insändare i HBL, regleras. Tidigare vanliga ord som neger, zigenare, lapp, sinnessjuk och så vidare bör rensas ut ur modernt språkbruk. Vi skall alla om inte direkt älska varandra så respektera, berömma och krama om kreti och pleti.
Kommer denna utopi, ett samhälle utan mobbning, utan sextrakasserier, utan rökare, utan knarkare, utan näthat etcetera att kunna förverkligas? Själv är jag skeptisk, inte bara till utopin utan till idén om en moralisk människa. Filosofins historia visar oss en stor mängd idealistiska utopier som kloka män och kvinnor tänkt ut. Inte en enda av dem har förverkligats. Och till syvende och sist: skulle inte ett samhälle utan strider och konflikter bli olidligt tråkigt?