Språkförsöket har svårt att nå sina egna villkor
Om det är alltför få som går med i språkförsöket med frivillig svenska kan det komma en smärtgräns emot – att det inte ger de utredningsresultat som förutsätts av bland annat grundlagsutskottet. Ministeriet får tampas med dilemmat inom kort.
Experimentet med frivillig skolsvenska har rönt väldigt få kommuner som ansökt om att vara med. På onsdagen var det två, Kaustby och Nyslott, och tiden går ut på fredag.
Utbildningsstyrelsen ska efter det ge över ärendet till Undervisningsministeriet som fattar beslut om statsstödet till experimentskolorna.
Men det uppstår ett dilemma att ta ställning till – om försöket uppfyller andan av att vara ett försök. Grundlagsutskottet har traditionellt haft villkor för experiment som tillfälligt försätter medborgare i ojämlik situation – att avsikten är att få ihop ordentliga resultat.
Veterligen har ministeriet inte beslutat om någon lägre smärtgräns för resultatunderlaget i förväg. Efter att ansökningstiden gått ut landar det på bordet.
Simon Elo (Blå), som drivit frivillig skolsvenska, hoppas på att det ännu kommer några ansökningar till.
– Jag vet att några kommuner bestämmer sig i slutet av veckan och är hoppfull om att man får ihop till- räckligt, för att kunna göra ett experiment som kan utvärderas. Men visst är jag lite besviken, säger Elo om det ringa antalet ansökningar.
– Jag har fått höra att om vi hade gjort det här experimentet för fem år sedan hade intresset varit större. Vad är det som hänt på fem år? – Efter det har det gjorts andra ändringar i undervisningen som bland annat tidigarelagt språkundervisningen, och man har velat fokusera på de förändringar som gjorts, säger Elo.
Samtidigt har intresset för ett annat experiment – att starta språkundervisningen ännu tidigare – varit stor. Enligt Undervisningsministeriet har 25 000 elever deltagit i den tidigarelagda undervisningen redan under fjolåret, och det fortsätter i år. På en del håll har skolorna också självmant utökat språkutbudet, också utan att plocka bort svenskan.
– Det har jag inget emot, men ändå kvarstår det faktum att vi stöder frivillighet, och detta har inte tagit bort obligatoriet. Jag hade också
Jag har fått höra att om vi hade gjort det här experimentet för fem år sedan hade intresset varit större. Simon Elo De Blås gruppordförande
hoppats att kommunerna hade noterat att de i det här experimentet hade fått staten att betala 95 procent av kostnaderna för att bredda språkutbudet, säger Elo.
Vill mota tjänstemannasvenskan
De Blås gruppordförande Elo anser att orsakerna bakom det ringa intresset kan vara att föräldrar inte informerats tillräckligt bra om att de elever som ingår i experimentet kan befrias från svenska också i andra stadiet, för att de inte ska stöta på en krock där.
– Den kritik som är helt befogad är att kravet på tjänstemannasvenska består. Om det är det som föräldrarna oroat sig för är det helt befogat.
Elo anser därför att följande långsiktiga målsättning för De blå är att luckra upp tjänstemannasvenskan.
– Om det är det som är en propp, så bör man se på det.
”Det här visar att folk har tänkt”
SFP:s gruppordförande Thomas Blomqvist, som också leder Folktinget, påpekar att riksdagen inte varit villig att gå in för något sådant.
– En orsak till att jag ansett att experimentet är dumt, är att vi i riksdagen konstaterat att vi ska lära ut nationalspråken, att vi ska vara ett tvåspråkigt land och ha tjänstemän som kan svenska och finska. Om man säger att tjänstemannasvenskan borde slopas är man inne på en väg där man mer eller mindre vill slopa nationalspråken, men det vill inte riksdagen, säger Blomqvist.
Vad den ringa uppslutningen ute i kommunerna har för konsekvenser är svårt att bedöma, säger Blomqvist.
– Men det visar att folk funderat och kommit fram till att det inte är vettigt. Vad det kan betyda för själva experimentet – om det alls är ett experiment som går att utvärdera – det har vi förhållit oss tveksamt till från början och nu ännu mer.
En orsak till att jag ansett att experimentet är dumt, är att vi i riksdagen konstaterat att vi ska lära ut nationalspråken, att vi ska vara ett tvåspråkigt land och ha tjänstemän som kan svenska och finska. Thomas Blomqvist SFP:s gruppordförande