Syrien styckas som ett kadaver i öknen
Våldet i Syrien upphör inte. Om inte världssamfundet gör någonting åt det, gör segrarmakter som Turkiet, Iran och Ryssland upp om sitt inflytande där.
Få sin ler fé besökare eller ha ha hittat ätit någonting gott säger ett i Megiddo. trivsamt sig för någon- bar- ka- Elnen tryck. att Folk göra. har Pizzerian då snarare gör inget besökt inoch berömt den lilla kibbutzen i västra Israel, trekvart med bil från Medelhavet, för dess 26 synliga ruinlager av olika bebyggelser som under 4 000 års tid alla gått under i tur och ordning.
Megiddos krigiska historia har använts som en bild när man i orientalisk berättarkultur har talat om hur världen ska ta slut och störta i eld och blod. Fast då under byns antikt grekiska namn Harmageddon. Bara några hundra kilometer åt nordost, i Syrien, är vardagen i många fall inte mindre än alltings slut. En nation håller på att kollapsa i apokalyps och ragnarök. Den totala förstörelsen i Aleppo eller Ghouta, där man som det sista av civiliserat liv förtvivlat försöker rädda blödande barn i bombdammet i underjordiska förstahjälpsrum är så nära man kan komma.
Orientaliska sagor, Jehovas Vittnen eller utdragna actionspektakel från Hollywood utmålar harmageddon som det godas tydliga och slutliga kamp mot det onda. I Syrien är läget ännu mera helvetiskt. Från dag till dag är det inte längre klart vem som strider mot vem, eller på vems sida. De fria syriska trupperna, olika kurdförband och terrormiliser är spelpjäser för snart sagt alla på fältet. Över huvudet på det uppfläkta landet står ärkefienderna Iran och Israel redan öga mot öga.
Inbördeskriget i Syrien mot Bashar al-Assads regering har pågått i sju år. Det bröt ut i mars 2011. Pojkar som hade målat regeringskritisk graffiti häktades och en av dem, en 13-åring, dog efter tortyr.
I det som sedan eskalerade har omkring en halv miljon människor nu mist livet, och det avtar inte. Enbart de senaste veckorna har över 100 civila i Syrien kunnat dödas per dygn. Tolv miljoner syrier är på flykt, de flesta av dem fortfarande i landet, men inte längre på sina hemorter.
Syrien är ett kadaver som alla ökendalens djur river i. Stormakter, starka länder i regionen, etniska minoriteter, terrorrörelser, sekter, hemgjorda miliser, handelsintressen plus intressen med tre världsreligioner tonvikt i säger området. på att vapenhandlare, tredje De mest har världskriget sina pessimistiska skala. redan utkämpas här i lokal I ett större perspektiv står den existerande världsordningen ifrågasatt när FN och världssamfundet inte får ett stopp på dödandet i Syrien. FN har spelat in sig i ett hörn där fredsprocessens hela utgångspunkt var västs; att Assad skulle avgå, varefter omvärlden skulle vara med och bygga det nya, reformerade Syrien. De globala strävandena kan i sämsta fall torka in till regionala ”fredskonferenser” där segrarmakter som Turkiet, Iran och Ryssland samlas som i Jalta 1945 och delar det Syrien vi lärt känna som suverän stat sedan 1930-talet.
USA är under Trump ”Amerika först” och har tonat ner sin roll i regionen. Kina med sina starka handelsintressen mellan öst och väst har i tysthet lierat sig med Ryssland som stöder den formellt lagliga, men brutala Assadregimen.
Megiddo med sina 800 invånare ett stycke från stora vägen säljer fridsamt vykort och pins för att en del tror att byn är den mytiska ort där jorden ska komma att förgås.
I det kortare perspektivet är det symboliskt att byn 1949 grundades av polska och ungerska judar som överlevt Förintelsen i Europa. Vi tänker oss gärna att globalt samförstånd, demokrati, icke-rasism inte längre vissnar där de en gång planterats. Ändå är utvecklingen just i dagens Polen och Ungern (se dagens analys s. 22) en påminnelse om att man inte ska ta det för givet. Alla samhällen riskerar sina interna konflikter, sina harmageddon.
Ett arbete för fred kan inte upphöra, fast världen är svag på det just nu.